Herr talman! Efter att ha hört Anders Sundströms
anförande blev jag litet mera bekymrad än vad jag var
när jag gick in i kammaren. Jag citerade i mitt anfö-
rande de senaste nyhetsbulletinerna om vad som hän-
der ute i verkligheten. Man kommenterar bl.a. Kon-
junkturinstitutets senaste rapport som presenterats i
dag. Den är skrattretande på sitt sätt. Man utgår från
valutakurser och räntor som ligger långt ifrån dagens
verklighet. När Anders Sundström nu på något sätt
flyr från denna verklighet och försöker måla en annan
bild blir jag bekymrad.
Jag inser att regeringen inte ser riktigt allvarligt på
situationen. Då kanske den inte heller har någon öns-
kan om att försöka finna bredare gemensamma lös-
ningar för att få ner arbetslösheten. Det bekymrar
mig.
Jag ställde två konkreta frågor till arbetsmark-
nadsministern i mitt anförande. Den ena handlade om
den möjlighet som länsarbetsnämnderna har i dag att
sluta avtal med kommuner och landsting för att erbju-
da utbildning i stället för att offentligt anställd perso-
nal skall behöva gå ut i öppen arbetslöshet. Det är
viktigt inte minst för oss i Östergötland - vi har talat
om en Östgötamodell - att få ett besked för avtalen
går snart ut. Kan ministern ge ett besked om att detta
är någonting som man vill ha kvar och kanske åter-
kommer med i kompletteringspropositionen?
Den andra frågan handlade om ungdomsintroduk-
tionen och ungdomspraktiken. Finns det ändå inte
anledning att ompröva ställningstagandet och faktiskt
ta vara på det positiva som fanns i ungdomspraktiken?