Fru talman! Jag skall avstå ifrån att gå i polemik
med Johnny Ahlqvist om hans karakteristik av den
moderata arbetsmarknadspolitiken och i stället börja
med att hålla med honom när han säger att konsek-
venserna blir förödande om vi missar chansen nu och
går in i nästa lågkonjunktur med hög arbetslöshet. Ja,
Johnny Ahlqvist, precis så är det. Problemet är ju bara
att regeringen redan har gett upp i detta hänseende.
Enligt budgetpropositionen skall vi gå in i nästa låg-
konjunktur med förfärande 10 % arbetslöshet.
Jag beklagar att Johnny Ahlqvist väljer att med
den utgångspunkten säga att allt det moderater före-
slår är en stridsförklaring gentemot arbetarrörelsen.
Det är inte det sätt med vilket de 10 % arbetslösa kan
hjälpas. Sättet är att våga pröva också det som ibland
kan förefalla strida mot den gamla partiortodoxin,
men som kan innebära räddningen för många av dem
som annars skulle riskera att gå utan jobb.
Min fråga till Johnny Ahlqvist måste mot denna
bakgrund bli vad han avser att föreslå för att rätta till
den eftersläpning i förhållande till den redan dåliga
ursprungsprognosen som vi har råkat ut för sedan
budgetpropositionen presenterades i januari. Arbets-
lösheten sjunker långsammare än vad t.o.m. regering
och arbetsmarknadsverk då förutsatte.
Vilket är Johnny Ahlqvists svar till de 10 % som
skulle bli kvar 1998 utan ett vettigt arbete även om
regeringens prognos skulle slå in? Det hjälper inte att
skälla på Moderaterna för allt vad tygen håller om
man själv inte har någonting att sätta i stället. Vilken
är den politik som regering och socialdemokrater i
denna kammare avser att hjälpa de 10 % arbetslösa
med?