Herr talman! Den socialdemokratiska sysselsätt-
ningspolitiken är på väg att haverera. Regeringen har
blivit fånge i sin egen retorik, och priset för detta
betalas av de arbetslösa. Om det inte mycket snabbt
sker en förändring av den förda politiken kommer vi i
Sverige att permanenta en massarbetslöshet på drygt
10 %.
Jag vill mycket starkt varna för en utveckling där
vi ser en 10-procentig arbetslöshet som ett normaltill-
stånd. Vi har en mycket stark uppgång i stora delar av
ekonomin, företagens vinster är stora och exporten
ökar. Trots detta ökar inte sysselsättningen.
Under hösten hade vi en starkt positiv utveckling
när det gäller antalet sysselsatta. Ökningen varierar
något men var i storleksordningen 13 000 per månad.
Men sedan årsskiftet har ökningen av antalet
människor i arbete upphört. Detta anser jag är en
direkt följd av socialdemokraternas felaktiga politik
under hösten, dels de kraftigt ökade skatterna på löne-
arbete, dels de s.k. återställarna. Den tidigare rege-
ringen hade lagt en grund för tillväxt, bättre villkor
för småföretagen och ökad sysselsättning. Dessa för-
utsättningar är nu till stor del på väg att raseras. Ut-
vecklingen har gått i stå.
Det är ett skrämmande framtidsscenario som kan
målas upp. Hur skall det gå om vi skall möta nästa
lågkonjunktur om två tre år med en arbetslöshet på
10 % redan vid ingången i en sämre konjunktur?
Vi måste gemensamt slå fast att arbetslöshet på
denna nivå är fullständigt oacceptabel. Socialdemo-
kraterna måste lägga retoriken på hyllan, glömma
dogmerna och i stället se verkligheten sådan den är.
Förslag som RAS och arbetsföretag är ingen fram-
gångsrik väg för att skapa nya jobb.
Grunden för en full sysselsättning bestäms främst
inom andra politikområden än inom arbetsmarknads-
politiken. Det sker genom den ekonomiska politiken,
näringspolitiken, regionalpolitiken, miljöpolitiken,
utbildningspolitiken och skattepolitiken. Vi måste
inom dessa områden skapa förutsättningar för en
ekonomiskt hållbar utveckling som leder till välstånd
och full sysselsättning i hela vårt land.
Skatteväxling med permanent sänkta arbetsgivar-
avgifter för de mindre företagen, som finansieras med
avgifter på miljöskadliga utsläpp och förbrukning av
ändliga naturresurser, är en sådan åtgärd som snabbt
kommer att ge nya jobb och samtidigt föra in miljöns
utveckling i rätta banor. Inom den s.k. gröna sektorn
kan också många nya jobb tillskapas.
Vidare måste vi anpassa arbetsrätten till de små
företagens förutsättningar. Vi måste få bättre villkor
för provanställningar och en allmän arbetslöshetsför-
säkring som undviker ständig rundgång. Detta är
exempel på andra åtgärder som måste till.
Herr talman! Jag vet inte om man kan tolka antalet
reservationer i det föreliggande betänkandet som ett
betyg på regeringens politik. Om så skulle vara fallet
är det ett kraftigt underbetyg. Inte mindre än 62 reser-
vationer och 19 särskilda yttranden är fogade till ar-
betsmarknadsutskottets betänkande om arbetsmark-
nadspolitiken.
Det omfattande betänkandet och det mycket stora
antalet reservationer gör det naturligtvis omöjligt att
kommentera allt som förtjänar att kommenteras, så
jag kommer att koncentrera mig till några få punkter.
Jag vill börja med ungdomarnas situation på ar-
betsmarknaden. Arbetslösheten för åldersgruppen 16-
24 år är mer än dubbelt så hög som för hela den ar-
betsföra befolkningen. I januari i år var 82 000 ung-
domar utan ordinarie jobb.
I valrörelsen var ett av de socialdemokratiska
slagnumren en ungdomsgaranti som skulle garantera
alla ungdomar jobb eller utbildning inom 100 dagar.
Detta vallöfte har nu devalverats till en målsättning
utan något konkret innehåll.
Ungdomspraktiken, som är en väl fungerande åt-
gärd, skall enligt socialdemokraterna avvecklas och
bytas ut mot en ungdomsintroduktion. Det rådande
systemet med ungdomspraktik fungerar bra och har i
princip räddat en hel ungdomsgeneration från passivi-
tet och bidragsberoende. Drygt 25 % av dem som
lämnade ungdomspraktiken under 1994 gick direkt
över i arbete och efter tre kvartal hade 44 % fått arbe-
te.
I december beslöt en majoritet i riksdagen att ung-
domspraktiken skall avvecklas. En successiv ned-
dragning sker nu, ser vi i arbetsmarknadsstatistiken.
För närvarande är 49 000 ungdomar engagerade i
ungdomspraktiken.
Men ungdomsintroduktionen, som skall ersätta
ungdomspraktiken, har av lätt förklarliga skäl inte
blivit någon succé. I förra månaden uppgick antalet
personer i ungdomsintroduktion bara till 2 800 styck-
en. Vad skall hända med alla dessa ungdomar när
ungdomspraktiken upphör till halvårsskiftet och ung-
domsintroduktionen inte förmår komma upp i tillnär-
melsevis erforderliga volymer? Detta tycker jag är en
fråga som förtjänar ett svar i dagens debatt.
Håller socialdemokraterna fast vid tabellerna i
propositionen om att i genomsnitt 24 000 ungdomar
per månad skall vara engagerade i ungdomsintroduk-
tion under nästa år? Hur skall man i så fall nå upp till
de här volymerna? Är det egentligen inte hög tid att
lägga prestigen åt sidan och bibehålla ungdomsprakti-
ken, i stället för att kasta ut en stor mängd ungdomar i
en destruktiv öppen arbetslöshet?
Akademikerpraktiken är ett annat sådant här ex-
empel. Akademikerpraktiken är också en mycket väl
fungerande arbetsmarknadspolitisk åtgärd som ma-
joriteten nu skall avveckla. Visserligen har inte aka-
demikerpraktiken nått särskilt stora volymer, men för
dem som har deltagit i åtgärden har mycket positiva
resultat uppnåtts. Varför skall akademikerpraktiken
avvecklas?
Utskottets majoritet underkänner också indirekt
sina egna åtgärder när det gäller ungdomarna. Man
säger att om inga andra åtgärder finns att tillgå skall
s.k. särskilda utvecklingsprogram inrättas för arbets-
lösa ungdomar i åldern 20-24 år om de inte fått arbe-
te, utbildning eller annan åtgärd inom 100 dagar.
Både regeringen och utskottsmajoriteten betonar
mycket starkt att detta skall vara en sistahandsåtgärd
när allting annat har prövats. Trots detta beräknar man
att 53 000 personer i genomsnitt skall omfattas av
dessa särskilda utvecklingsprogram varje månad. För
att vara en sistahandsåtgärd, när allting annat har
prövats, är det en mycket stor volym. Men det beror
väl på att inte ens socialdemokraterna själva tror att
ungdomsintroduktionen kommer att bli särskilt omfat-
tande.
Arbetslivsutveckling, ALU, är en annan väl funge-
rande åtgärd som regeringen nu drastiskt vill minska.
Från drygt 40 000 personer per månad till 10 000 per
månad, utan att några egentliga alternativ finns.
AMS förespråkar i sin senaste framställning att en
volym på i storleksordningen 40 000 måste finnas
kvar bara för att klara att de akuta utförsäkringsfallen
kan kvalificeras för en ny a-kasseperiod.
Även LO, som jag har förstått numera dikterar en
stor del av arbetsmarknadspolitiken, föreslår kraftigt
höjda volymer för ALU-åtgärderna jämfört med re-
geringens förslag. På detta område har vi i Centern
samma grunduppfattning som AMS och LO.
Jag tycker att det är viktigt att vi i så stor ut-
sträckning som möjligt arbetar med redan kända, och
väl fungerande, åtgärder inom arbetsmarknadspoliti-
ken. Ungdomsintroduktion, ALU och akademiker-
praktik är sådana exempel. Fördelen med dessa är att
de är kända. Man är väl förtrogen med dem t.ex. inom
AMS och på arbetsförmedlingarna. Därför kan man
arbeta mycket effektivt med dessa åtgärder. De är
också kända av arbetsgivare och enskilda arbetssö-
kande. Att av dogmatiska skäl ändra system gör att vi
förlorar tempo och effektivitet. Fler människor kom-
mer därigenom att hänvisas till den öppna arbetslöshe-
ten.
En växande grupp långtidsarbetslösa hamnar i ett
läge där det mer gäller att de själva skall ges möjlig-
het att finna vägar till arbete än att de ensidigt skall
låtas vara beroende av arbetsförmedlingens resurser
och bedömningar. Särskilt gäller detta för den äldre
arbetskraften. Centern föreslår därför att det skall
införas ett s.k. personligt rekryteringsstöd, PR. Det
personliga rekryteringsstödet skall knytas direkt till
den som har varit inskriven på arbetsförmedlingen i
två år och är inne på sin andra a-kasseperiod. Stödet
utgår utan arbetsförmedlingens beslut under sex må-
nader så snart personen i fråga har fått en anställning
med avtalsenliga villkor. För den enskilde innebär det
att denne själv, med sitt rekryteringsstöd i ryggen, kan
argumentera med arbetsgivaren för sitt återinträde på
arbetsmarknaden.
Herr talman! Som jag nämnde inledningsvis är det
i mycket stor utsträckning inom andra politikområden
som grunden för tillväxt i sysselsättningen läggs fast.
Genom arbetsmarknadspolitiken kan man förstärka
eller försvåra en sådan utveckling. För oss i Centern
är regional balans ett viktigt mål för den ekonomiska
politiken. Dess värre finns nu ett antal förslag som i
stället leder till ökad obalans. Indragningen av CSN-
kortet för högskolestuderande är ett sådant förslag
som ytterligare befäster betydelsen av geografisk
närhet till den högre utbildningen.
Inom arbetsmarknadspolitikens område finns yt-
terligare ett exempel som kommer att leda till centra-
lisering och ökad regional obalans, nämligen förslaget
om att medelst s.k. starthjälp återigen sätta fart på
flyttlassen i Sverige. Det torde vara odiskutabelt att
dessa flyttlass i huvudsak kommer att gå i endast en
riktning, nämligen från de mest utsatta regionerna till
de mest expansiva. I vårprognosen från AMS konsta-
teras nu att de regionala skillnaderna när det gäller
tillväxten av nya jobb ökar och kommer att fortsätta
öka.
Om vi skall ha en regionalpolitik värd namnet
krävs en helhetssyn över olika politikområden. Det
går inte att med ena handen försöka stimulera före-
tagsutveckling i skogslänen samtidigt som man med
den andra handen driver resebyråverksamhet för att
avfolka samma bygder. Därför är förslaget om att
återigen låta flyttlassen börja rulla mycket olyckligt,
men tyvärr är det inte särskilt förvånande eftersom
den nuvarande regeringen redan på olika sätt har
manifesterat sin centralistiska politik och sin ovilja att
söka skapa regional balans i vårt land.
Herr talman! Om vi inte skall hamna i en oaccep-
tabel situation med en permanent massarbetslöshet
måste socialdemokraterna nu lägga retoriken på hyl-
lan. Det måste till en politik för en ekonomisk tillväxt
och en lägre ränta. Vi måste få ett väsentligt bättre
klimat för små- och nyföretagande i vårt land, och vi
behöver en effektiv arbetsmarknadspolitik.
Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga de
reservationer till arbetsmarknadsutskottets betänkande
som jag har undertecknat, men med hänsyn till ar-
betssituationen i kammaren nöjer jag mig med att
konkret yrka bifall till reservationerna nr 2 och 55.