Arbetsmarknadspolitik

Fru talman! Det här betänkandet har 62 reserva-

tioner och 20 särskilda yttranden. Jag tror att det beror

på att det är ett kontroversiellt område, det är grund-

bulten för landets utveckling när vi talar om arbete.

Här finns ett fokus på de politiska motsättningarna.

Det är den ena förklaringen.

Den andra förklaringen tror jag är att vi har varit

otillfredsställda över dåligt beredda förslag, och ut-

skottet har varit oförmöget att, bortsett från en del

mindre frågor, rätta till olyckliga förslag.

För Vänsterpartiet är arbetsmarknadspolitik och

politik för arbete själva grundbulten. Utan arbete har

vi ingen försörjning, vi har ingen tillväxt, vi kan inte

skapa den välfärd som människorna kräver. Vi har

högre ambitioner, vi lider av att se att socialdemokra-

tin i finansplanen accepterar 6 % öppen arbetslöshet,

kanske 10 % total arbetslöshet 1998. Vi ligger hittills

sämre till än prognosen. I AMS senaste prognos ligger

arbetslösheten högre än den gjorde i prognosen hös-

tas.

Då behöver vi större volymer. Det är det som hål-

ler människor utanför den öppna arbetslösheten. Vi

kan höja kompetensen genom att dra in människor i

ett arbete för tillväxt och för deras egen försörjning.

Vi behöver effektivare åtgärder. Vi har talat nog i

denna sal om en del åtgärder som vi betraktar som

rent spill: ineffektiva och slösaktiga.

Och vi behöver rättvisa. Vänsterpartiet vill inte

gärna se fler förslag liknande förslaget om åldersdis-

kriminering inom a-kassan. Där lyckades faktiskt

utskottet sätta sig emot ett orättvist och dåligt förslag.

Jag kan i olika sammanhang se att regeringen trots

allt till slut, efter all kritik som har kommit, verkar

vara beredd att tänka om. Det kommer titt som tätt

pressmeddelanden från departementet, och de ut-

trycker ofta hurrarop över hur lyckad politiken är och

vilka nya idéer arbetsmarknadsministern har. Men när

AMS lade fram sin anslagsframställan inför syssel-

sättningspropositionen skrev man i pressmeddelandet:

Arbetsmarknadsministern säger avslutningsvis att

AMS lägger fram en rad olika intressanta förslag som

regeringen kommer att beakta i det fortsatta arbetet.

Det gläder mig, inte minst därför att Arbetsmark-

nadsstyrelsen till utomordentligt stor del ansluter sig

till Vänsterpartiets motion från i januari och de syn-

punkter vi där lade fram och den kritik vi där riktade

mot propositionen.

Fru talman! Även jag skall vara snäll mot kamma-

ren och i någon mån också mot talmännen. Trots att

jag naturligtvis ställer mig bakom den stora mängd

reservationer som vi har fogat till betänkande nöjer

jag mig med att yrka bifall till reservationerna nr 4, 8,

35, 45 och 53 samt reservation nr 61, för den händelse

kammaren skulle ansluta sig till reservation 53. Det

innebär att jag här inte kommer att yrka bifall till en

massa konkreta förslag av mycket stor betydelse, men

jag kommer att ta upp en del av dem i argumentatio-

nen.

Fru talman! Arbete är något som är mycket vä-

sentligt för människors värde. Jag vill referera några

rader ur inledningen till LO:s sysselsättningsprogram,

som kom alldeles nyligen:

Vårt krav är ett rättvist samhälle, där människor

inte stängs ute från en social gemenskap. Att stänga

människor ute från produktionen är att beröva dem en

del av deras värde. Vi hatar arbetslösheten därför att

den minskar människornas valmöjligheter. Den gör

människor svaga gentemot arbetsgivarna. Rädslan

används som disciplinering när positiva drivkrafter till

utveckling, förkovran och förtjänst borde styra. Mas-

sarbetslöshet innebär att arbetsgivarna ställer ökade

krav på arbetskraften och vill sortera ut dem av oss

som har krämpor och åldras.

Jag ansluter mig fullt ut till det uttalandet. Arbete

är grundläggande för människans värde. Det handlar

om försörjning, om oberoende, om människans frihet,

men det handlar också om vår delaktighet, den sociala

gemenskapen. Det handlar om att bidra till den eko-

nomiska tillväxten och därmed skapa resurser för att

täcka samhällets behov. Det handlar om rättvisa. Inget

skapar större klyftor i ett samhälle än arbetslöshet.

Per Unckel utvecklade däremot i sitt anförande

den borgerliga synen. Han sade att arbetsmarknaden

skall vara en riktig marknad. En riktigt marknad styrs

av utbud och efterfrågan, och mekanismen som styr

heter priset. Handlar det om äpplen kan det bli äpplen

över, och då får de ruttna bort. Arbetslöshet handlar

om att människor slås ut. Eller också kan man ha rea,

sänkt lön.

En avreglerad arbetsmarknad betyder att avtal

kring löner och arbetsvillkor inte spelar så stor roll -

avtal är ett problem, ett hinder. Det betyder att arbets-

rätt, som ger löntagarna delaktighet och vissa rättighe-

ter, är ett besvär. Det innebär att arbetslöshetsersätt-

ning och arbetsmarknadspolitik, som är ett alternativ,

ett stöd för dem som kastas ut ur arbetsgemenskapen,

skall urholkas, sänkas och, som det heter, göras mer

flexibel.

Slutsatsen blir att det är individens fel. Det är ditt

fel att du är arbetslös. Var god konkurrera på den fria

marknaden, och klarar du dig inte, så begär mindre,

flytta, begär lägre lön.

Det är en syn på marknadskrafterna på arbets-

marknaden som vi aldrig kan acceptera. Arbetskraft är

ingen vara vilken som helst, det är människans för-

måga att vara delaktig, att göra sin insats, att göra

nytta. Den skall inte befrias från de hinder jag nämn-

de. Tvärtom skall vi utöka den produktiva rättvisan,

utöka delaktigheten och demokratin på arbetsmarkna-

den, utöka kompetensen hos löntagarna. Då tror jag

också att vi har möjlighet till den kompetensinriktade

tillväxt som även Per Unckel drömmer om.

Det finns en mängd orsaker till arbetslösheten. Ti-

den medger inte att jag går in på dem. Låt mig bara

säga att det rör sig om både efterfrågekris och struk-

turfrågor.

Det är helt klart att det ras i efterfrågan som vi har

haft på svensk hemmamarknad är av utomordentlig

betydelse när det gäller att förklara arbetslösheten.

Men vi får inte glömma strukturfrågorna. Titta på

den volym av människor som vi förtidspensionerar,

som vi inte klarar av att ta hand om i arbetslivet, som

ställs vid sidan därför att det anses bli för dyrt. Vi

lägger ned bortåt 40 miljarder kronor i förtidspen-

sionssystemet. Titta på vad som komma skall i och

med neddragningarna inom den offentliga sektorn,

inom vård, omsorg och utbildning, där kvinnor arbe-

tar. Detta anser vi inte att vi har råd med på samma

sätt, och dessa kvinnor saknar kompetensen som be-

hövs i andra sektorer. Vem skall betala för det? Vem

skall stå för kostnaderna när kvinnorna skall utbildas?

Många äldre har inte kompetens på datorer.

Många invandrare kan inte språket bra och marginali-

seras, diskrimineras på arbetsmarknaden. Många

nytillkommande ungdomar får aldrig en chans utan

startar sitt vuxna liv i arbetslöshet. Vi kan se stora

regionala skillnader, och dessa förstärks nu i konjunk-

turuppgången.

Det här är strukturella förhållanden, och politiken

har här ansvar för att gå in och försöka styra den

framtida utvecklingen. Det behövs en ny syn. Det

behövs nya idéer, som arbetsmarknadsministern bru-

kar säga. Jag vill säga att det behövs ett nytt socialt

ansvar. Arbetsmarknadspolitiken ensamt kan inte lösa

massarbetslöshetens problem. Det är en svår balans-

gång mellan sysselsättningsexpansion, att sanera

budgeten och att minska arbetslösheten. Det finns

inga enkla lösningar.

Vänsterpartiet har i olika motioner ett batteri av

förslag. Det handlar om en ekonomisk omfördelning,

att höja köpkraften genom att inte spara för mycket på

just dem som inte har några reserver, utan som an-

vänder varenda krona och därmed bidrar till efterfrå-

gan på den svenska marknaden.

Se till att sänka övertiden nu. Inför åtgärder, be-

gränsningar i form av ett tak och gör övertidstimmar

dyrare, som vi har föreslagit. Jag vill påstå att det är

en skandal att år efter år ha rekordövertidsuttag sam-

tidigt som massarbetslöshet.

Starta arbetstidsförkortningen. Det krävs lag om

ny normalarbetstid. Det krävs avtalsmässiga anpass-

ningar, och det krävs redan nu försöksverksamhet som

gör att vi får bättre kunskap om vad arbetstiden inne-

bär när det gäller sysselsättningseffekter, produktivi-

tetsförändringar och välfärdsvinster.

Det behövs skatteväxling. Se till att det blir billi-

gare att ha människor i arbete i förhållande till det

energislöseri och det resursuttag som förekommer i

produktionen.

Satsa rejält på miljöinvesteringar, investeringar i

trafiksystem, investeringar i energisystem som måste

ställas om och miljö-ROT-satsningar. Där har vi ett

exempel som redan är beslutat.

Satsa på kommunsektorn. Kommunerna står för

välfärden för människorna. Vi måste utöka resurserna

där. Vänsterpartiet föreslår att vi särskilt satsar pengar

till en kommunakut.

Vad skall vi göra åt vinsterna, arbetsmarknadsmi-

nistern? Jag såg nu att i de stora verkstadsföretagen

har vinstnivån ökat med 495 % sedan förra året. På

skogssidan har vinsterna ökat med 332 %, och inom

övriga stora företag har vinsterna ökat med endast

269 %. Det är hittills 100 miljarder i redovisade vins-

ter från börsbolagen.

Vi måste få en vinstdelning, en vinstdisposition, så

att pengarna används till att förkovra arbetskraften,

kompetensutveckling och förbättra arbetsmiljöerna så

att vi inte får rena inflationsbrasan när avtalsrörelsen

på allvar drar i gång.

Ställ krav på företagen. De kan inte få ta ut övertid

och samtidigt vägra att anställa. De kan inte låta bli

att kompetensutveckla som de gör i dag, och låta bli

att rehabilitera de människor som har exploaterats på

arbetsplatserna. De kan inte låta bli att erbjuda prakti-

kantplatser till ungdomarna som ännu inte har kommit

in.

Massarbetslösheten är till stor del ett marknads-

misslyckande. Staten kan inte bara muta, komma med

bidrag och göra arbetskraften gratis. Det håller inte.

Vi måste ställa krav. Det har kommit flera förslag av

den typen. Vi i Vänsterpartiet har fört fram flera som

gäller ungdomar, kompetensutveckling, osv.

Jag såg ett förslag om arbetsmarknadspooler som

också var av intresse som Carsten von Otter, profes-

sorn på Arbetslivscentrum, hade en artikel om i Da-

gens Nyheter. Idén är att arbetslivets naturliga organi-

sation måste skapa nya arbetstillfällen och ge männi-

skor chans att delta.

Arbetsmarknadspolitiken måste koncentreras på

platsförmedling och kompetenshöjning. Då måste

arbetsmarknadsmyndigheterna få tillräckligt med

resurser och mer personal. De måste ha större voly-

mer, ALU och beredskapsarbeten för att hindra utför-

säkring. De måste ha mer resurser för arbetsmark-

nadsutbildning för att kompensera för den kompe-

tensutveckling som aldrig kommer till stånd inom

näringslivet.

Vi måste verkligen ta utförsäkringsgarantin på all-

var så att inte människor hamnar i ett rent socialbi-

dragsberoende. Elver Jonsson nämnde riktade insatser

för invandrare och handikappade. Där finns det

mycket mer att önska än vad propositionen har givit

oss. Det krävs aktivitet, och vi måste bort från passivi-

tet. Det måste vara huvudlinjen.

Regeringen har för låga mål. De målen ser ändå ut

att leva farligt just nu. Regeringen har för få krav och

för få förslag när det gäller näringslivspolitik som

gynnar investeringar och har över huvud taget för

liten investeringspolitik.

Arbetsmarknadspolitiken är för passiv. Regering-

en anger i sin proposition riktigt stora volymer för

RAS. Det har vi diskuterat tidigare. Jag tycker att det

är ineffektivt och passivt. Jag är mycket tveksam till

arbetsföretag. Vi får se vad som kommer i regering-

ens proposition. Volymerna är helt otillräckliga.

Det finns positiva saker. Kunskapslyft, satsningar

på högre utbildning och annan utbildning. Det stödjer

vi helhjärtat. När det gäller kontraktet mellan de ar-

betslösa och samhället finns det mycket att hämta.

Ungdomssatsningarna däremot tycker jag lever i

ett töcken. A-kasseförslaget var bedrövligt. När det

gäller det ansvar som kommunerna skall ta är det

mycket oklart. När det gäller ungdomsintroduktionen

finns det anledning att se om man inte behöver ändra

på den.

AMS vårprognos har tyvärr givit oss rätt. Den sä-

ger just att volymerna är för små och att flera regel-

förändringar motverkar sitt syfte. Anders Sundström

kan ju fundera på vad det betyder att ta bort rese- och

traktamentsersättning i ett län som Norrbotten när

man skall ha till stånd arbetsmarknadsutbildning.

Det finns naturligtvis en lång rad konkreta frågor

som jag kunde ta upp. Låt mig bara nämna permitte-

ringslöneersättningen. Jag finner det gåtfullt att rege-

ringen avskaffar den. Det vill jag kraftigt protestera

emot. Likaså att man tar bort traktamente och reseer-

sättning. Detsamma gäller att man inte tittar mera på

obligatorisk praktikantförmedling inom det ordinarie

arbetslivet.

Man gör mindre för invandrare än vad man borde

göra om man skall komma åt de oerhört höga arbets-

löshetsnivåerna. Man kan inte ge arbetsförmedlingar-

na personal nog så att dels skall kunna ägna sig åt

vägledning, dels platsförmedling och hålla rejäla

kontakter med företag och andra arbetsgivare.

Det är en del av de förslag som vi har reserverat

oss för. Jag förutsätter att regeringen beaktar våra

förslag i nästa vända, när sysselsättningspropositionen

kommer. Jag ser fram emot konkreta förslag som kan

bringa ned massarbetslösheten så att den kommer ned

rejält under 5-procentsnivån fram till 1998. Men då

krävs det också en huvudinriktning som är baserad på

den ideologi som säger: Arbetslöshet - aldrig! Eko-

nomisk tillväxt - ja, men se då till att det är en tillväxt

där alla regioner lever, där vi inte förbrukar miljön

och där vi inte förbrukar energin utan tar till vara

människans resurser.