Arbetsmarknadspolitik

Fru talman! Läget på arbetsmarknaden är ju fort-

farande synnerligen allvarligt. När hög arbetslöshet

består och AMS prognoser blir dystrare inser ju var

och en att vårt land står inför utomordentliga svårig-

heter om ingenting händer innan nästa lågkonjunktur

kommer - för att inte tala om alla arbetslösa vars

hopp om att i en högkonjunktur få ett jobb nu kan

komma att grusas.

Läget är så allvarligt att vi från de olika partiernas

sida borde lägga åt sidan vad som varit och på ett

bättre sätt söka ta till vara och göra någonting kon-

struktivt av den gemensamma strävan som ändå finns

att skapa förutsättningar för att få fram fler jobb.

Jag skulle i och för sig i den här debatten - precis

som tidigare talare - kunna redovisa mitt eget partis

ståndpunkt och plädera för olika reservationer som jag

och kristdemokraterna står bakom. Det saknas inte

anledning att klandra regeringen och arbetsmark-

nadsministern för den politik som har förts efter rege-

ringsskiftet, inte minst mot bakgrund av vad som

sades i valrörelsen. Jag skulle kunna räkna upp den

senaste tidens tidningsrubriker som handlar om fias-

kon för ministerns olika åtgärder och att regeringen

inte skapar några nya jobb. Jag har en hel mapp med

tidningsurklipp i min bänk. Men vad gagnar det i dag?

Om ord kunde få flera i arbete - ord som uttalats i

denna kammare - skulle vi inte ha så stora problem.

Det är faktiskt handling som gäller.

I det sammanhanget måste jag också säga att det

var litet patetiskt att höra Per Unckel här i dag. För

någon dag sedan föreslog han ett politiskt samarbete

mellan Moderater och Socialdemokrater. I dag skåpar

han ut regeringens politik på samtliga de politikområ-

den han hann med att avverka. Skapar det ett förtro-

ende? Ger det signaler till marknaden om vilja till

samarbete för landets bästa? Menade Per Unckel

något när han talade om samarbete, eller var det bara

ett spel för gallerierna?

Delar av regeringens arbetsmarknadspolitik ställer

vi kristdemokrater upp på, och det framgår också av

betänkandet. Men det är den generella politiken gen-

temot företagen som är skadlig, och tunga inslag i

arbetsmarknadsåtgärderna är misslyckade. Men vad

gagnar det de arbetslösa om vi som vanligt står här

och träter? Det ger faktiskt inga jobb.

Fru talman! Jag skulle önska att regeringen och

arbetsmarknadsministern här i dag skulle kunna säga

något i stil med att alla deras förslag kanske inte är så

lysande och att det kanske finns anledning att fundera

över en del av oppositionens synpunkter. Tänk om

Anders Sundström kunde säga att vi tillsammans med

oppositionen nu snabbt måste få ett annat klimat i det

politiska systemet så att företagarna kan känna trygg-

het och framtidstro. Vi måste helt enkelt skapa ett nytt

förtroende för politiken, så att vi får stabila spelregler

som gör att man investerar och vågar anställa.

Arbetsmarknadsministern har haft en tuff tid med

berättigad kritik av de förslag han har lagt fram. Sam-

tidigt skall ändå sägas att just hans arbetsområde är

besvärligt. Jag tror inte att någon i denna kammare

med säkerhet kan säga att han eller hon skulle kunna

klara det här arbetet bättre.

Tänk om ministern nu kunde bjuda till ett slags

rundabordssamtal om sysselsättningen, där vi från de

olika partierna får ge och ta med ambitionen att göra

något sammanhållet gemensamt som är bra för före-

tagen och som kan skapa bättre förutsättningar att få

arbetslösa i arbete.

Fru talman! Från kristdemokraternas sida har vi en

rad förslag när det gäller den generella ekonomiska

politiken som kan skapa ett bättre företagsklimat. Vi

har en rad förslag på arbetsmarknadspolitikens områ-

de. Jag kan gärna redovisa dem här i kammaren. Jag

har gjort det förr. I dag önskar jag dock att debatten

mera skulle kunna handla om vilka möjligheter som

finns att gemensamt skapa ökat förtroende för politi-

ken - både den generella politiken gentemot företa-

garna och den allmänna arbetsmarknadspolitiken.

Vårt land befinner sig i en svår ekonomisk kris.

Precis innan jag gick ner till debatten tog jag ut de

senaste nyhetstelegrammen. Det talas om att den

svenska kronan har rasat till nya bottennivåer. Det

talas om fritt fall. Det sägs att de finansiella markna-

derna nu väntar på nya politiska initiativ för att vända

på utvecklingen. Det sägs att det här landet blöder och

att det behövs allt större plåsterlappar för att stoppa

blodflödet. Man säger i kommentarerna i dag att de

prognoser som släpps nu, senast av Konjunkturinstitu-

tet, är skrattretande. De utgår från valutakurser och

räntor som ligger långt ifrån dagens verklighet. Men

det är dagens verklighet som gäller.

Verkligheten är att vi fortsatt har alltför höga ar-

betslöshetstal. Det krävs nu handling för att bryta det

dödläge som har uppstått.

Fru talman! Innan jag avslutar mitt anförande vill

jag i det här sammanhanget lyfta fram ett par aspekter

ur kds reservationer till betänkandet.

När det gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning

yrkar jag bifall till reservation 6, där kristdemokrater-

nas samlade politik har redovisats summariskt. På en

punkt i den reservationen är jag synnerligen angelä-

gen om att få ett besked.

Det gäller länsarbetsnämndernas möjlighet att

kunna erbjuda personal inom kommuner och landsting

utbildning när de annars skulle friställas. Detta är

något som den tidigare riksdagsmajoriteten stod för.

Jag har också tidigt fört en frågedebatt med arbets-

marknadsministern i denna fråga. Det hänvisades då

till kommande kompletteringsproposition. Redan då

påpekade jag att det är för sent, eftersom avtal går ut

under våren.

Fru talman! I Norrköping, som jag kommer ifrån,

har den socialdemokratiska kommunledningen nu

deklarerat att det krävs omfattande uppsägningar. Om

inget görs innebär det tvärtemot vad Socialdemokra-

terna sade i valrörelsen att kommunalt anställda körs

ut i öppen arbetslöshet. I dag har ministern en möjlig-

het att ge ett besked. På den här punkten brådskar det.

Vi kan inte vänta på kompletteringspropositionen för

att se om den innehåller något positivt.

Det vore ett steg på väg mot ökat samförstånd om

det kunde ges ett besked här om att ministern är be-

redd att arbeta för att den här utbildningsmöjligheten

för uppsägningshotad offentligt anställd personal

kommer att finns kvar.

Fru talman! I övrigt står vi kristdemokrater bakom

ytterligare sju reservationer, även om jag för tids

vinnande inte yrkar bifall till dem alla. Bland reserva-

tionerna vill jag lyfta fram de som handlar om ung-

domsåtgärderna och akademikerpraktiken.

Det är beklagligt att regeringen avvecklar funge-

rande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är denna,

som jag ser det, onödiga ryckighet som man måste

ifrågasätta. Dessutom skadar den ungdomars möjlig-

het att få arbete.

I den frågedebatt om ungdomsåtgärder som hölls

här i går med Rose-Marie Frebran från kds sida, hän-

visade arbetsmarknadsministern till den kommande

sysselsättningspropositionen. Också på denna punkt

har ministern nu en möjlighet att skapa ett ökat sam-

förstånd genom att säga att det kanske inte var så

lyckat att avskaffa dessa praktikåtgärder och att man

kanske skall se över detta igen och utveckla praktik-

systemet för att säkerställa att ungdomar verkligen får

sysselsättning. Den här typen av litet ändrad attityd

från regeringens sida skulle kunna innebära det slags

besked som skulle kunna öka förutsättningarna att

åstadkomma samling kring vår gemensamma vision,

nämligen att med alla till buds stående medel pressa

tillbaka arbetslösheten. Vi måste lyckas med detta för

landets ekonomis skull, men framför allt för att alla de

som i dag går arbetslösa skall kunna känna framtids-

tro och få möjlighet att få ett arbete.