Fru talman! Demokratin är en känslig planta. Den
har mycket stora krav på den växtplats där den ska
trivas. Den kräver framför allt luft och ljus, och den
trivs inte i slutna och sekreta rum; där dör den.
Jag tror att alla i den här kammaren är bekymrade
över den minskande tilltron till politiken och demo-
kratin, ändå går vi på i ullstrumporna och gör makten
allt otydligare.
Man måste fråga sig: Varför kastas det inte gat-
sten utanför Sveriges riksdag? Jo, därför att den makt
som vi utövar här kan vi ställas till ansvar för, och
besluten tas öppet.
Varje beslut som överlåts till EU går in i en grå-
zon där makten inte kan ställas till ansvar. Det är
hemligt hur besluten kommer till.
Jag hycklar inte med att min ingång i den här frå-
gan handlar om att jag anser att så lite makt som
möjligt ska överlåtas till EU. Det är inte bra för de-
mokratins legitimitet.
Jag är över huvud taget kritisk till den förskjut-
ning av demokratibegreppen som har skett för att
kunna legitimera EU-medlemskapet. Effektivitet och
legalitet har blivit viktigare än ansvarstagande och
öppenhet. Effektiviteten har blivit så viktig att riksda-
gen nu är beredd att effektivisera införandet av det
som man inte vill införa, nämligen ytterligare över-
statlighet.
Det är en klar majoritet här i kammaren för att vi
inte ska ha EU som ett överstatligt projekt.
Motsvarande förskjutning har skett i synen på
ekonomin. Genom Maastrichtfördraget har det fast-
ställts att det finns en stabiliseringspolitisk sanning.
Den får inte ifrågasättas, vare sig av politiker eller
väljare.
Det här är en återgång till den syn vi hade på po-
litik och demokrati före första världskriget. Jag tror
att det i längden är förödande.
Jag vill gå tillbaka till 1993. Då hade grundlagsut-
redningen föreslagit det som vi nu i princip håller på
att genomföra. Då fanns det i alla fall en debatt om
den här frågan. Det gör det inte nu. Jag ska tillåta mig
att citera några debattinlägg från våren 1993.
Bo Strömstedt, Anders Ehnmark, Hans-Gunnar
Axberger och Hans Schöier skrev i Dagens Nyheter:
Ett svar tycks redan vara givet. Vi ska inte göra som
grundlagsutredningen inför EU har föreslagit, dvs.
förse regeringsformen med en paragraf som sätter
t.o.m. våra grundlagar ur spel vid en tänkt konflikt
med EG-rätten. Det har vi inte diskuterat här i dag.
Det duger inte att betrakta den egna grundlagen som
bara något slags teknisk manual över politik, myn-
dighet och förvaltning. I många delar är den värdebä-
rande och uttrycker summan av det som vi anser vara
det viktigaste för ett gott samhälle. En plattläggnings-
paragraf ter sig då som en nationell amputering.
Carl B Hamilton skrev så här: Grundlagsförslaget
är opåkallat långtgående och skulle bli till nackdel för
Sverige som medlem av EG.
Han förkastar det.
Den gången gick det inte att undvika debatt efter-
som vi stod inför en folkomröstningskampanj. Då
fanns det en prislapp på den här plattläggningspara-
grafen. Det var risken för ett nej i folkomröstningen.
Nu tycks man tro att det inte finns någon prislapp.
Men det gör det, tror jag. På den står det: folkets
misstro. Väldigt många svenska medborgare och
väljare misstror det som de upplever som överlåtelse
av makt till människor som de inte kan utöva kontroll
över.
Det är trist att det här är det sista ärende som jag
kommer att vara med och avgöra i Sveriges riksdag.
Det hade varit roligare om det hade varit ett ärende
där jag hade kunnat dela majoritetens uppfattning.
Min ingång i den här frågan är helt enkelt: EU har
redan för mycket makt över våra liv och över vår
politik.
Jag vill passa på tillfället att tacka Birgitta Dahl
för hennes talmanstid. Jag har imponerats av hennes
förmåga att främja de mänskliga rättigheterna och
alltid ta chansen att stötta förtryckta minoriteter. Det
tycker jag är alldeles utmärkt.
Jag vill sluta som jag brukar i den här frågan: I
EU är makten diffus och auktoritär, i EMU är makten
tydlig men oåtkomlig.