Fru talman! Det som riksdagen nu ska debattera
handlar om Europeiska unionens och medlemsstater-
nas förhållande till varandra, alldeles specifikt hur
Europeiska unionen och Sverige ska reglera sina
legala mellanhavanden. Det är ett viktigt avgörande
därför att det rör själva grunderna för hur Sverige
styrs. Men det rör också villkoren för vad EU ska bli.
Särskilt för oss som tillhör kretsen av EU-
anhängare är det viktigt att i frågor som dessa hålla
god ordning. Beslut ska fattas på reglers och nog-
granna övervägandens grund. Jag tillhör inte dem
som tvekar att överlämna en formell nationell rätt
som ofta blivit rent illusorisk till överstatliga organi-
sationer för att i stället tillsammans med andra åter-
vinna det som nationerna i inflytande inte längre kan
utöva. Men när beslut ska flyttas över till någon an-
nan än den svenska staten ska det vara välövervägt
och klart. Det är ett av skälen, inom parentes sagt, till
Moderaternas tveksamhet till den utveckling som
pågår inom EU vad gäller Europeiska rådets infor-
mella makttillväxt. Där fattas beslut utan klara regler.
Ibland är det så oklart att stats- och regeringschefer-
na, som efter Europeiska rådets möte i Nice härförle-
den, inte ens vet vad de har beslutat. Så ska inte EU-
samarbetet gå till. Rättsstaten kräver regler. Det euro-
peiska samarbetet gör det också. Eller för att uttrycka
det annorlunda: Det ska var svårt att ge Europeiska
unionen ny kompetens. Men när kompetensen väl är
given ska det i gengäld vara lätt för Europeiska unio-
nen att motsvara de förväntningar som medlemssta-
terna har på den.
Fru talman! Konstitutionsutskottet har tagit myck-
et god tid på sig för att bereda den fråga som riksda-
gen i dag ska avgöra. Detta har vi gjort trots en
mycket bred enighet i den författningsutredning som
har föregått regeringens förslag. Resultatet av ut-
skottets beredning är dels ett viktigt förtydligande när
det gäller grundlagens ställning i fråga om makt-
överlåtelse, dels en utfästelse om en fortsättning på
dessa överväganden när väl det pågående konventet
och den efterföljande regeringskonferensen är färdig.
Det är samma sex partier som slöt en överenskom-
melse i Författningsutredningen som har nått fram till
dessa ställningstaganden. Därutöver har Moderaterna
bestämt sig för att i fråga om rambesluten i detta
hänseende gå sin egen väg. Och jag ska be att med
några ord få beröra vart och ett av dessa tre områden.
Jag ska först ta upp frågan om det som jag kallade
för ett viktigt förtydligande, nämligen om grundla-
gens överhöghet. Det har ibland i diskussionen kring
denna fråga hävdats att allt egentligen kan överlåtas
på enkelt sätt. Utskottet gör klart att man inte accepte-
rar någon maktöverlåtelse på enkelt sätt av det som är
skyddat i grundlag. Med det tillägg som utskottet gör
innebär detta att det grundlagsskyddade området inte
kan överlåtas till Europeiska unionen om inte grund-
lagen först har ändrats. Och det kan som bekant inte
ske med mindre än att riksdagen fattar beslut två
gånger och med mellanliggande val. Skälet till denna
ordning är ju att beslut av denna dignitet ska fattas på
ett sätt som ger utrymme för reflexion och menings-
utbyte och ytterst för väljarna att i val säga om de är
beredda att biträda förändringen eller ej. De som har
misstänkt att detta förslag öppnar en möjlighet för
något slags gräddfil, att överlåta makt utan reflexion,
kan därmed vara lugna. Skyddet inte minst för den
svenska tryck- och yttrandefriheten och den svenska
öppenheten ligger därmed fast trots andra EU-staters
ibland från Sverige avvikande kulturer.
Innebörden av vad utskottet nu föreslår att riksda-
gen ska acceptera är alltså att vi är beredda att vidga
utrymmet för maktöverlåtelse på områden som ligger
utanför ekonomin därför att vi tror att dessa områden
kan vara väl så betydelsefulla som de ekonomiska för
att främja de europeiska folkens och Sveriges gemen-
samma intressen. Men vi skyddar det som enligt den
svenska grundlagen är skyddat med särskilda besluts-
regler och kräver av oss själva att om överlåtelse av
inflytande på dessa områden ska kunna föras på tal är
det grundlagens beslutsregler som gäller.
Fru talman! Den andra frågan handlar om livet
efter det konvent som nu har inletts och den reger-
ingskonferens som är tänkt att följa på detta. Vad som
pågår inom Europeiska unionen är glädjande nog det
största reform- och diskussionsprojektet sedan Euro-
peiska unionen bildades i slutet av 50-talet. Stats- och
regeringschefer, regeringar, parlamentariker från de
nationella parlamenten och från Europaparlamentet
försöker hitta den nya struktur som bättre passar en
ny tids villkor men inte minst passar en europeisk
union som är oändligt mycket mer omfattande än den
som bildades 1958. Av de sex länderna är vi på väg
att få en europeisk union som omfattar hela Europa,
ett Europa som därmed kan knytas samman i det
grundläggande freds- och frihetsprojekt som Europe-
iska unionen alltid har varit.
Utskottet säger att när denna process väl är slut-
förd kan det finnas skäl att ånyo sitta ned för att re-
flektera över hur beslutsreglerna och relationerna
mellan Sverige och Europeiska unionen ska vara
utformade.
I dag utgår vi från att Europeiska unionen egentli-
gen inte är någonting annat än vilken internationell
sammanslutning som helst, och relationerna mellan
EU och denna internationella sammanslutning regle-
ras på det sätt som vi alltid har gjort med internatio-
nella sammanslutningar. Samtidigt vet vi att Europe-
iska unionen, Gud ske lov är jag beredd att säga, är en
mycket mer förpliktande organisation än andra som
Sverige har deltagit i. Och det är just därför att den är
mer förpliktande som den genom åren också har visat
sig så framgångsrik. När de författningsförändringar
inom Europeiska unionen som nu övervägs väl kom-
mer att hamna på riksdagens bord är jag övertygad
om att det finns skäl att se över hur Sveriges långsik-
tiga relationer med EU egentligen ska gestaltas. De
bör i grunden följa samma principer som det som
riksdagen nu diskuterar, nämligen en beredvillighet
att öppna för att tillsammans med andra återvinna
makt och inflytande som nationalstaten har gjort att vi
har förlorat men att göra det på ett sätt som säker-
ställer rättssäkerheten, klarheten och entydigheten.
Fru talman! Det tredje området handlar om de s.k.
rambeslut som riksdagen har diskuterat vid åtskilliga
tillfällen under den gångna våren. På denna punkt är
det ett oenigt utskott som går fram. Bl.a. har Mode-
raterna sagt att vi inte kan instämma i den uppfattning
som utskottet i övrigt har, nämligen att man ska läm-
na öppet för ett godkännande av s.k. rambeslut innan
fördragen är slutgiltigt framförhandlade.
Må det, fru talman, tillåtas mig att säga att jag
tycker att det är egendomligt att så många partier tar
så lättsinnigt på konsekvenserna av de rambeslut som
nu förefaller bli allt vanligare.
Den grundläggande frågan handlar om när riks-
dagen egentligen ska ta ställning. Då bör man hålla i
minnet att ett rambeslut, när det väl har biträtts av
Sverige, är folkrättsligt bindande för vårt land alldeles
oavsett om nationell lagstiftning på området förelig-
ger eller inte. När rambeslutet väl är godkänt har
riksdagen enligt detta att anpassa lagstiftningen där-
efter. Först därefter vinner rambeslutet ett slags legal
kraft i vårt samhälle. Innan dess är rambeslutet blott
och bart en politisk markering. Det kan vara värt att
minnas detta i debatten om terroristlagstiftningen,
med ett rambeslut som riksdagen redan har accepterat
men utan följdlagstiftning och utan att riksdagen haft
möjlighet att se konsekvenserna av det. Än så länge
spelar detta rambeslut ingen som helst roll i den
svenska rättsliga miljön.
Vad Moderaterna säger är att vi visst är beredda
att biträda sådana beslut. Men vi är inte beredda att
biträda dem innan man vet vad de faktiska konse-
kvenserna är för Sverige. Det innebär att den lagstift-
ning som följer av rambesluten ska företes så att
riksdagen, när man godkänner rambeslutet, vet vad
det är man folkrättsligt faktiskt förbinder sig till.
Mig förefaller denna princip alldeles förskräckligt
självklar. Det är därför jag blir så förvånad när andra
partier bestämmer sig för att nu acceptera en annan
linje.
När vi moderater säger nej till den grundlagsänd-
ring som nu föreslås gör vi det därför att idén om att
riksdagen ska kunna godkänna icke färdigförhandlade
förslag gör det ännu svårare att samtidigt kräva att
regeringen ska förete den nationella lagstiftning som
gör det möjligt att bedöma rambeslutets konsekven-
ser.
Vår ståndpunkt är att när riksdagen tar ställning
ska det vara på basis av ett färdigförhandlat men ännu
icke "röstat" förslag - samtidigt som den nationella
lagtext som hör till detta företes för bedömning och
diskussion.
Bara på detta sätt, fru talman, går det att på en
gång säkerställa EU:s effektivitet och medborgarnas
rättssäkerhet. På dessa punkter får man inte börja
sladda.
Många gånger kan ett politiskt beslut i EU eller
annorstädes framstå som angeläget från tusen och en
olika utgångspunkter, inte minst när vi förenas i kam-
pen mot terrorismen och allt vad den ställer till med.
Men desto viktigare är det att i kampen för de ange-
lägna tingen säkerställa att kampen förs med blanka
rättssäkerhetens vapen. Börjar man sladda på denna
punkt då undergräver man rättssamhället här hemma
och rättssamhället i den europeiska unionen, och
ytterst undergräver man tilltron till det goda europe-
iska samarbete som EU är det främsta uttrycket för.
Fru talman! Jag ber att få yrka avslag på utskottets
förslag i betänkandet i alla delar som inte överens-
stämmer med den moderata reservationen, som jag i
stället ber att få yrka bifall till.