Fru talman! Riksdagens kammare har haft många
demokratidebatter den här mandatperioden, en natur-
lig prioritering då demokratifrågorna, de många män-
niskornas delaktighet i samhällsbygget och demokra-
tiska processer är några av de absolut viktigaste frå-
gorna i dag och i framtiden. Det har handlat om frå-
gor om vem som har makt, var makt ska utövas, var
beslut ska fattas och av vem.
Många förslag har lagts fram och behandlats som
har berört de direktdemokratiska redskapen för män-
niskor så att påverkansmöjligheten och delaktigheten
ska kunna stärkas. De har berört den nationella nivåns
makt i förhållande till den lokala. Diskussionerna och
bakgrundsanalyserna har även berört orsakssamban-
den mellan å ena sidan avståndet till politiker och å
andra sidan också avståndet till EU-beslut och den
politiska sfären, och att många beslut fattas så att säga
någon annanstans. Medborgarnas delaktighet i EU-
beslut, eller snarare brist på delaktighet, och EU:s
kompetens är frågor som nu står högt på EU-
dagordningen och kommer att hanteras via EU:s
framtidskonvent.
Fru talman! Det finns naturligtvis ett samband
mellan den demokratiska delaktigheten i vardagslivet
och människors intresse och möjlighet att känna del-
aktighet i EU-arbetet och EU-besluten. Delaktighet,
ansvar och maktfördelning, dess utövande och kon-
kreta möjligheter till delaktighet byggs upp genom
insyn och delaktighet i de demokratiska besluten.
Fru talman! Det är därmed också med anledning
av denna bakomliggande demokratidiskussion och
Sverige som medlem i Europeiska unionen som da-
gens förslag om grundlagsändringar läggs fram efter
mycket stor noggrannhet, diskussion och analys. Vi
hanterar i dag grundläggande nationella demokratiska
frågor, kärnan i vår konstitution och vad den fortsatta
demokratiska beslutsprocessen, som har samband
både med människors vardag och Sverige som med-
lem i EU, ska ha för begränsningar och befogenheter.
Det handlar om diskussioner om mellanstatlighet och
överstatlighet.
Sverige är medlem i EU och är med och förändrar
och utvecklar EU. EU ser inte likadant ut i dag som
det gjorde när medlemskapet var aktuellt för debatt
och beslut och kommer inte att se likadant ut efter att
EU:s framtidskonvent har hanterat ett antal fråge-
ställningar. Lika naturligt som att EU är under ständig
förändring beroende på medlemsstaternas beslut var
det kanske också ganska naturligt att efter några års
medlemskap i EU genomföra en översyn av våra
grundlagar och hur relationerna till EU enligt våra
grundlagar fungerar. Därför var också samtliga parti-
er delaktiga i beslutet att tillsätta en författningsut-
redning där uppdraget var
1. att utreda förutsättningarna att införa en möjlig-
het för riksdagen att på förhand lämna sitt god-
kännande till att regeringen ingår en viss inter-
nationell överenskommelse som ännu inte finns
i slutgiltigt skick
2. att analysera om utvecklingen av samarbetet
inom EU går mot en minskad uppdelning mel-
lan EG, alltså gemenskapsdelen, och den övriga
unionens samarbete.
Det är därför vi i dag hanterar det som står i re-
geringsformens 10 kap.
Fru talman! Därför har vi i dag att fatta beslut som
berör den svenska konstitutionens innersta kärna. Det
är med stor försiktighet och varsamhet och efter tids-
mässigt en stor fördjupning som vi har att gå till det
första beslutet av två för grundlagsändringen.
Fru talman! Det som utskottet koncentrerar sig
mest på är av naturliga skäl de av regeringen före-
slagna förändringarna i regeringsformen 10 kap. 2
och 5 §.
Efter Sveriges anslutning till EU har samarbetet
utvecklats ytterligare genom både Amsterdamfördra-
get, som innebar att nya beslutsformer införts i tredje
pelaren, och att samarbetet inom tredje pelaren be-
gränsats till polis- och rättsligt samarbete, medan de
frågor som berör yttre gränskontroller, asyl och in-
vandring i detta sammanhang har förts över till det
överstatliga området i pelare ett. Genom Nicefördra-
get kommer samarbetet att utvecklas än mer, bl.a.
genom att möjligheten till beslut med kvalificerad
majoritet i andra pelaren har ökat. Det här visar att
pelarsystemet undan för undan i det samarbetet har
förändrats över tid och inte har samma struktur och
funktion i dag som tidigare.
Propositionens ändringsförslag till 10 kap. 2 §
syftar till att det ska framgå att riksdagen kan god-
känna en överenskommelse som ingår inom ramen
för samarbetet i EU även om det inte är i slutgiltigt
skick. Det är alltså regeringen som ingår överens-
kommelsen med annan stat, men i 10 kap. 2 § anges
vilka statsrättsliga villkor som krävs för att regering-
en ska ha befogenhet att genomföra en överenskom-
melse. Det som nu förtydligas är regeringens inhäm-
tande av riksdagens godkännande innan regeringen
folkrättsligt binder Sverige till en överenskommelse.
Det här inhämtandet ska alltså ske nära slutförhand-
lingen men innan förhandlingen är avgjord.
Nu framläggs ett förslag till ändring där det i re-
geringsformen framgår att riksdagen kan godkänna en
internationell överenskommelse inom samarbetet i
EU även om överenskommelsen alltså inte finns i
slutgiltigt skick. Här åläggs också regeringen därmed
ett tydligt konstitutionellt ansvar att avgöra om en
ändring kräver riksdagens godkännande, efter att
riksdagen har godkänt men innan ministerrådet har
beslutat anta den, och regeringen därmed ska åter-
komma till riksdagen en andra gång. Här förtydligas
snarare riksdagens påverkansmöjligheter i förhållande
till det som gäller och i relation till det ramlagsbeslut
som riksdagen redan har hanterat.
Vad avser regeringsformen 10 kap. 5 § om möj-
lighet att överlåta beslutanderätt till EU vill jag inled-
ningsvis betona vikten av att vi erhållit det gedigna
underlag och det arbete som konstitutionsutskottets
kansli har gjort för oss ledamöter under den långa tid
som utskottet har valt att vända på alla tänkbara ste-
nar som vi har haft behov av att lyfta och analysera.
Det är med anledning av denna långa genomgång och
handläggning som ärendet nu kommer upp sista ären-
dedagen. Med det vill jag också reagera på den kritik
och det misstänkliggörande som har kommit fram
med anledning av att ärendet hanteras just under
vårens sista beslutsdag.
Fru talman! Grundlagsändring ska hanteras med
försiktighet och noggrannhet. Det som nu ligger för
första beslut i riksdagens kammare är ett väl genom-
gånget förslag med förändringar som är en konse-
kvens av det jag tidigare sade. Fördragsändringar har
lett till att pelarsystemet i sin ursprungliga struktur
har förändrats, kanske främst på grund av Amster-
damfördraget. Även om de grundläggande rättsliga
dragen inte har ändrats har skillnaderna mellan pelar-
na, där andra och tredje pelaren är av mellanstatlig
karaktär, minskat, och då kanske främst mellan första
och tredje pelaren. Fru talman! Här har inte nuvaran-
de lydelse i regeringsformen ansetts utgöra något
hinder för att så har skett. Utvecklingen har snarare
blivit att man genom politisk enighet i rådet har över-
fört frågor till första pelaren och därmed till överstat-
lighet.
Förändringen som föreslås, att tre fjärdedelar av
de röstande i riksdagen i ett beslut - dock ej om
grundlag - ska kunna överlåta beslutsbefogenhet
inom ramen för samarbete i EU, är ny och utvidgad i
lagens mening, dock ej i den praktiska hanteringen
eftersom man egentligen kan säga att det som ligger i
inskränkningen i EU-samarbetet i praktiken är över-
spelat. Därför är det ändringsförslag som följer med
att en ny begränsning i grundlagstexten förs in, om att
beslutanderätt som inte rör principerna för statsskick-
et kan överlåtas, en mycket viktig och avgörande
förändring just på grund av det som jag tidigare har
beskrivit om pelarsystemets förändringar.
Det är i grundlagen nu inskrivet att den besluts-
makt som i fortsättningen kan komma i fråga för
överlämnanden till EU inte får rubba grunderna för
det demokratiska systemet i landet. Därmed täpper
man till eventuella genvägar.
Det står att det inte utan grundlagsändring går att
överföra eller överge sin nationella suveränitet till
EU, om EU skulle utvecklas till en federation. Så
tydligt har detta inte tidigare varit inskrivet i grundla-
gen. Det är också bra att det är stor enighet om detta.
Märk väl att grundlagar inte förhindrar föränd-
ringar av grundlagen om det finns en majoritet i riks-
dagen för förändringar. Grundlagar ser till att det ges
tid till eftertanke och krav om att majoriteten måste
stå kvar över mellanliggande val. Därmed är inskriv-
ningen om överlåtelse av beslutanderätt, som inte
berör principerna för statsskicket, ett starkt förtyd-
ligande i grundlagen i förhållande till det tidigare.
Jag yrkar bifall till förlaget i betänkandet.