Fru talman samt ledamöter, åhörare och proto-
kollsläsare! I dag har vi en oerhört viktig debatt inför
ännu viktigare beslut. Det gäller grundlagsändringar.
I betänkande KU18 finns det förslag till några
grundlagsändringar som är bra och som jag tror att vi
alla är överens om, nämligen när det gäller ett för-
stärkt skydd för utsatta grupper och att kunna trygga
rätten till hälsa. Det gäller också grundlagsskydd för
miljön samt samråds- och informationsskyldighet för
regeringen gentemot riksdagen.
Här finns två viktiga förändringar av grundlagen,
nämligen vad vi kallar för 10.2 och 10.5.
När det gäller 10 kap. 2 § vill jag läsa innantill ur
lagförslaget:
"Riksdagen kan godkänna sådan överenskommel-
se - - - som ingås inom ramen för samarbetet i Euro-
peiska unionen, även om överenskommelsen inte
föreligger i slutligt skick."
Det där ska man nog tänka väldigt länge och noga
på.
I 1 kap. 1 § regeringsformen står det att all offent-
lig makt i Sverige utgår från folket. I 1 kap. 4 § står
det att riksdagen är folkets främsta företrädare. Detta
är oerhört viktigt. Riksdagen har lagstiftningsmakten,
budgetmakten och traktatmakten.
Vad som nu håller på att ske, och vad de två för-
ändringar som vi i dag diskuterar är tecken på och
innebär, är att vi frånsäger oss en del av makten. När
det gäller 10 kap. 2 § frånsäger vi i riksdagen oss
makt till regeringen. När det gäller 10 kap. 5 § hand-
lar det om att frånsäga sig makt till EU.
Grundlagen är ju garantin för den nationella själv-
ständigheten. Av många kallas det här för ett styrke-
bälte - något som ska kunna hålla stånd i alla väder;
det ska vara en tröghet och en demokratigaranti.
Grundlagen ska kunna sätta gränser.
Precis som Per Unckel förut nämnde är det när det
gäller 10 kap. 2 § så att riksdagen, med den form av
ramlagstiftning som nu föreslagits, bara kommer att
kunna lämna sina idéer och sin mening till regeringen
i en process fram till det att regeringen fattar slutligt
beslut och färdigförhandlar tillsammans med minis-
terrådet. Jag menar att det är helt odemokratiskt och
parlamentariskt felaktigt att riksdagen inte har den
slutliga makten.
Som Per Unckel sade är det självklart så att vi här
i riksdagen ska ha ett slutförhandlat resultat när vi
beslutar oss för om det är acceptabelt eller inte. Vi
ska också ha hela följdlagstiftningen presenterad för
oss. Allt annat är att ta makt från riksdagen.
Som Per Unckel också sade är det så att när beslut
väl är fattat i rådet är det ett folkrättsligt avtal. Sveri-
ge är bundet till det - oavsett vad vi sedan gör med
vår följdlagstiftning. Vi är helt enkelt tvingade att
leva upp till det här. För mig är detta ett brott mot det
samband som jag utgår från alltid ska finnas mellan
ansvar och beslutsfattande.
Jag skulle för riksdagens ledamöter också vilja
nämna den kovändning som Moderaterna gjort sig
skyldiga till. Jag gör det bara därför att Per Unckel
för en stund sedan talade om lättsinne. Det lättsinnet
måste också ha drabbat Moderaterna fram till alldeles
i slutet när det gällde just 10 kap. 2 § då man bytte fot
och inte accepterade den här ändringen i regerings-
formen. Det välkomnar jag. Miljöpartiet har varit
emot det här både i Författningsutredningen och,
givetvis, under hela resan i utskottet. Vi lade fram en
reservation. Moderaterna lade också fram en reserva-
tion, helt likalydande med Miljöpartiets, och hänvisa-
de till vårt yrkande i vår partimotion.
När jag då menade att det var likalydande och
ville bistå den reservationen ville man från moderat
håll inte acceptera detta. Det är nog unikt i vår riks-
dag. Argumentet var att vi har helt olika bakomlig-
gande motiv. Moderaterna lade till en mening som
handlade om att det hela gällde att stärka EU:s makt
och rättssäkerhet. Jag var beredd att köpa det, efter-
som jag tycker att det mellanstatliga samarbetet kan
ge ett starkt EU, och rättssäkerheten är definitivt
något som jag också gillar. Men jag fick reda på att
man skulle skriva "tills vi inte längre var med", och
då insåg jag att det inte var någon idé. Men jag kan
trösta Moderaterna med att om vi i den förberedande
voteringen inte vinner gehör för vår reservation
kommer vi att stödja den moderata.
Detta om 10.2.
När det gäller 10.5 ska jag läsa ur lagstiftningen.
Där står det att inom ramen för samarbete i Europeis-
ka unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som
inte rör principerna för statsskicket. Man kan undra
vad det handlar om. Jo, det handlar om att lämna över
beslutanderätt till någon som heter samarbetet inom
EU:s ram. Man vet inte vem det är, det finns inte
någon adressat. Det kan bli vadsomhelst i framtiden,
det vet vi ingenting om i dag.
Vad är detta som kallas principerna för statsskick-
et? Ja, under arbetets gång har det hänvisats till 1 kap.
i regeringsformen. Det är inte så mycket som står där,
men det är väldigt stora möjligheter att tolka det som
står där på olika sätt. Det har varit en känslig fråga,
ingen har kunnat precisera det hela bättre än så.
Förutom de här principerna för statsskicket ska vi
alltså kunna lämna ifrån oss i riksdagen beslutande-
makten till någon inom EU, vem vet vi inte, över alla
de övriga politikområden som inte faller inom princi-
perna för statsskicket, vad det nu är. Det innebär hela
välfärdspolitiken, familjerätten, barnomsorg, skola,
beskattning, socialpolitik. Det innebär i den tredje
pelaren det straffrättsliga området, utrikes-, säkerhets-
och försvarsfrågor. Detta ska alltså kunna lämnas
ifrån denna riksdag, som är folkets främsta företräda-
re!
Vad vi gör är att vi lämnar ifrån oss ett ansvar
som vi har fått av folket. Det är fullständigt oaccepta-
belt. Jag förstår inte, och jag skulle kunna använda
Unckels ord: Det är lättsinnet som har drabbat andra
partier i den här frågan.
Till yttermera visso är det inget behov av den här
förändringen. De experter som vi under resans gång
har talat med säger klart och rent ut att det här inte
behövs. Men det kan möjligen komma att behövas
när vi haft regeringskonferensen 2004, men då kan
det komma många andra olika förslag till förändring-
ar. Det är självklart att ingenting i grundlagen ska
ändras som det inte finns ett direkt behov av det, och
det finns inte i fråga om 10.5, absolut inte.
Till sist till frågan om folkomröstningen. Vi är
några som har tyckt att det här är värt en folkomröst-
ning, det är den konstitutionella möjlighet vi har. Men
där har det inte gått ihop, och det beror på Vänsterns
sätt att hantera frågorna. Jag hoppas att Kenneth
Kvist kommer att tala om detta. Då vill jag nu genast
fråga vem han pratar för, för partiet eller för sig själv,
och på vilket sätt han kan förklara partiets politik,
som innebär att ni stöder folkomröstningen men inte
det här. Lars Ohly, som skrev under vädjan om att få
ihop 35 namn, har backat ut efter det att partistyrelsen
sagt nej. Dessförinnan sade ert verkställande utskott
ja. Det här velandet kan jag inte förstå, för att ut-
trycka det milt. Det är helt oförståeligt.
Jag skulle vilja fråga Kenneth Kvist om han verk-
ligen är beredd på att öppna möjligheten att lämna
ifrån hela välfärdspolitiken till EU, socialpolitiken,
skolan, skatterna, arbetsmarknaden bara för att skyd-
da det som kallas principerna för statsskicket? Är det
inte just principerna för statsskicket själva kärnan i
det? Är det inte att all offentlig makt i Sverige utgår
från folket och att just vi här i riksdagen är folkets
främsta företrädare?
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3.