Fru talman! All offentlig makt i Sverige utgår från
folket, och folket har valt att delegera stora delar av
denna makt till sina företrädare i riksdagen. Riksda-
gen kan i sin tur delegera eller överlåta makt till or-
gan som verkar lämpliga att fatta beslut i olika frågor.
Ett sådant organ är regeringen. Ett annat sådant
organ är EU.
När Sverige gick med i EU valde vi att tillåta
överlåtelse av vissa typer av beslut till EG, som då
var den del av unionen där detta var aktuellt. Åtta år
har förflutit sedan inträdet, och under den tiden har
Sverige och de övriga medlemsländerna gemensamt
utvecklat och förändrat unionen. Detta innebär bl.a.
att samarbetet inom andra och tredje pelaren har för-
djupats och också förbättrats genom Amsterdamför-
draget och Nicefördraget.
Nu står vi inför en situation där våra lagar inte
längre täcker de behov som finns. Vi vill kunna sam-
arbeta effektivt inom t.ex. rättsliga och polisiära om-
råden men hindras till detta av en otillräcklig lagstift-
ning. De alternativ vi har är att antingen försämra
samarbetet eller att ändra lagstiftningen.
Fru talman! Rikets lagar är inte skrivna i sten. Det
gäller också våra grundlagar. Lagarnas uppgift är att
reglera samhället. I och med att samhället utvecklas
och förändras behöver också lagarna utvecklas och
förändras.
Nu står vi inför ett sådant fall. Vi är flera partier i
riksdagen som arbetar aktivt för att öka samarbetet i
EU. Att då inte anpassa lagstiftningen efter det vore
att motarbeta sig själv och försvåra den utveckling vi
själva driver. Sveriges riksdag måste ha en besluts-
ordning som är hanterbar. Vi måste ge oss själva
möjligheter att vara med och förbereda viktiga beslut.
Genom att tillåta delegering av beslut också vad
gäller EU:s två övriga pelare, alltså inte bara första
pelaren när det gäller EG utan även de andra två pe-
larna, ger vi riksdagen möjlighet att i varje enskilt fall
avgöra om detta är önskvärt eller ej. Att inte skapa
denna möjlighet kan bara motiveras med att vi inte
litar på oss själva - att vi inte klarar att fatta rätt be-
slut.
Själv litar jag på svenska folkets företrädares för-
måga till korrekta beslut i enskilda frågor, och jag
tycker att det är onödigt att bygga en säkerhetsmur
mot oss själva. De av oss som vill ha ett närmare
samarbete i EU gör klokt i att försöka ändra den all-
männa opinionen i stället för att lägga teknikaliteter i
vägen för den önskade utvecklingen.
Därför, fru talman, tycker jag att det är självklart
att vi ska anpassa vår lagstiftning så att den passar de
behov vi har i dag - inte de behov vi hade för åtta år
sedan.
Fru talman! Jag tycker att det som är tilltalande i
KU:s förslag är att det är hållbart oavsett vilken in-
ställning man har till EU. Kenneth Kvist och jag står
emot varandra i EU-frågan, men vi är ändå överens
om detta förslag. Jag ser det till stor del som en tek-
nisk-praktisk hanteringsfråga. Men till skillnad från
Kenneth Kvist ser jag det också som en framgång för
EU-samarbetet.
Debatten handlar framför allt om två ändringar i
10 kap. i regeringsformen. Beträffande 10 kap. 2 §
om möjligheten att få ett godkännande rambeslut är
det viktigt att hålla i minnet att, som KU betonar, det
är riksdagen som avgör om den ska lämna sitt god-
kännande eller inte enligt 10 kap. 2 §. Det är alltså
riksdagen som bedömer om förhandlingsläget i EU
och situationen i övrigt är sådan att riksdagen genom
sitt godkännande kan medge att regeringen ingår den
för Sverige bindande överenskommelsen, utan att
regeringen därigenom föregriper riksdagens senare
ställningstagande rörande ny lagstiftning eller annat
beslut.
Detta, fru talman, är för mig klockrent. Av be-
stämmelserna i regeringsformens 10 kap. 2 § följer
inte någon skyldighet för riksdagen att i en viss situa-
tion lämna sitt godkännande. Det ligger helt och hål-
let i riksdagens hand att avgöra om detta ska ske.
Det är också viktigt att komma ihåg att riksdagen
kan säga nej redan när ett förslag till rambeslut väcks
av regeringen. Om riksdagen inte gillar förslaget kan
detta skickas tillbaka till regeringen med t.ex. krav på
bättre underlag för bedömning av vilka konsekven-
serna av rambeslutet kan bli.
Redan i dag tillämpas en modell med rambeslut.
Rambeslutet om terrorism, som behandlats tidigare,
godkändes visserligen till slut av en majoritet av
riksdagsledamöterna, men det visar ändå att det skulle
kunna gå att stoppa ett förslag som inte gillas av riks-
dagen.
Jag har därför, fru talman, mycket svårt att förstå
Per Unckels och övriga moderaters ängslan som den
redovisas i deras reservation. Moderaterna är ju, pre-
cis som Folkpartiet, vänner till ett EU-samarbete.
Moderaternas modell för samarbetet måste bli väldigt
otympligt och inte alls anpassat till ett smidigt samar-
bete i EU. Min moderate kollega i Författningsutred-
ningen, 1:e vice talmannen Anders Björck, hade inga
svårigheter att ställa upp på det förslag som KU:s
majoritet nu för fram.
När det gäller regeringsformens 10 kap. 5 §, som
innebär möjligheter för riksdagen att överlåta be-
slutanderätt inte bara till EG utan inom ramen för allt
samarbete i EU, vill jag framföra en eloge till min
vänsterpartistiske kollega i Författningsutredningen,
Kenneth Kvist, som mycket klokt och med omtanke
om de svenska grundlagarna i utredningen föreslog
en begränsning av paragrafens omfattning så att be-
slutanderätten inte får röra principerna för statsskick-
et.
Fru talman! Jag känner mig helt trygg när jag yr-
kar bifall till konstitutionsutskottets förslag.