Fru talman! I fråga om 10 kap. 5 § har jag ingen
invändning mot vad Ingvar Svensson har anfört. Det
har jag däremot i fråga om 10 kap. 2 §.
Ingvar Svensson säger att syftet med den lagpara-
graf som nu ska införas är att riksdagen ska komma in
tidigare när det gäller beslut om s.k. rambeslut. Det
kan man säga. Men vad riksdagen då förväntas göra
är att ta ställning till någonting som i praktiken är ett
slags programmatisk ambition, utan att vid detta till-
fälle ha fått de rättsliga konsekvenserna presenterade
för sig. Jag tycker att detta är lättsinnigt. Det finns
ingen poäng i att låta riksdagen komma in tidigt när
det gäller någonting som riksdagen saknar möjlighet
att fullt ut bedöma.
Låt mig exemplifiera med de rambeslut kring ter-
rorismbekämpningen som riksdagen diskuterade för
ett par veckor sedan. Den lagstiftning som gör att
dessa rambeslut får rättslig kraft i Sverige anser re-
geringen sig oförmögen att presentera förrän om
uppemot ytterligare ett år. Så komplex är alltså frå-
gan. Likväl har riksdagen sagt att den vet vad riksda-
gen tycker. När rambeslutskonsekvenserna i form av
följdlagstiftningen kommer saknar riksdagen möjlig-
het att sätta sig upp emot vad regeringen har föresla-
git. Detta, fru talman, är ingen bra ordning. Det är en
ordning där riksdagen förväntas fatta beslut i prakti-
ken rättsligt i blindo.
Då säger Moderaterna: Stopp! Se till att det inter-
nationella samarbetet, i synnerhet sådant samarbete
som berör enskilda människors frihet och personliga
integritet, sker med den exakthet som exakt lagstift-
ning och bara detta kan säkerställa.
Därför: Eftersom rambeslutet när riksdagen tar det
i alla fall inte har någon rättslig verkan förrän följd-
lagstiftningen är presenterad och antagen, varför kan
inte Ingvar Svensson och kd inse poängen med att
rambeslutet och följdlagstiftningen ska antas vid
samma tillfälle, så att riksdagen faktiskt vet vad det är
riksdagen gör?