Fru talman! Om man inte visste vilken process
som ligger bakom det förslag som utskottet i dag har
skulle man kunna bli skrämd av de brösttoner som
Björn von der Esch tar till i den här frågan.
Jag har noterat hur Björn von der Esch tidigare
har hävdat att regeringen har försökt smyga igenom
detta genom att lägga fram en proposition i december
förra året i tid för grundlagsändringen som sådan, och
att det skulle vara svårigheter för dem som vill mo-
tionera att klara det över den julhelg som sedan in-
träffade. Låt mig bara konstatera att det inte smögs
igenom. Det lämnades en pressrelease till medierna
om att propositionen lades fram. Bortsett från alla
helgdagar som var mellan det att propositionen lades
fram och motionstidens utgång fanns det 18 arbetsda-
gar som vanliga löntagare fick lov att arbeta på, och
då kanske Björn von der Esch också hade kunnat
arbeta.
Jag ska inte närmare gå in på de olika tolkningar
som Björn von der Esch gör här beträffande grund-
lagsförhållandena utan bara konstatera att det inte i
grunden är siffran 15 eller de 15 dagarna som är hans
problem. Det sifferproblem han har är i stället 35. Det
är det egentliga problemet, och det försöker han nu
skyla över genom att resonera om formen.
Jag har tagit del av det här anförandet, och det är
återigen ett långt inlägg om själva formen. Det ägnas
mycket lite utrymme åt själva sakinnehållet.
Fru talman! Låt mig till sist konstatera, i alla fall i
den här repliken, att detta inte heller är någon genuin
folkomröstningsfråga. Den folkomröstning som ska
ordnas enligt de regler som Björn von der Esch har
innehåller ju bara nej-valsedlar, såvitt jag har förstått.
Det går alltså inte att rösta ja till det här förslaget i
folkomröstningen.