Fru talman! Jag vill ta upp en annan aspekt på det
här med folkomröstningskravet. Det låter alltid som
om det är av omsorg om demokratin som man kräver
folkomröstning. Men när man kräver folkomröstning
brukar man ju göra det i ett tidigt skede i en fråga
som man tycker lämpar sig för detta för att i god tid
förbereda folket på det ställningstagande som ska
göras, så att människorna har en rimlig chans att
ordentligt sätta sig in i sakfrågorna. Om man hade
ansett att den här frågan var sådan att den förtjänade
en folkomröstning, hade man möjlighet att börja
förankra folkomröstningskravet redan när propositio-
nen lades fram.
Sedan skulle man naturligtvis lägga fram det först
efter det att den första läsning, som det heter, av
grundlagsförslaget skedde i riksdagen. Då hade män-
niskorna fått en rimlig möjlighet att sätta sig in i för-
slaget. Då hade myndigheterna fått en praktisk möj-
lighet att genomföra en folkomröstning. Men att
komma precis alldeles i slutskedet av behandlingen
av detta liknar ju inget annat än ett sent påkommet
hugskott. Detta sker ju egentligen inte av omtanke om
människornas möjlighet att ta ställning i en fråga som
dessutom inte handlar om något överflyttande av
beslutsmakt till EU. Den handlar bara om formerna
för hur sådana frågor ska behandlas i Sveriges riks-
dag. Dessutom innebär detta att det nu för första
gången läggs in en konkret spärr mot vad som kan
överlåtas. Man kan nämligen inte överlåta det som
strider mot statsskickets principer.