Fru talman! Det är en betydande skillnad mellan
det samrådsförfarande som regeringen har med EU-
nämnden och de ställningstaganden i lagstiftnings-
ärenden och andra ärenden som riksdagen till slut
gör. Så långt vi kan bedöma är det rambeslut som jag
exemplifierade med i linje med vad vi skulle vilja se.
Om detta har det aldrig rått någon tvekan. Moderater-
na brukar stå i första linjen för att bekämpa terrorism,
men innan riksdagen fattar ett för riksdagen själv
bindande folkrättsligt beslut kräver vi mer än vad
samrådsförfarandet i EU-nämnden ger uttryck för.
Om Ingvar Svensson verkligen menade allvar
med det han i princip instämmer i, nämligen att man
vill ha de legala förutsättningarna klara för sig, borde
Ingvar Svensson i logikens namn ansluta sig till vad
jag tidigare pläderade för, nämligen att riksdagen ska
ta ställning till ett färdigförhandlat men icke omröstat
förslag till rambeslut och samtidigt kräva av reger-
ingen att den plockar fram den nödvändiga följdlag-
stiftningen.
Vad vi är oroliga för är att det här beslutet kom-
mer att leda i rakt motsatt riktning, nämligen att re-
geringen nu därför att riksdagen ändå talar om att det
här är ett tidigt inflytande kommer att säga: Vi kom-
mer med följdlagstiftningen så småningom. Genom
att nu markera att vi inte godkänner någonting som vi
inte kan överblicka konsekvenserna av kan riksdagen
också säga till regeringen: Se upp nu! Vi kommer inte
att godkänna någonting om ni inte har kommit med
följdlagstiftningen samtidigt.
Det är rättssäkerhetens princip. Det som jag me-
nar att riksdagsmajoriteten är på väg att gå in på är i
praktiken att kodifiera rätt sent.