Fru talman! Låt mig börja den här debatten med
att citera ur det sammansatta konstitutions- och utri-
kesutskottets betänkande. Det är ett litet avsnitt som
handlar om vilken karaktär EU- eller EG-samarbetet
nu har och hur utskottet ser på fortsättningen. Ut-
skottet skriver så här: "Utskottet stöder därför reger-
ingens grundläggande utgångspunkt såsom den for-
muleras i regeringsskrivelsen och i statsministerns
uttalande om en utveckling i huvudsak byggd på de
strukturer vi har i dag. EU-samarbetet bör enligt ut-
skottet således även i fortsättningen vila på mellan-
statlig grund, men när väl nya uppgifter tilldelas EU
genom mellanstatliga överenskommelser skall - där
så anses önskvärt - beslutsfattandet kunna ske med
kvalificerad majoritet."
Det centrala i detta uttalande är alltså att EU-
samarbetet i huvudsak ska bygga på de strukturer som
man har i dag och att det ska baseras på mellanstat-
lighet.
Det har under den här våren och inför den här de-
batten sagts mycket om att det är ett avgörande beslut
för Sverige som nation som nu ska fattas. Man tänker
då i första hand på 10 kap. 5 §. Jag vill säga att det
här beslutet inte är dramatiskt. Innebörden är endast
att makt kan överföras till EU. Om ett sådant beslut
ska fattas avgör riksdagen senare, liksom vad som i så
fall ska överlåtas. Ändringen i 10 kap. 5 § innebär
heller inte någon annan möjlighet att överlåta beslut
än vad som nu gäller, och överlåtelsen av besluten
regleras då i regeringsformen 10 kap. 2 §. Om ett
sådant här beslut skulle kräva att grundlagen ändras
ska grundlagen ändras i den ordning som nu är före-
skriven för grundlagsändringar. Det ska alltså vara
två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Det känns
angeläget för mig att understryka det ytterligare. Det
är alltså inga ändrade möjligheter eller regler för att
överlåta beslut eller makt, hur man nu vill formulera
detta, på EU.
I några sammanhang har det talats om att det här
skulle öppna för en gräddfil. Man har misstänkt att
det är en gräddfil som ska öppnas. Jag skulle nog
vilja gå så långt i den här debatten att jag säger att
man också har misstänkliggjort förslaget om ändring
av 10 kap. 5 §. Det skulle vara någonting dolt bakom
detta, en gräddfil för att man enkelt och smärtfritt ska
kunna överlåta, som det ibland uttrycks, väsentliga
delar av hela Sveriges nation. Det är naturligtvis inte
på det sättet, och jag tycker att det är tillfredsställande
att utskottet med en bred majoritet har kunnat enas
om den formulering i lagtexten som tydliggör detta.
Detta är ju ingen ändring av förslaget från regering-
ens sida eller från Författningsutredningens sida, utan
det är en precisering, en komplettering, som innebär
att det blir alldeles klart hur de här frågorna i framti-
den ska hanteras.
Det har också sagts att det inte finns något behov
av att göra den här ändringen. Det kan väl vara rätt i
den meningen att man inte ser något omedelbart be-
hov av att göra detta. Men jag ser åtminstone två skäl.
Det ena handlar om möjligheterna för Sverige att i
de kommande regeringsförhandlingarna fritt diskutera
huruvida politikområden ska höra hemma i det mel-
lanstatliga, pelare 2 och 3, eller i det mera överstatligt
inriktade, pelare 1. Om det inte finns en chans att
överlåta beslutsrätt till EU kanske man i stället för-
skjuter politikområdena i riktning mot pelare 1. Jag
tycker att det vore en mindre lyckad utveckling. Där-
för är ett beslut i dag i Sveriges riksdag om möjlighet
att överlåta till EU ett bra beslut.
Jag ser också mera konkret ett annat skäl - och på
den punkten är Sveriges riksdag enhällig. Det handlar
om att man vill att EG och EU ska ansluta sig till den
europeiska konventionen till skydd för mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter. Det är en
mycket viktig position i den svenska riksdagen, där-
för att det handlar inte bara om mänskliga rättigheter i
EU, utan det handlar om mänskliga rättigheter i hela
Europa. Och hela Europa är inte ens nuvarande EU
samt kandidatländerna, utan det är ytterligare några
hundra miljoner människor med Ryssland i spetsen.
Den europeiska konventionen skyddar alltså mänskli-
ga rättigheter på hela den europeiska kontinenten, och
det vore olyckligt om EU utvecklade sig på det här
området på ett sådant sätt att man får två system för
att skydda mänskliga rättigheter. Detta är alltså ytter-
ligare ett skäl till att man bör öppna för den här möj-
ligheten att överlåta till EU.
I diskussionen talas det om att det är en avgörande
dag i dag. Det handlar kanske inte om Sveriges fort-
bestånd, men i varje fall om att man kan göra precis
hursomhelst i fortsättningen därför att detta är det
enda låset när det gäller att vi ska kunna skydda oss
mot att överlåta beslut till EU. Jag tycker att detta
andas en misstro mot kommande riksdagar, en brist
på förtroende för folket i val.
Jag tycker inte att en författning ska vara så kon-
struerad att den omöjliggör Sveriges deltagande i
utvecklingen av det europeiska samarbetet eller för-
svårar utvecklingen av ett europeiskt samarbete. Frå-
gor som kan skapas kring väsentliga och aktuella
utvecklingslinjer måste alltid kunna prövas av Sveri-
ges riksdag och de majoriteter som man där kan få
ihop - om jag får uttrycka mig lite vanvördigt. Den
svenska författningen bygger faktiskt på att det är
riksdagens ledamöter som är bevarare och bevakare
av författningen.
Det är inte tänkt att man ska införa några andra
instrument eller system som ska bevaka regerings-
formen. Det är vi som riksdagsledamöter som har det
yttersta ansvaret för detta. Ansvaret måste vi alltid ta,
i alla sammanhang. Jag är alldeles övertygad om att
de ledamöter som svenska folket fortsättningsvis
väljer är beredda och kapabla att ta detta ansvar och
inte behöver få skrivet på näsan att detta får ni inte
göra, t.ex. beträffande EU.
Det sägs också att vi överlåter eller lämnar över.
Det är inte riktigt så om man tittar på vad detta hand-
lar om. I grunden har vi ett gemensamt intresse - i
varje fall en mycket bred majoritet i riksdagen - av
att samverka med andra europeiska stater inom ramen
för EU och att delta i en utveckling. Man kanske kan
formulera det så att vi har gemensamma intressen. Vi
är beredda att ta ett gemensamt ansvar, och vi är
beredda att gemensamt fatta besluten.
Det är faktiskt så att vi inte överlåter till andra att
fatta besluten. Vi ska fatta besluten tillsammans med
andra inom ramen för EU. Jag tycker att det finns
anledning att verkligen konstatera att vi tillsammans
med andra ska fatta de, som vi tycker, viktiga och
angelägna besluten när det gäller EU:s framtid och
EU:s utveckling.
Vi måste alltså, som jag ser det, delta i den euro-
peiska utvecklingen, och vi måste lita på att väljare
och valda är beredda att ta ansvar för att man håller
sig till den svenska författningen, den svenska kon-
stitutionen. Vi behöver alltså inte, Per Lager och
andra, konstruera lås som innebär att vi omöjliggör
deltagandet i en progressiv utveckling.