Fru talman! Det är ett mycket märkligt resone-
mang som Gudrun Schyman för, när hon säger att
detta inte har uppstått i dag eller i går utan har varit
känt länge och att det därför skulle vara fel att kräva
åtgärdande nu. Det är ett sällsamt sätt att resonera.
Det är ju det vi säger, att det har varit känt så länge att
det är häpnadsväckande att det inte har tagits krafttag.
Jag hade inte stått här och gått an - om det är det
jag gör - om det inte hade varit känt länge. Men det
är därför att inget sker trots att det har varit känt så
länge som man har rätt att bli upprörd på människor-
nas vägnar. Det är faktiskt rädslan för att de långtids-
sjukskrivna bara blir fler och fler, eftersom vi vet att
bara några enstaka procent av dem som hamnar i
långtidssjukskrivning statistiskt sett har chans att
komma tillbaka. Då kan man väl inte trösta folk med
att säga att det här inte har uppstått i dag eller i går.
Gudrun Schyman säger också alltid att det inte
finns några enkla och snabba lösningar. Det tror inte
jag heller.
Att tala om lösningen i politiska sammanhang tror
jag är mycket vanskligt. Men en enträgen strävan och
ett åtgärdande kan man begära.
Det ska naturligtvis finnas resurser för kommuner
och landsting, men det måste också ske något konkret
när det gäller rehabiliteringsarbetet. Där har ni inte
ställt upp. Ni säger att ni har drivit på, men vad blev
det av det? Verkligheten ser vi i statistiken här och
nu.