Fru talman! När Agne Hansson upprepar de tidi-
gare borgerliga företrädarnas mantra om att ingenting
görs och att regeringen är passiv så blir det ju inte en
större sanning för att det upprepas ytterligare en gång.
Det pågår faktiskt både konkreta insatser genom
väldigt viktiga försök, där resultat kan spridas till
andra arbetsplatser, och det pågår också metodut-
veckling.
När Agne Hansson beskrev det samtal som han
hade haft med en person som behövde ett särskilt stöd
med terapeutiska inslag för att komma tillbaka till
arbetet slog det mig spontant att det metodarbete som
nu pågår, och som är en pilotverksamhet kring ar-
betslivsinriktad rehabilitering, syftar just till att reda
ut den typen av frågor. Jag vet att man har varit väl-
digt framgångsrik. Det är alltså någonting som nu
pågår. Det startades i vintras av staten som ett resultat
av elvapunktsprogrammet.
Sedan måste jag bestrida Agne Hanssons beskriv-
ning av hanteringen av frågan kring finansiell sam-
ordning. I socialförsäkringsutskottets betänkande på
sidorna 9, 10 och 11 finns en fullödig och alldeles
sanningsenlig beskrivning av hur frågan hanterats.
Jag behöver inte upprepa den. Man kan gå till de
sidorna och läsa.
Ett av skälen till att jag hoppas att riksdagen går
på s- och v-reservationen är att de riktlinjer som en-
ligt förslaget om finansiell samordning ska gälla för
arbetet går inte att använda om man ska fullfölja det
som Agne Hansson själv har föreslagit.