Fru talman! Också jag blir förundrad över detta
akuta intresse för de här siffrorna. Det här är inte
någon ny fråga. Det blir lite löjligt när man hör Alf
Svensson stå och tala om att någonting måste göras
nu, att det är kris nu.
Ja, det är klart, men det här har inte uppstått i dag
eller i går, utan de här frågorna har diskuterats under
de senaste åren. Vi har tagit upp dem, bl.a. i samar-
betet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De
har diskuterats i socialförsäkringsutskottet.
Jag tycker att det vore klädsamt med en viss öd-
mjukhet, där vi i alla partier kunde säga att det inte är
så lätt att hitta några enkla och snabba lösningar på
detta.
Vi har sett en samhällsutveckling under hela 90-
talet, inte minst på arbetsplatserna, som har inneburit
nedskärningar, slimningar och trimningar av organi-
sationer, både inom offentlig sektor och inom privat
sektor. Vi har fått ett ökat tempo och en ökad stress
också utanför arbetsplatserna. Hela stressnivån i sam-
hället har ökat. Det här måste någon gång resultera i
någonting. Det är det som vi ser nu.
Där vi har möjligheter att göra någonting kanske
snabbare än på andra ställen är just inom den offent-
liga sektorn, därför att vi är arbetsgivare där. Det är vi
som är ägare där och som kan ta initiativ både till att
anställa fler, vilket innebär mer pengar ute i kommu-
ner och landsting, och till att höja löner och se till att
det blir heltider och inte otrygga vikariat och liknan-
de. Där kan vi göra mer. Sedan kan vi också ställa
krav på de andra arbetsgivarna.
Den fråga Alf Svensson ställer är varför sjuktalen
sjunker när sjukförsäkringen sänks. Det är väl enkelt.
Det beror på att folk inte alltid har råd att vara hemma
fast man är sjuk. Varför går fler till jobbet när det är
en karensdag? Jo, det beror på att man inte har råd att
vara hemma och går till jobbet ändå. Sjuknärvaron
ökar, och det blir så småningom långtidssjukskriv-
ningar.