Fru talman! Det skulle vara intressant att se, Bo
Lundgren, hur frågorna i den där Temoundersökning-
en var ställda. Det är klart att man kan diskutera vad
det är att vara sjuk. Är det att ha en diagnos, och
vilken är det i så fall som är giltig?
På den hearing som socialförsäkringsutskottet an-
ordnade om de här frågorna framgick det väldigt
tydligt, inte minst från läkarhåll, att det ofta är myck-
et diffusa diagnoser därför att det inte är så lätt att
fastställa vad det är när människor känner en sådan
trötthet på morgonen att de inte orkar stiga upp och
gå till jobbet. Det kanske är det som Bo Lundgren
menar är fusk. Jag menar att detta inte är fusk. Jag
tror inte att någon människa ligger kvar i sängen för
ro skull. Det kan finnas någon enstaka, men det är
inte det som är problemet, Bo Lundgren.
Jag tror att vi måste vara noga med vad vi talar
om för garantier när vi utformar dem. Jag har också
läst de borgerliga partiernas förslag till vårdgaranti i
betänkandet och hur man tänker sig att utnyttja de
pengar som man vill ha från sjukförsäkringssystemen.
Det är pengar som ska användas för att människor
som finns på arbetsmarknaden ska kunna få vård
snabbare och få sina belastningsskador åtgärdade. Det
innebär ju som Finsamprojektet var tänkt, där man
inte har med arbetsmarknaden, att det blir människors
ställning på arbetsmarknaden som blir avgörande för i
vilken takt de får vård. Det är ju inte rimligt, tycker
vi.
Det finns en prioritering inom sjukvården som vi
har varit överens om. Det är att kroniskt sjuka och
akut sjuka ska gå före. Det tycker jag är en bra prio-
ritering. Jag tycker inte att vi ska ha ett system som
utvecklar ett synsätt som innebär att människor som
är s.k. lönsamma därför att de har en bra position på
arbetsmarknaden ska gå före andra. Det är behoven
som ska styra, Bo Lundgren.