Fru talman! Den prioritering som vi framför allt
talar om nu är huruvida det är vettigt att årligen betala
ut tiotals och åter tiotals miljarder kronor till männi-
skor som är sjukskrivna men som skulle kunna kom-
ma tillbaka i arbete med relativt begränsade insatser.
Vi förordar de här regelförändringarna och de be-
gränsade insatserna för att vi tror att det både är bra
för ekonomin och framför allt i mänskligt perspektiv
är mycket viktigt.
Under den här debatten, som väl kommer att ta
ungefär tre timmar, kommer kostnaderna för sjukför-
säkringen att öka med 3 miljoner kronor. Bara ök-
ningen är 3 miljoner kronor! Jag tycker inte att det är
vettigt, och därför vill jag ha en helt annan kraft i
åtgärderna emot detta.
Jag vill ta upp en aspekt till apropå det som Gud-
run Schyman säger. Hennes parti har bestämt - med
eller emot Gudrun Schymans vilja, det är extremt
oklart - att Vänsterpartiet ska motsätta sig alla privata
alternativ inom vård, skola och omsorg. Det gäller
inte bara nya, utan de som redan finns ska upphöra.
De arbetsplatser som har visat på nya organisations-
former, på nya arbetssätt och på nya sätt att uppmunt-
ra och lyssna på personalen ska alltså förbjudas. Bara
de som har gjort människor sjuka ska få vara kvar. Så
är det nämligen i dag; det är landstingen som mest av
alla gör människor, sin egen personal, sjuka. Jag
tycker att det är horribelt att det är just de arbetsplat-
ser som pekar mot framtiden som Gudrun Schymans
parti vill förbjuda.