Fru talman! Jag vet inte vem som citeras, och det
kunde ha varit intressant att veta det.
Jag visade här på statistik, som ändå är oveder-
säglig, som säger att finns det incitament gör de sig
gällande på det här området. Det behöver man inte
vara kristdemokrat för att begripa - det kan man
begripa ändå. Det är bara så. Vi människor är sådana.
Det är klart att statistiken från det att karensdagen
infördes spelar någon roll. Det är kanske därför som
regeringen inte har tagit bort den. Eller varför låter
man den finnas kvar?
Om man läser betänkandet ser man att det är en
väldig tövan. Här står det exempelvis: "Regeringen
har således två gånger i rad inte agerat i enlighet med
riksdagens tillkännagivande. Utskottet beklagar detta,
vilket utskottet också gjort i yttrande." Sedan finns de
daterade.
Det här är en märklig debatt, fru talman, såtillvida
att vi talar som om vi hade en framtida verklighet att
hantera. Vi kan nu se tillbaka åtminstone till 1997 och
se hur utvecklingen har varit. Regeringen har suttit
med armarna i kors. Det är detta som är så förbluf-
fande. Likväl säger man nu - det är Göran Perssons
besked - att "detta blir vår stora uppgift nästa man-
datperiod". Vad är det för tröst för människor som
behöver rehabilitering i dag?