Herr talman! Det var intressant att lyssna till ut-
skottsordföranden, som var väldigt indignerad och
upprörd över Centerpartiets och Folkpartiets ageran-
de. Det var vi som var skulden till alltihop. Så talar
naturligtvis en utskottsordförande som är trängd när
majoriteten börjar brista.
Om vi tar det lite lugnt, Berit Andnor, är det så att
Centerpartiet har lagt fram en partimotion med för-
slag om finansiell samordning som fått bifall av ut-
skott och riksdag, som begärt ett förslag från reger-
ingen. Detta förslag lades till riksdagen i höstas men
var fullständigt otillräckligt i förhållande till det upp-
drag som vi och riksdagens majoritet hade föreslagit.
Det är förklaringen till att vi naturligtvis inte kan
godkänna ett sådant förslag. En finansiell samordning
med 0,5 % av sjukkostnaderna är ju inget förslag att
tala om i den meningen. Det är förklaringen till detta.
Hade regeringen då kommit fram med det här för-
slaget hade vi haft denna samordning i dag. Då hade
inte försäkringskassan behövt säga nej till den 55-
plus-kvinna som jag tog som exempel tidigare i de-
batten i dag. Det är det som det är fråga om. Vi hade
då klarat av den här problematiken. Det är ju ni som
har krånglat och krånglat för att förhala detta. Nu
upplever vi att vi måste gå ut i en valrörelse innan
någonting händer.
Sedan vill jag medan jag har ordet, herr talman,
precisera mitt yrkande. Jag yrkade bifall till reserva-
tion 1, som täcker nästan hela betänkandet. Mitt yr-
kande, preciserat, är bifall till reservation 1 under
punkt 3 och bifall till punkt 5 i utskottets förslag.