Fru talman! Viveka skriver i ett brev till mig: Det
är så frustrerande att bara gå hemma, men det är ännu
jobbigare att gå ut. Jag skäms för att vara en sådan
där samhällsparasit som bara går hemma. Tänker jag
på hur det är på min arbetsplats så blir min sjukskriv-
ning problematisk för mina arbetskamrater och senare
för mig då jag kommer tillbaka.
På ett familjecenter i Ösmo berättar en långtids-
sjukskriven lärare om hur oerhört svårt det var för
henne att komma igenom de mest vardagliga rutiner
för att försöka pröva att komma tillbaka till arbets-
marknaden igen.
En undersköterska beskriver hur hon arbetade mer
än dubbelt under de tuffaste åren i hemtjänsten. Hon
tog ansvaret när bemanningen minskade och arbets-
passen blev fler och hon hjälpte till extra timmar när
inga vikarier fanns att tillgå. Nu kan hon i bästa fall
omskolas till ett lättare arbete och i värsta fall förtids-
pensioneras.
Fru talman! Det är de här kvinnorna, deras livssi-
tuation och andras som är det stora problemet. Det är
dem vi måste lyssna på. De vet vilka förändringar
som krävs för att öka hälsan i arbetslivet. De blir inte
friskare av fler karensdagar eller lägre skatt. Som
socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att människor
tvingas gå sjuka till arbetet för att de inte har råd att
vara hemma. Den debatt om minskade nivåer i sjuk-
försäkringen som nu lyfts upp handlar inte om att
minska ohälsan. Den är i själva verket en attack mot
välfärden.
Jag känner en stor oro för utvecklingen främst av
två skäl. Det främsta är Viveka och alla de andra och
det lidande och utanförskap de utsätts för. Det kan
inte få fortsätta. Det andra är naturligtvis också de
konsekvenser detta för med sig för samhället i stort.
Fru talman! Regeringen har tagit ett helhetsgrepp
om arbetet för att öka hälsan och förebygga utslag-
ningen från arbetslivet. Tillsammans med Vänster-
partiet och Miljöpartiet har vi socialdemokrater här i
riksdagen ställt oss bakom det första steget i hand-
lingsplanen genom att godkänna det elvapunktspro-
gram som redovisades i budgetpropositionen för
2002.
Om vi socialdemokrater får förtroendet efter hös-
tens val kommer vi att fortsätta genom att i nästa års
budget lägga fram förslag om ytterligare insatser för
att vrida utvecklingen åt rätt håll. Det gäller t.ex.
förslag om den samverkan som diskuteras i socialför-
säkringsutskottets betänkande i dag om en folkhälso-
strategi och om förändringar inom rehabiliteringens
område.
Inom ramen för regeringens handlingsplan pågår
just nu trepartssamtal om nationella mål för att mins-
ka ohälsan. Det pågår ett arbete med att ta fram eko-
nomiska drivkrafter och en utveckling av arbetsmiljö-
arbetet genom extra 10 miljoner kronor för att stärka
metodutvecklingen inom företagshälsovården. Det
blir 20 miljoner kronor för utbildning av skyddsom-
bud och regionala skyddsombud.
Arbetsmarknadsverket arbetar med att lägga fram
förslag om arbetsmiljöcertifiering av företag. En
modell för hälsobokslut ska tas fram för att införas
vid årsskiftet 2003. Det pågår också en rad konkreta
verksamheter på försök i offentlig sektor med hjälp
av 50 miljoner kronor förra året och 20 miljoner i år
som påverkar människors vardag i arbetslivet.
Förnyelsen av rehabiliteringen, inte minst arbets-
livsrehabiliteringen, pågår. Med hjälp av 70 miljoner
genomförs nu en pilotverksamhet på försäkringskassa
efter försäkringskassa. Vi kommer att avsätta ytterli-
gare medel kommande år. Vi ser redan i dag positiva
effekter av utvecklingsarbetet.
Formerna för sjukskrivningsprocessen ses över av
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Vi har
också genomfört en hearing med berörda utbild-
ningsinstitutioner när det gäller försäkringsmedicin.
Det är också avsatt 3,75 miljarder kronor extra för att
öka tillgänglighet till vården.
Elvapunktsprogrammet är ett dynamiskt arbete.
Det fylls på allteftersom nya åtgärder behövs. Men -
och det är minst lika viktigt - det krävs också en
debatt om attityder och betydelsen av förändringsar-
bete på andra plan. Därför genomförs också ett annat
utåtriktad arbete. Vi har genomfört ett antal konferen-
ser där vi lyfter fram och sprider de goda exempel
som redan finns, där man har genomfört förändringar
på arbetsplatserna. Regeringen har inrättat en hemsi-
da som stöd för de enskilt intresserade och de företag
och organisationer som vill vara med och påverka i
den verkliga vardagen.
Fru talman! Det är många unga människor som
vittnar om att de inte får sitt livspussel att gå ihop.
Det kan bero på flera saker, t.ex. hur situationen är på
arbetsplatsen. Går ansvar och befogenheter ihop? Om
bemanningen är för liten så vet vi att ohälsan ökar.
De rapporter som har redovisats pekar också på att
alldeles för många helt saknar inflytande över inne-
hållet i sitt eget arbete. Men det är säkert också en
fråga om stora ambitioner för egen del. Man ska göra
allting tidigt i livet, och allting ska ske på en gång.
Jag får också en bild från dem som inte får vara i
arbete. Också de säger att de inte får sitt liv att gå
ihop, men kanske av helt andra skäl än den första
gruppen. Mot denna bakgrund krävs det att vi ser till
helheten.
I samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
har vi socialdemokrater beslutat om en rad insatser
som ska underlätta för människor att vara i arbete och
samtidigt ha barn och familj. De här besluten till-
sammans med handlingsplanen för att öka hälsan i
arbetslivet är ett långsiktigt arbete, men ett arbete
som syftar till att ge människor makt över sina egna
liv. Det är därför som vi har förlängt föräldraförsäk-
ringen med en månad, infört kontaktdagar, minskat
det ekonomiska trycket på stressade barnfamiljer
genom en höjning av barnbidraget och infört maxtaxa
i förskolan. Vi inför ett särskilt statsbidrag på mer än
5 miljarder kronor för att höja kvaliteten i förskola
och skola, dvs. fler vuxna för barnens skull. På försök
har vi infört möjlighet till ett friår för anställda mot
att en arbetslös får jobb i stället. Det är också därför
vi har tillfört miljarder till hälso- och sjukvård för att
korta köer till vård och behandling.
Vi är också överens om att vi ska lägga fram för-
slag om förkortad arbetstid och om ett individuellt
kompetenssparande.
Det finns också en annan viktig insikt att lyfta
fram i det här sammanhanget, fru talman. Det kanske
är angeläget att stryka under det extra: Den verkliga
förändringen kan bara genomföras direkt på själva
arbetsplatsen. Här kan alla samverka. Men arbetsgi-
varna måste bli bättre på att förebygga sjukfrånvaron
och löntagarorganisationerna och deras skyddsombud
måste få en möjlighet att delta reellt i det arbetsmiljö-
förebyggande arbetet. Läkarna måste bli mer medvet-
na om att sjukskrivningen som instrument är en väl-
digt hårdhänt medicin och om vilka konsekvenser den
får för enskilda individer. Men individerna måste
också ta sitt ansvar för att minska de risker de själva
kan påverka.
Vi ska självfallet ständigt utveckla sjukförsäk-
ringsadministrationen så att den blir ett effektivt och
bra stöd för verksamheten. I det här sammanhanget
betyder de trepartssamtal som pågår oerhört mycket. I
dem kan man komma fram till en gemensam pro-
blembild. Därmed kan man också komma fram till
gemensamma lösningar för att nå positiva resultat på
arbetsplatserna.
Tillsammans med övriga kommer regeringen att
göra vad vi kan för att påverka hur förändringar i
regler och ramverk ska underlätta för inblandade
parter, men vi förfogar inte ensamma över lösningar-
na.
Fru talman! Katarina Pietrzak skriver i sin bok Så
ung? Och så duktig!: Jag känner mig ofta fångad i
mig själv. Ofta får jag kämpa mot det som jag alltid
har trott vara min sanna natur, mitt sätt att vara, rätt
sätt att vara. Jag vill så mycket. Jag tror mig vilja
ännu mer, men med tiden har jag börjat förstå vilket
pris jag får betala för att vilja, hur lite i livet som är
gratis, hur jag alltid måste betala i konsekvenser.
Det är en bok som beskriver de krav unga männi-
skor ställer på sig själva och sin omgivning och hur
dessa krav till slut gör att de helt enkelt går in i vägg-
en.
En socialdemokratisk regeringen kommer aldrig
att acceptera att unga människor med höga förvänt-
ningar och ambitioner slås ut ur arbetslivet i förtid.
De har också rätt att vara hela människor efter ett
långt yrkesliv. Arbetslivets villkor ska vara sådana att
de skapar det goda arbetet.