Fru talman! Viveka, läraren från Ösmo och under-
sköterskan är tre människor som drabbats hårt av
regeringens underlåtenhet och passivitet. När man
lyssnar på Ingela Thalén låter det som om någon
annan makt sköter vad som händer i samhället i den
del politiken har med det att göra. Men regeringen har
ju regerat i åtta år. Det Sverige som påverkas av poli-
tiken är det den socialdemokratiska regeringen som
har ansvaret för.
I fyra år har sjukskrivningarna formligen explode-
rat. I fyra år har regeringen och riksdagsmajoriteten
varit passiva. Under den tiden, från 1997-2001, har
antalet sjukdagar och antalet sjukskrivna fördubblats.
Ökningen av långtidssjukskrivningarna är än mer
dramatisk. Det är i det närmaste en tredubbling under
samma period. Antalet förtidspensionerade uppgick
när jag skrev mitt manus till 453 000 men ligger nu
upp mot lite drygt 460 000, och det blir fler och fler
för varje vecka och varje månad.
För många innebär den här utvecklingen en lång
väntan på vård och rehabilitering eller på bättre förut-
sättningar på jobbet, oftast ett offentligt jobb. Kom-
munerna ligger ju högt i den negativa utveckling vi
ser.
Men vi måste också inse att fler och fler har
kommit att utnyttja systemet. Man låter andra betala
att man själv är frånvarande utan att vara sjuk.
De sammanlagda kostnaderna för allt detta är his-
nande enorma, 120 miljarder kronor. Det är hushållen
i Sverige, människorna, som får betala de här kostna-
derna. Det innebär 2 500 kr för varje svenskt hushåll i
genomsnitt varje månad - 2 500 kr i månaden. Den
ackumulerade skulden för dem som i dag är förtids-
pensionerade, och det blir fler, är 500 000 000 000 kr,
dvs. 500 miljarder kronor. Tala om att bygga upp en
skuld för de unga!
En av de viktigaste uppgifterna för en ny regering
kommer därför att vara att bryta den passivitet som
präglar Ingela Thalén och hela den socialdemokratis-
ka regeringen och de samarbetspartier man har i riks-
dagen. Vi ska se till att utvecklingen mot att färre
försörjer fler byts mot att fler försörjer färre. Det
finns ett program som avstyrks av Socialdemokrater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i det betänkande
som riksdagen har att behandla.
Det program vi lägger fram handlar om ett antal
konkreta åtgärder. Det handlar inte bara om fyra
utredningar, offentliga trepartssamtal om nationella
mål och allt annat som regeringen talar om som är
lika fluffigt som Ingela Thaléns berömda uttalande
om målsättningar för ett antal år sedan. Vi vill i stället
genomföra konkreta åtgärder. Dessa åtgärder kommer
att innebära att vi får en tredubbel vinst. Fler kommer
att må bättre. Den produktion som är grunden för
människors välstånd och för att vi ska kunna finansie-
ra våra offentliga åtaganden kommer att öka. Kostna-
derna för hushållen kan minska.
De förslag vi lägger fram bygger på en analys av
de olika orsaker som finns som var och en egentligen
kan göra. En del kan man vara ganska säker på och
annat kanske mindre säker på, men det är viktigt att
gå igenom dem. Regeringen har ju en grund och rätt
ensidig analys och försöker skapa en bild av att detta i
realiteten är någonting som löses genom man förbätt-
rar arbetsmiljön. Det är en viktig del av det hela, inte
minst i den offentliga sektorn som uppenbarligen
fungerar sämre än vad man måste kunna ställa krav
på.
Vi kan titta på orsakerna och vad som måste gö-
ras. Det är för det första fråga om människor som har
råkat ut för fysiska skador, belastningsskador eller
annat. Det är människor som har en fysisk sjukdom.
Då handlar det om att ge vård i tid och att rehabilite-
ra, och att göra det snabbt. Om jag inte tar alldeles fel
har regeringen elva gånger sagt nej till den vårdga-
ranti som vi borgerliga partier införde under 90-talets
början. Den tog ni bort. Vi vill införa den, men ni
säger nej, nej och åter nej. Retoriken har ändrats. Ni
har insett det här är ett viktigt krav som människor
tror på och tycker är väsentligt. Då säger ni: Ja, vi ska
också ha en vårdgaranti.
Men det är inte en rättighet att få vård i tid, som vi
tycker. Er vårdgaranti är en garanti för att ni tror att
det kommer att lyckas att ge vård inom tre månader.
Men en sådan garanti är ingen garanti. Rehabilitering
måste sättas in snabbt. Utöver vårdgarantin krävs ju
också möjligheter att använda resurser som annars
finns inom sjukpenningsystemet för att få vård så att
sjukpenningen blir lägre.
Den andra orsaken är en dålig arbetssituationen i
bred mening. Det kan handla om dåligt ledarskap
eller om relationer på arbetsplatsen. Det kan finnas
många olika orsaker till detta.
En sak gäller de skolor som visar sämre och sämre
resultat för varje år. Det blir fler och fler elever som
lämnar skolan utan att ha godkända betyg. Det är ett
resultat av en miljö på skolan som är dålig för elever-
na och lärarna. Det är kanske därför som en lärare
sjukskriver sig. Det är därför en lärare inte mår bra.
Det är därför vi har för få lärare som kan ge bra kun-
skaper till våra barn i skolorna i dag.
Det måste vi lösa genom att se till att vi tar ett an-
svar för att arbetsplatserna inom den offentliga sek-
torn blir bättre. Bäst sker det genom en stimulerande
konkurrens. Släpp loss alternativen! Se till att man
har en chans att söka sig till den som erbjuder bra
utbildning, bra vård och en bra miljö för dem som är
anställda! Dra lärdom av den rapport från Kommunal
som Göran Persson försökte stoppa! Den visade att de
som jobbar inom de privata alternativen i äldreom-
sorgen och är medlemmar i Kommunal mår bättre.
De som jobbar i de privata alternativen mådde bättre
och kände sig bättre när det gällde alla de tillfrågade
faktorerna. Vårdförbundet har precis kommit med en
liknande undersökning. Se till att ta till vara den sti-
mulerande konkurrensen! Det gör det bättre för dem
som behöver vård och omsorg, för dem som behöver
utbildning och för dem som jobbar. När de mår bättre
klarar de ju jobbet mycket bättre.
Den tredje orsaken är en dålig livssituation. Ingela
Thalén var lite inne på det, men hon nuddade det
egentligen bara. Låt mig citera en krönikör och jour-
nalist i Dagens Industri som den 29 april skrev en
liten krönika om sitt eget liv. Hon slutade den kröni-
kan med att säga så här: "Jag behöver inget friår från
jobbet. Ge mig ett friår från trasiga overaller och
dammråttor! Då kanske jag har någon energi kvar
efter småbarnsåren och kan jobba vidare i stället för
att börja leta pensionslösningar vid 50."
Det här är ingenting som man löser genom poli-
tiska insatser av socialdemokratiskt snitt, dvs. styran-
de och ställande och donande för människor.
Det handlar om att låta människor själva påverka
sin livssituation. Det handlar om att fler ska ha råd att
få avlastning. Det handlar om att man ska kunna
använda sig av hushållstjänster - vitt och klart. Det
handlar om att man ska ha mer kvar av sina egna
inkomster och ha råd att arbeta mindre, vilket samti-
digt gör det lönt att arbeta mer för den som det vill.
Då blir ekonomin sammantaget bättre. Det handlar
alltså om att sänka skatten, inte minst genom särskil-
da insatser för barnfamiljerna, och det handlar om att
man själv ska kunna disponera stödet till barnomsor-
gen.
I den moderna tid som vi ser framför oss är det ju
ingen som vet bättre än familjen själv hur familjen
ska lösa sin barnomsorg. Arbetsmarknaden ser an-
norlunda ut, och det behövs åtgärder som ingen annan
än familjen själv kan förfoga över. Släpp loss föräld-
rarna! Ge dem rätt att bestämma över barnomsorgen!
På det viset skapas en möjlighet för människor att
själva påverka sin livssituation, så att de slipper sjuk-
skriva sig - det handlar inte om att jobbet var det som
var problemet, utan det handlar om hela livssituatio-
nen, inte minst om det som man ägnar sig åt på den
tid som man är utanför arbetet.
En fjärde orsak är att sjukskrivningar ibland blir
fel. Det handlar om att läkare kanske känner trycket
från patienten, om att en läkare är ny och hellre tar
det ena före det andra. Ibland kanske man tycker att
a-kassans ersättning är mindre och sjukskriver för att
hjälpa till lite grann. Det kan finnas ett antal olika
orsaker. Därför måste vi se till att det är klara och
entydiga regler som gäller för dem som sjukskriver
och att läkarna får en bra utbildning. Det gäller inte
minst de läkare som kanske har minst rutin i sam-
manhanget.
För det femte gäller det naturligtvis fusk. Jag läste
i Dagens Nyheter i dag. Man hade på sin nätupplaga
frågat hur många det var som tänkte sjukskriva sig
under fotbolls-VM. Det var över 11 000 personer.
Mina medarbetare hade all rätt att se på Sveriges
fantastiska prestation i dag. Det kunde vi acceptera.
Man kan kompensera det genom att jobba på annat
sätt. Men undersköterskan, som är låginkomsttagare,
med tre barn ska inte vara den som betalar för att
någon känner att han eller hon har rätt att sjukskriva
sig för att vara ledig. Detta måste vi komma åt, och vi
måste ändra attityderna, de attityder som en under-
sökning av Temo visade på, att 60 % tyckte att det
var rimligt att sjukskriva sig också någon gång när
man egentligen inte var sjuk. Detta måste också
kommas åt. Det handlar om attityder och värderingar.
Det handlar i viss mån om kontroll, men också detta
handlar om att arbete måste löna sig bättre. Det ska
vara så lönsamt att arbeta att ingen ens blir frestad att
vara sjukskriven om man inte är sjuk.
Det här, Ingela Thalén, är ett konkret program, ett
antal olika förslag som snabbt kan ge åtgärder. Det
handlar inte om att utreda, fundera och samtala och
möjligen göra något efter valet. Vi vill göra någon-
ting nu. Det förvägrar ni oss. Men efter valet blir
detta en av den nya regeringens mest prioriterade
uppgifter.
(applåder)