Fru talman! Som jag redan har nämnt några gång-
er och som har nämnts hundratals gånger genom åren
i riksdagsdebatter om alkoholpolitiken har vi under
1900-talet lärt oss några saker. Vi har lärt oss det i
och för sig självklara, speciellt för moderater och
liberaler, nämligen att priset på en vara eller tjänst har
betydelse för konsumtionen. Men vi har också - åt-
minstone många av oss - lärt oss att om man vill ha
en låg försäljning av någonting är det en fördel att
hålla de privata vinstintressena borta.
Carl Erik Hedlund, jag och många andra vill ha en
marknadsekonomi därför att vi betraktar den som
mycket effektiv. När jag ställer frågan till Carl Erik
Hedlund varför man ska ta bort Systembolaget börjar
Carl Erik Hedlund i en debatt som borde handla om
den sociala alkoholpolitiken diskutera huruvida Sys-
tembolaget är kostnadseffektivt eller inte. Varken jag,
någon annan folkpartist eller någon annan anhängare
av en social alkoholpolitik har någonsin använt ar-
gumentet att vi skulle vilja behålla monopolet därför
att det skulle vara effektivt vad gäller kostnaden per
såld flaska eller något sådant. Vi har varit för det
därför att det ger mindre skador i landet. I stället för
att diskutera den frågan tar Carl Erik Hedlund upp
frågan om kostnadseffektiviteten per försåld flaska.
Det är förstås så att upplysning i många olika
sammanhang har effekt, men den dystra erfarenheten
från mängder av länder är att upplysning om alkohol
inte räcker för att hålla alkoholkonsumtionen på en
bra nivå, dvs. på den traditionella svenska nivån, om
motkrafterna är för starka.
Jag ska därför innan jag avslutar mitt inlägg göra
en förutsägelse. Den är att om priserna i Sverige
sjunker, om vi börjar sälja alkohol på mängder av
ställen i landet med privat vinstintresse och om vi
lägger ned aldrig så många hundratal miljoner på den
bästa reklamkampanjen, kommer alkoholkonsumtio-
nen och alkoholskadorna ändå att stiga.