Fru talman! Ibland blir det väldigt tydligt att en
fråga vägrar att låta sig inlemmas i riksdagens ut-
skottsindelning. Det är omöjligt och även meningslöst
att diskutera införselregler och alkoholskatter utan att
ge sig in på socialutskottets domäner.
Den här gången - som så många gånger tidigare -
har utskottet använt sig av möjligheten att inhämta
yttrande. Socialutskottet har gjort ett mycket gott
arbete och har gett svar på den del som ligger inom
det utskottets kompetensområde. Tillsammans har vi
format en helhet.
Det är väl så att alkoholpolitiken intresserar de
flesta. Politiker eller inte - synpunkter har vi var och
en, mer eller mindre välgrundade.
Sedan många år har heller inte de alkoholpolitiska
frågorna varit partiskiljande. Med ett enda undantag
har vi i Sveriges riksdag varit överens om tagen.
Undantaget har ju varit moderaterna som faktiskt har
stått helt ensamma med sin uppfattning.
Utan att ta för stora ord i min mun törs jag säga att
vi andra har haft rätt och Moderaterna fel. Den åsik-
ten grundar jag på all internationell statistik som så
entydigt visar att vi i vårt land, jämfört med hur det är
i alla andra länder, har mycket gynnsammare siffror
vad gäller mängden konsumerad alkohol och de alko-
holrelaterade skador som överkonsumtion medför.
Jag är stolt över vår alkoholpolitik och det tycker
jag att vi alla har all anledning att vara. Det är ju
ingen slump att vi har lyckats bättre än andra, utan
det är resultatet av ett medvetet politiskt arbete med
stark förankring. Alla partier utom ett har förstått
sambanden mellan tillgänglighet, pris, konsumtion
och skador. Men trots våra framgångar finns det i vårt
land alldeles för många som direkt eller indirekt är
offer för alkoholens skadeverkningar, och varje en-
skilt offer innebär naturligtvis en tragik.
Nu står vi inför en förändring av införselreglerna
och inför att anpassa dessa till EU:s regelverk. Det är
förvisso en stor förändring och också en mer eller
mindre oönskad sådan. Men själva grundtanken kring
den restriktiva alkoholpolitiken är och förblir den-
samma. Vad vi nu måste göra är att förstärka arbetet
med de andra alkoholpolitiska instrumenten. Exakt
vilka de blir kommer vi att få svar på när den nya
alkoholpolitiska handlingsplanen i höst läggs på riks-
dagens bord.
Det är bara Moderaterna som är odelat positivt till
att vi nu måste lämna vårt "undantagstillstånd". För
dem innebär kvothöjningarna inga problem, snarare
tvärtom. Bekymren är i stället att den första kvothöj-
ningen borde ha varit större och att upptrappningen
under de kommande åren borde gå fortare. Alla ne-
gativa konsekvenser vill de avhjälpa genom att sänka
skatterna - i och för sig inget nytt under solen.
Det var förvånande att här höra att också Krist-
demokraternas representant lämnar dörren öppen för
skattesänkningar. Det vore verkligen intressant att få
höra kd:s företrädare vidareutveckla det.
De moderata reservationerna i detta betänkande
var mycket förutsägbara, utom på ett område som vi
berört tidigare i debatten. Det gäller då Systembola-
get. Fram till i dag har Moderaterna i varje motion
och i varje reservation det bara varit möjligt lagt fram
förslag om att avskaffa Systembolaget. Och nu kom-
mer alltså de här andra signalerna. De skattesänk-
ningar som partiet förespråkar motiveras som ett sätt
att rädda Systembolaget. Det gläder mig oerhört
mycket om det är så att Moderaterna nu förstår vikten
av att behålla försäljningsmonopolet - bättre sent än
aldrig. Eller har jag tolkat reservationen fel? Här
behövs ett klarläggande. Vad vi hörde i replikskiftet
nyss var inte så där alldeles klart, tycker jag.
Varje parti anser att informationsarbetet kring al-
koholfrågorna är viktigt. Även Moderaterna har beto-
nat detta instrument. Det är nästan så man blir rörd
till tårar över detta nymornade intresse och över om-
sorgen om allas vår hälsa.
Fru talman! Hur jag än försöker leta i de moderata
förslagen kan jag inte hitta någon röd tråd som löper
klart och tydligt. När nu Moderaterna så starkt före-
språkar alkoholförebyggande insatser måste väl detta
arbete rimligen få komma i gång innan det är läge att
braka i väg med lägre alkoholskatter och ännu större
införselkvoter. Tågordningen här uppfattar jag mer
som att slänga jästen efter degen - den önskade ef-
fekten uteblir.
Från olika utgångspunkter kritiserar oppositionen
regeringen för att på ett eller annat sätt ha agerat fel i
förhandlingsprocessen vad gäller införselfrågorna.
Moderaterna uttrycker med sällan skådad självsä-
kerhet att det, som de skriver, länge har stått fullstän-
digt klart att vi inte skulle få behålla våra undantags-
regler. Kanske beror denna förvissning på att de fak-
tiskt var det parti som var huvudansvarigt vid inträ-
desförhandlingarna och som därför haft annan infor-
mation än vi andra. Det är dock bara en fundering
från min sida.
Vi andra vet att förhandlingsläget var mer än
ovisst, för olika instanser gjorde olika tolkningar av
ursprungsdokumenten och undantagets livslängd.
Den svenska regeringens ståndpunkt blev att det var
möjligt att få ett fortsatt undantag till stånd.
Till viss del kan jag instämma i att regeringen
borde ha legat längre fram i arbetet med den alkohol-
politiska handlingsplanen. Å andra sidan var ju ut-
gångsläget att det var möjligt att behålla vårt undan-
tag. Men vill man vara trovärdig i förhandlingspro-
cessen måste man väl vara försiktig med att föra en
parallell politik. Som vanligt är det lätt att kritisera
med facit för handen - man vet precis hur man skulle
ha agerat. I dag vet vi alla hur resultatet av förhand-
lingarna blev. Nu får vi göra det bästa och arbeta
utefter det.
Ja, vi förlorade en del men vi klarade också hem
en del. Det faktum att vi har några år på oss för att
"anpassa in" de nya införselkvoterna kommer att få
stor betydelse.
Av någon outgrundlig anledning har Miljöpartiet,
Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna uppfattat
situationen så att den svenska regeringen i största
hemlighet gjort sitt sämsta för att få behålla undan-
tagsreglerna. Hade bara folkhälsoargumentet använts
så skulle vi ha haft kvar vårt undantag, anser de fyras
gäng.
Återigen: Ståndpunkten var ett bibehållet undan-
tag. Naturligtvis var folkhälsan det tunga argumentet i
det svenska förhandlingsupplägget. Det är ju det
argumentet som är själva kärnan i alkoholpolitiken.
Svårast att ta ställning till det här betänkandet har
nog Folkpartiet haft. Det är inte för inte som det par-
tiet kallas för nykterhetspartiet. Å ena sidan är Folk-
partiet det mest EU-vänliga partiet. Å andra sidan vill
det partiet visa upp en alkoholkonservativ sida. Det
har i sitt ställningstagande inte vänt kappan efter
vinden, utan det har helt snott in sig i den. Det har
valt att gå samman med Kristdemokraterna, Centern
och Miljöpartiet som förfäktar uppfattningen att Sve-
rige borde ha vidhållit sin ståndpunkt och låtit kvot-
frågan gå vidare för avgörande i EU-domstolen.
Hur detta går ihop med Folkpartiets övriga Euro-
papolitik kan man undra. Och på vilket sätt skulle
situationen ha blivit bättre av att vi hade låtsats att
EU-undantaget inte upphört? Det är sannerligen att
dra den nyss nämnda insnodda kappan också över
huvudet!
Att Miljöpartiet är inne på samma linje är inte så
förvånande. Så fort EU på något sätt är inblandat så
säger miljöpartisterna nej, även om det ställningsta-
gandet i grunden motverkar den egna politiken.
Att Centern också trasslat in sig så till den grad är
mer än förvånande. Det är olikt det partiet att med
vett och vilja verka för att tillskapa en rättsotrygg
situation. Centerns politik brukar bygga på verklig-
hetens grund, och inte på de rosa molnens. Vad är det
som har hänt? För ingen kan väl rimligen bortse från
de etiska och praktiska problem som direkt skulle bli
följden av de fyras förslag?
Tänk på alla de lagerbyggnader som måste tas i
anspråk för att förvara beslagtagen sprit! Kan ni se
dem framför er? Tänk på alla böter och alla skade-
stånd som måste hanteras på ett eller annat sätt, och
tänk på alla dem som laglydigt uppvisar sin kvantitet
och vill betala skatt på det som överstiger den tillåtna
införselmängden - när ingen faktiskt vet hur stor
kvoten egentligen är!
Man kan göra det väldigt lätt för sig genom att
skriva bort problemen, som de här fyra partierna har
försökt göra i sin reservation, och sedan överlämna
till Tullverket att bygga lagerlokaler och försöka hitta
lösningar på de andra problemen.
Ja, det är ett enkelt och bekvämt sätt, men det är
en synnerligen oansvarig metod.
Är det verkligen Centerpartiets uppfattning att den
svenska regeringen skulle ge upp våra förhandlings-
krav om det inte var fullständigt utsiktslöst att klara
hem dem?
Är det verkligen Centerpartiets uppfattning att det
är rimligt att spela spel med rättstryggheten som in-
sats?
Vad har Kristdemokraterna, Folkpartiet och Mil-
jöpartiet för svar på den frågan?
Anser verkligen dessa fyra partier att tullmyndig-
hetens resurser ska användas till att bygga lagerloka-
ler och till att vakta beslagtagen öl?
Fru talman! Jag måste säga att jag trots allt fortfa-
rande har hopp om Centerpartiet, och kanske också
om Folkpartiet. De har ännu tid att ändra sig, och
överge sitt stöd till detta fullständigt horribla förslag.
Men det är väl förmätet av mig att stå här i talarstolen
och tala om Centerpartiets och Folkpartiets heder. Det
är bättre att de gör det själva.
Oppositionens förslag spretar alldeles uppenbart
åt olika håll. I mitten står vi socialdemokrater. Vill
man knyta an till ämnet kan man säga att våra ställ-
ningstaganden är måttliga.
Från den 1 juli påbörjas ökningen av införselkvo-
terna. Under kommande år kommer sedan kvoterna
att successivt öka. I höst kommer så den nationella
handlingsplanen för de alkoholförebyggande åtgär-
derna. Samtidigt ska en översyn av och en diskussion
om alkoholskatterna ske. Det är möjligt att dessa
skatter ska justeras. Men om en sänkning ska ske så
ska vi ha ordentligt på fötterna och veta vad vi gör
och vilka effekter det får.
I en moderat motion hänvisas till det informa-
tionsarbete som man genomfört i Kanada med myck-
et goda resultat vad gäller alkoholkonsumtionen. Det
är glädjande att Kanada har lyckats bra. Men meto-
derna har inte bara bestått av informationskampanjer.
Man har också satsat på ökad tillgänglighet och fak-
tiskt också på höjda alkoholskatter. Med detta som
exempel vill jag belysa att de alkoholpolitiska frågor-
na är större och mer komplicerade än vad vissa låter
påskina. Det förhåller sig nämligen dessutom så i vårt
Kanadaexempel att andelen smuggelsprit också har
minskat.
Smugglingen och hembränningen är förvisso ett
oerhört stort problem, som inger mycket oro. Om nu
medicinen heter sänkta skatter - vilken nivå ska vi
välja? Det kostar mindre än 4 kr att tillverka en liter
sprit. I Estland kostar en flaska vodka 8 svenska kr.
Estland är också ett grannland.
Den djupa diskussionen om alkoholskatterna ska
vi ta i höst. Men jag vill redan nu poängtera att in-
formation är viktigare i kampen mot den illegala
spriten än vad en anpassning till den danska skatteni-
vån är.
Det måste bli fullständigt klart för alla att ett in-
köp av illegal alkohol är att direkt ge sitt stöd till den
organiserade brottsligheten med allt vad den medför i
vårt samhälle. Det måste bli känt att det kan vara
direkt livsfarligt att dricka s.k. svartsprit även om den
säljs i flaska med etikett och inte i plastdunk.
Måttliga dryckesvanor är inget hot mot folkhäl-
san. Men när måttlighetens gräns passeras leder det
till ett högt socialt, medicinskt och ekonomiskt pris.
Därför krävs en politik som begränsar alkoholkon-
sumtionen och skyddar framför allt barn och ungdo-
mar. En sådan politik ska vi med all kraft fortsätta att
föra.
En tung och bred riksdagsmajoritet som står bak-
om en restriktiv alkoholpolitik signalerar naturligtvis
trovärdighet. Vi socialdemokrater önskar att denna
enighet skulle kunna bestå även framöver.
En gemensam hållning är dessutom om möjligt
ännu viktigare i dag, när förändringarnas vindar blå-
ser så starkt. Vi som vill värna alkoholpolitiken har
allt att vinna på att visa samstämmighet gentemot de
alkoholliberala krafterna.
Det är ännu inte för sent för oppositionen att avstå
från partipiruetterna och i stället ställa upp på en
gemensam linje. Vi har fortfarande voteringsögon-
blicket framför oss.
Men, fru talman, ifall jag inte blir hörsammad av
oppositionen är det väl bäst att jag ber att få yrka
bifall till skatteutskottets hemställan i betänkandet
och avslag på samtliga reservationer.