Fru talman! Människors motiv är ofta många,
ibland blandade och ibland motstridiga. I den debatt
som vi nu för deltar människor som har varit för att
vara med i EU som beklagar det här beslutet kraftigt
och som kommer att rösta efter detta. Det finns också
de som har velat säga nej och som nu kommer att
rösta ja till de här reglerna. Det är tydligen så att det
även finns olika uppfattningar om detta inom Per
Rosengrens parti, vilket vi tydligen kommer att få
höra om ett ögonblick.
När vi förhandlade fram villkoren för medlem-
skapet var det en bred bedömning från de partier som
ville gå med, från de fyra regeringspartierna och från
den dåvarande socialdemokratiska oppositionen, att
det regelsystem som vi då hade fått var av den arten,
som har beskrivits i flera propositioner och som god-
känts av riksdagen, att för att avskaffa det svenska
undantaget skulle det krävas ett enhälligt beslut i
ministerrådet. Om detta kan i och för sig goda män
och kvinnor strida, och det gör vi ju i dag. Men att
den bedömningen gjordes av personer representeran-
de 80 % av riksdagen i flera omgångar under olika
regeringar är alldeles klart. Det är, för att använda ett
milt uttryck, obegripligt att Per Rosengren kan påstå
att det alldeles självklart är på det andra sättet
Jag tycker också att det kanske är lite originellt att
Per Rosengren så emfatiskt vill försvara Bosse Ring-
holm. Han talar t.o.m. om att några av oss, förmodli-
gen bl.a. jag, skulle insinuera någonting om Bosse
Ringholm. Det är en ren missuppfattning. Jag har
kritiserat Bosse Ringholm. Jag kritiserar regeringen,
och jag kritiserar Per Rosengren för att han försvarar
Bosse Ringholm och regeringen på den här punkten
där man så lätt har gett med sig.
Den enkla fråga som jag har ställt några gånger i
debatten och som ingen har svarat på hittills vill kan-
ske Per Rosengren svara på. Är det inte så att den
förhandlingsuppgörelse som Bosse Ringholm kom
hem med, och som Per Rosengren nu hyllar i det läge
som har uppstått, kunde ha uppnåtts när som helst
under de senaste fyra åren?