Fru talman! Frågan om EU:s kvantitetsregler för
privatinförsel av alkohol och tobak är exempel på
marknadens makt över alkoholpolitiken. Utgångs-
punkten är EU:s inre marknadsregler och varors fria
rörlighet. Där finns inte utrymme för sociala eller
hälsomässiga hänsynstaganden.
Under 1900-talet har svensk alkoholpolitik präg-
lats av att marknadskrafternas inflytande begränsats,
den s.k. desintresseringsprincipen. Bakgrunden till
detta är förstås att alkohol är en produkt vars använd-
ning kan leda till allvarliga sociala och ekonomiska
konsekvenser för individerna. Vård och rehabilitering
är statens, landstingens och kommunernas ansvar.
Därför inverkar alkoholskadorna på behovet av skat-
ter.
Alkohol kan alltså inte betraktas som en vara vil-
ken som helst. Det var motivet i en motion som jag
tillsammans med partivänner väckte i den här kam-
maren för mer än tio år sedan. Det var i anslutning till
propositionen om Sverige och den västeuropeiska
integrationen, som det då hette. Det var genom den
som förhandlingarna om ett svenskt EES-avtal starta-
de. Det ingicks så småningom och övergick sedan i
medlemskapet.
Det kan vara värt att notera att Sverige redan i
samband med EES-avtalet fick ge upp flera viktiga
monopol på alkoholhanteringens område. Det kan
också vara värt att notera när Per Rosengren i den här
debatten, i och för sig med beklagande, säger att man
fick rätt och att man varnade för medlemskapet i EU.
Frågan är, Per Rosengren och andra i denna kamma-
re, om inte grundproblemen egentligen grundlades i
samband med att Sverige skrev på EES-avtalet. Jag
tror alltså att alla partier och partiföreträdare som
fanns i riksdagen i slutet av 80-talet kunde känna sig
bättre till mods i dag om de hade stött den här social-
demokratiska motionen om att man skulle undanta
alkohol från integrationsarbetet, att alkohol, jämsides
med tobak, alltså skulle betraktas som en vara av
sådant slag att den inte borde vara föremål för integ-
rationen och inte borde omfattas av marknadskrafter-
na. Jag tror att ett mer uttalat stöd för den motionen
säkerligen hade känts mycket bättre i dag. Motionen
fick således inte stöd i riksdagen. Däremot gjorde
riksdagen flera uttalanden till stöd för den svenska
alkoholpolitiken.
Jag kan erinra mig debatter från början av 90-talet
då det ifrågasattes om inte EES-medlemskapet egent-
ligen skulle leda till det som betraktades som mycket
allvarliga ingrepp i den svenska alkoholpolitiken.
Fru talman! Jag vill hänvisa till en ledare i Ex-
pressen där man säger tack och adjö till nykterhetsrö-
relsen och säger att den har misslyckats i anslutning
till folknykterhetens dag. Det som hittills har varit
statens ansvar, alltså alkoholpolitiken, övergår nu till
myndiga medborgare som själva kan hantera sin
spritkonsumtion. Men det betyder också att alkohol-
problemen - man inser tydligen att det kommer att
finnas alkoholproblem även i fortsättningen - måste
hanteras av andra. Och här förlitar man sig på att
företagen ska göra insatser.
Fru talman! Jag har med hjälp av kammarkansliets
benägna bistånd delat ut en grafisk bild som visar
antalet misshandelsfall per 1 000 invånare över 14 år
under perioden från 1850 och fram till nästan nu, i
varje fall fram till början av 80-talet. Där kan man se
tre kraftiga förändringar. Den första inträffade när
husbehovsbränningen avskaffades då antalet miss-
handelsfall minskade dramatiskt. Sedan ökade de från
slutet av 1800-talet och fram till 1900-talet då motbo-
ken infördes och då antalet återigen minskade kraf-
tigt. Under andra världskriget rådde så speciella för-
hållanden, och jag ska därför inte beröra det. Men det
som är intressant i nutid är mellanölets införande
1965-1966 och den kraftiga ökning som då också
skedde av antalet misshandelsfall. Det planade sedan
ut när försäljningen av mellanölet av bl.a. just dessa
skäl upphörde i vanliga livsmedelsbutiker.
Jag har med det här velat visa att olika samhälleli-
ga ingrepp har haft stor betydelse för att hyfsa alko-
holvanorna och för att se till att man får en kraftig
begränsning av alkoholskadorna.
Jag har velat göra det därför att jag tycker att det
är en felaktig bild när man tror att alkoholpolitiken
och alkoholvanorna kan privatiseras på det sätt som
flera här talar om och som Expressen för närvarande
är det mest uttalade organet för.
Jag ser inte det här som ett problem i första hand
för nykterhetsrörelsen. Det är ett problem för alla i
samhället som vill ta ansvar. Därför är det en mycket
förenklad diskussion som innebär att nykterhetsrörel-
sen har förlorat kampen. De som har förlorat kampen
är medborgare som råkar illa ut. Det är barn och and-
ra som får avsevärt mycket sämre uppväxt på grund
av en ökad alkoholkonsumtion. Det kan man natur-
ligtvis med den erfarenhet som finns förutse kommer
att inträffa med den ökade tillgänglighet som nu sker,
bl.a. genom de successivt förändrade införselreglerna.
Jag vore den första att vara glad om detta inte
skulle inträffa, om man skulle kunna ha en fortsatt
internationellt sett låg alkoholkonsumtion. Dessvärre
är det inget som egentligen tyder på att det skulle
kunna bli fallet.
Fru talman! Mitt inlägg var från början tänkt att
mera vara en röstförklaring. Jag ska komma till den
under den sista minut som återstår av min anmälda
tid. Jag har noga tittat på de här förhållandena. Jag
har följt med under en lång följd av år. Vad min prin-
cipiella grundinställning är torde ingen här i kamma-
ren vara i ovisshet om. Jag tycker naturligtvis att
reglerna som vi hittills har haft har varit de bästa
möjliga. Men jag inser också att det undantag som
förhandlades fram i samband med medlemskapsför-
handlingarna ur juridisk synpunkt var alldeles för
svagt grundat. Det är frukterna av de misstagen som
vi i dag skördar.
Det här leder mig fram till att jag inte kommer att
avstå från att rösta. Jag kommer inte att rösta med
reservation 2, utan jag kommer att rösta med rege-
ringens förslag. Motiveringen till detta är att jag inte
tycker att det riktigt tillhör politikens innersta kärna
att avstå. Men det kan vara en nödvändighet ibland
och en möjlighet. Att rösta nej till betänkandet eller
att rösta med reservation 2 leder enligt min mening,
och även enligt många andras mening, in i en mycket
oviss situation. Vi skulle få det omedelbart som man
möjligen nu får om tre år, och det skulle skapa en
mycket dålig och eländig situation. I ett läge där inget
förslag är riktigt bra väljer jag ändå att stödja det av
regeringen framförhandlade förslaget. Jag tycker att
det ändå är ett möjligt praktiskt handlande i den situ-
ation vi nu befinner oss i.