Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Privat införsel av alkoholdrycker, m.m.

BO KÖNBERG (fp), 2000-06-07 (riksmöte 1999/2000).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 23

med den föga upphetsande titeln Privat införsel av

alkoholdrycker, m.m. är det vi diskuterar just nu.

Bakom den döljer sig en mycket allvarlig försvagning

av det kanske viktigaste inslaget i svensk folkhälso-

politik. Ett bifall till propositionen kommer att leda

till ökat lidande och sämre folkhälsa.

När vi diskuterar den frågan i kammaren finns

inte någon från regeringen med oss. Det finns ingen

socialminister i kammaren som är beredd att diskute-

ra denna fråga, utan vi diskuterar den tydligen i hu-

vudsak som en skattefråga.

Den svenska sociala alkoholpolitiken har varit

framgångsrik. Självfallet har vi alkoholproblem i vårt

land. Självfallet har vi alkoholskador i vårt land,

fysiska och psykiska. Men politiken har jämfört med

nästan alla andra länder varit framgångsrik.

Länder som tillämpat liknande alkoholpolitik som

vi - jag tänker på länder som Norge och Island - har

liknande folkhälsotal som vi.

Två huvudinslag, och många andra inslag, finns i

den svenska alkoholpolitiken. Det ena är en aktiv

prispolitik, dvs. höga priser på alkoholen. Det andra

är en detaljhandel utan privata vinstintressen. Bakom

denna alkoholpolitik har till helt nyligen stått samtli-

ga partier i denna riksdag, förutom Moderaterna.

I samband med de angelägna förhandlingarna om

svenskt medlemskap i den europeiska unionen var det

uppenbart att ett av problemen hade att göra med

alkoholpolitiken. Därför var vi, både från den dåva-

rande regeringens sida och den socialdemokratiska

oppositionens, som intimt var involverad i de för-

handlingarna på ett mycket bra sätt, överens om att vi

hade funnit en lösning som skulle kunna hantera

införselreglerna och det hot de förstås innebar mot en

aktiv prispolitik. Vi var såväl i de propositioner som

den borgerliga regeringen lade fram som i de den

därpå tillträdande socialdemokratiska regeringen lade

fram överens om att det svenska undantaget skulle

behållas tills ett enigt ministerråd bestämde något

annat, dvs. i klartext: Sverige skulle ha vetorätt mot

en förändring på den här punkten.

Inför förhandlingarna 1996 fanns det förstås oro

på flera håll för hur det skulle gå och hur man skulle

lyckas se till att undantaget förlängdes. Men i botten

kände vi till den tolkning som vi hade gjort i god tro,

såväl från socialdemokraternas som de borgerliga

partiernas sida.

Ett bekymmer i förhandlingarna den gången var

att regeringen misslyckades med att behålla Danmark

och Finland på samma sida som Sverige. Det är

självklart att det underlättar i EU-arbetet, om inte i

den rättsliga processen så i det dagliga arbetet i mi-

nisterrådet, om det är flera länder som står bakom en

linje. Det var förstås en allvarlig försvagning av de

framtida möjligheterna.

Den lösning som Sverige fick genom att stå fast

var alla överens om var bättre än den lösning som

Danmark och Finland fick.

Det var alldeles uppenbart, och går inte att bestri-

da, att Sverige kunde när som helst då eller när som

helst därefter fått samma dåliga lösning som Dan-

mark och Finland, dvs. att undantagen skulle upphöra

några år in på 2000-talet.

Sedan kom då de nu aktuella förhandlingarna.

Den bild som efter ett tag började framtona var en

bild av en ganska passiv regering, dvs. en regering

som inte uppfattade detta som en stor och viktig frå-

ga. Vi i Folkpartiet hoppades att vi hade fel i den

oron. Vi fick tydliga signaler från socialdemokraterna

i riksdagen och regeringen att man stod fast bakom

den linje som funnits förut och den svenska tolkning-

en. Det var en sen aktivitet, och det var brist på enga-

gemang, och när man hade chansen att svara kom-

missionen i början av året upprepade man inte de

svenska argumenten. Under hela den tiden hade man

stöd av sex av riksdagens sju partier.

Skatteutskottet träffade den ansvarige kommissio-

nären i början av året och framförde de svenska syn-

punkterna från de partier som stod bakom dem. Mån-

dagen den 6 mars var kommissionären på besök i

Stockholm och fick då återigen höra den svenska

positionen från företrädare från såväl skatte- som

socialutskotten - återigen med undantag av modera-

terna. På fredagen i samma vecka sprider plötsligt

finansminister Bosse Ringholm en pessimistisk och

defaitistisk bild av läget inför EU-nämnden. På mån-

dagen därefter - bara en vecka efter det att Bolkestein

var i Stockholm och träffade utskotten - i samband

med ett telefonsamtal med EU-nämnden i Stockholm

och förberedelserna inför ministerrådet, vet finansmi-

nistern en halvtimme innan inte om ärendet ska upp

på mötet. En timme senare har han kapitulerat och

därmed underminerat en av de två grundpelarna i den

svenska sociala alkoholpolitiken.

Några dagar senare träffas man i EU-nämnden

och får en rapport från finansministern. Den förste

som begär ordet på den punkten är moderaternas

företrädare Lars Tobisson. Han säger då följande:

"Först vill jag gratulera finansministern till vad som i

medierna har beskrivits som en stor förhandlings-

framgång. Jag tycker att det har varit väldigt bra. Jag

ger detta beröm desto hellre som uppgörelsen på

egentligen varje punkt överensstämmer med vad vi

moderater har hävdat och begärt från allra första

början."

Ordföranden i riksdagens nykterhetsgrupp, riks-

dagsmannen Göran Magnusson, uttalade tillfreds-

ställelse över att man hade lyckats uppnå en uppgö-

relse på denna grund, och han antydde att detta var en

förhandlingsframgång. Detta skedde samtidigt som

det var samma dåliga uppgörelse som vi i fyra års tid

hade kunnat få vilken eftermiddag som helst.

Grunden för detta, fru talman, skulle enligt propo-

sitionen vara en rättslig analys som hade visat att vi

inte kunde upprätthålla den ståndpunkt som alla från

svensk sida har intagit dessförinnan. I den promemo-

ria, som inte finns redovisad i propositionen men som

går att begära ut från departementet, är slutsatsen

gjord av en jurist att det finns övervägande skäl för att

vi inte skulle vinna gehör i EG-domstolen. Promemo-

rian är såvitt jag förstår daterad till efter den Ring-

holmska kapitulationen och har uppenbarligen tagits

fram i slutskedet inför de förhandlingar som man i tre

och ett halvt års tid har känt till skulle äga rum.

Fru talman! Jag har länge intresserat mig för poli-

tik och riksdagsarbete. Det är möjligt att jag har mis-

sat någonting när jag nu säger att jag undrar om något

så stort och viktigt beslut som det Bosse Ringholm

fattade den 13 mars har fattats på så dåliga grunder

som i det här fallet.

Fru talman! Jag har några synpunkter till, men för

att inte glömma bort något yrkar jag nu bifall till

reservationerna 2 och 4. I reservation 2 yrkar vi, till-

sammans med tre andra partier, avslag på propositio-

nen.

Om några timmar kommer det sannolikt att bli så

att socialdemokrater, moderater och även vänsterpar-

tister, raserar en av de två viktigaste hörnpelarna i den

sociala alkoholpolitiken. Vad gäller Socialdemokra-

terna och Vänsterpartiet är det ett mysterium. Jag har

ett par frågor till Göran Magnusson, som jag tycker

mig se på talarlistan, annars till den socialdemokrat

som kommer att företräda Socialdemokraterna i de-

batten.

För det första: Anser regeringen att man har skött

det uppdrag man fick från riksdagen vad gäller alko-

holpolitiken och förhandlingarna i EU? För det andra:

Hur ser man på vad som kommer att hända med alko-

holskadorna i vårt land när de nya införselreglerna

börjar användas?

Vad gäller moderaterna finns inget mysterium. De

har länge velat bli av med den sociala alkoholpoliti-

ken. Nu tas ett stort steg bort från den, och de är för-

stås nöjda. I den debatt som vi har hört handlar det

om införselbestämmelser, EG-regler, tolkningar av

det rättsliga läget, svartspritens pris och annat. Men

moderaterna är också emot den andra hörnpelaren i

den svenska alkoholpolitiken. De vill ju avskaffa det

detaljhandelsmonopol vi har haft sedan flera genera-

tioner tillbaka. I andra sammanhang har de uttryckt

skepsis mot åldersgränsen. Jag skulle gärna vilja höra

från moderat håll hur det är: Om ni från moderaterna

skulle få gehör för ert andra huvudkrav, vad återstår

då av den sociala alkoholpolitiken, och vad kommer

då att hända med alkoholskadorna i vårt land?

I detta anförande instämde Elver Jonsson (fp).

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

BO KÖNBERG (fp): Privat införsel av alkoholdrycker, m.m. (2000-06-07) — PRESS0