Fru talman! Jag vill bara tala om för Per Rosen-
gren att jag mycket klart inser, vilket jag även redo-
gjorde för till Ulla Wester, att verkligheten och be-
slutsfattandet naturligtvis finns här. Och den kristde-
mokratiska uppfattningen som jag har redogjort för
står jag personligen också bakom.
Men jag är kanske lite för öppen ibland. Jag är en
dålig teatermänniska. Nog kan man ändå som far få
tillåta sig att tänka en tanke när man står nedanför
färjornas ankomsthallar i Helsingborg en fredags-
eller lördagskväll och nästan gripas av panik och
känna: Vad gör jag som förälder eller som vuxen i
dessa sammanhang? Hur i all världen ska vi kunna få
rätsida på detta för att kunna hjälpa dessa ungdomar
så att de inte hamnar i det elände som alltför många
drabbas av? Nu blir jag nästan rörd även här i kam-
maren. Det är kanske i dessa sammanhang som jag
har tillåtit mig att söka olika vägar i mina tankar. Och
jag får väl tacka Per Rosengren för det svar som han
ändå gav i sitt förra inlägg, då han faktiskt redogjorde
för en del synpunkter som inte ligger långt ifrån min
personliga uppfattning.