Fru talman! När det gäller min andra fråga som
handlade om huruvida regeringen inte för länge sedan
hade kunnat komma hem med det här förhandlingsre-
sultatet, dvs. att vi skulle få samma dåliga villkor som
Danmark och Finland, har uppenbarligen Göran
Magnusson och jag samma uppfattning. Nu är vi då
fler i den här debatten som har den uppfattningen.
Bakgrunden till den frågan var inte att jag ville ha
till stånd de usla reglerna än tidigare. Det var att för-
söka få belyst ifall det var så att man hade uppnått
någonting bra. Och då bekräftade väl Göran Magnus-
son att man kom hem med det sämsta man kunde få.
Sämre gick det inte att få ihop det.
Då borde det finnas anledning för en så engagerad
person i de här frågorna som Göran Magnusson att
fundera över vilka av yrkandena lite senare i dag som
är bäst och sämst.
Svaret på min första fråga blev jag lite mer för-
bryllad över. När jag talade om riksdagens uttalande
menade jag vad som har sagts från bl.a. socialutskot-
tet nu senast om vad man vill att man ska uppnå. Där
skärpte man till det som regeringen hade nämnt. Hela
inriktningen från alla partier i den här kammaren
utom moderaterna fram till den 6, 7 och 8 mars var
också en mycket tydlig hållning att slå vakt om alko-
holpolitiken. Sedan kommer då regeringen hem med
en kapitulation.
Den frågan ställer jag förstås till Göran Magnus-
son i denna debatt. Jag vet också att han är intresserad
av den här typen av frågor och att han nu för tiden
flera gånger i veckan i sin egenskap av vice ordföran-
de i KU får syssla med den typen av frågor om hur
regeringen sköter sig.