Fru talman! När man ska bedöma utvecklingen av
vad som har skett och vad som har varit möjligt för
regeringen att göra måste man naturligtvis hela tiden
göra en juridisk bedömning. Inom parentes får man
väl säga att jag kan väl utifrån mina värderingar ur
konstitutionell synpunkt och annat tycka att det är lite
trist med all denna juridik i det som egentligen är
politik. Men det var en parentes.
När det gäller undantaget och jämförelsen med
Danmark och Finland - och det är också juridik -
ska man komma i håg att vare sig Danmarks eller
Finlands undantag var grundat på samma förutsätt-
ningar som det svenska. Det som naturligtvis sedan
försvårade för regeringen i förhandlingarna med
kommissionen var att både Danmark och Finland i
praktiken klev av sina undantag och gav upp på ett
sätt som gjorde saken mycket svårare för Sverige.
När det sedan gäller vad riksdagen har beställt
tänkte jag också på riksdagens uttalande i anslutning
till min motion om att man skulle undanta alkohol
från integrationsarbetet. Jag tror inte att Bo Könberg,
om Bo Könberg satt i riksdagen vid det tillfället,
stödde den motionen. Det var de allmänna uttalande-
na. Man sade att grunderna i den svenska alkoholpo-
litiken skulle kunna bevaras.
Sedan var naturligtvis den deklaration som Ulf
Dinkelspiel gjorde juridiskt sett för svagt grundad.
Det är det som är problemet i dag. Det kan man be-
klaga, och man kan tycka att det är utomordentligt
trist.
Min utgångspunkt för röstandet i den här frågan är
att om man skulle följa Bo Könbergs och andras
förslag i reservation 2 tar man ett stort steg ut i mörk-
ret och vet inte var man hamnar. Enligt regeringens
förslag har vi ändå en viss kontroll över utvecklingen
ytterligare några år och kanske också möjligheter att
påverka situationen ute i Europa. Jag har för min del
sagt vid flera tillfällen att det är angeläget att svenska
riksdagsledamöter som har kontakt med EU-systemet
hävdar denna ståndpunkt att alkohol är en vara av
sådant slag att den måste omgärdas av särskilda för-
säljningsregler.