Fru talman! Redan nu vill jag framföra att jag yr-
kar bifall till reservationerna 3, 8 och 9.
Den kristdemokratiska säkerhetspolitiken utgår
från varje människas rätt till liv och värdighet. Det
övergripande målet är att bidra till fred, frihet och
säkerhet för alla människor i samhället och att solida-
riskt bidra till en fredlig utveckling i omvärlden.
Sedan vi skrev de säkerhetspolitiska motionerna,
som vi nu bl.a. behandlar, har mycket hänt på det
säkerhetspolitiska området. Jag tänker framför allt på
Afghanistan och det som föregick det som händer där
och den nuvarande situationen där.
De människor som i dag lever i Afghanistan lever
i allt annat än säkerhet och trygghet. Framför allt är
det kvinnorna som är oerhört utsatta för våld och
trakasserier. Det är för mig en gåta att kvinnorna
generellt sett är så illa behandlade i vår värld. Oavsett
vilken säkerhetspolitik som gäller i olika länder ver-
kar kvinnornas situation vara oerhört utsatt.
I en intervju för någon vecka sedan för FN:s hu-
manitära nyhetstjänst IRIN, Integrated Regional In-
formation Network, uttrycker en talesperson för en
kvinnoorganisation i Afghanistan mycket stor misstro
mot norra alliansen, som efter vad som kan bedömas
har och kommer att få en stark position i Afghanistan.
Kvinnorna i Afghanistan fruktar generellt för sina liv
och för att bli brutalt skändade när alliansen nu tar
över områden.
Fru talman! Om människor över huvud taget ska
ha en framtid i Afghanistan måste det till en fredsbe-
varande styrka som avväpnar de olika stridande grup-
perna. Det är också en förutsättning för uppbyggandet
av ett långvarigt och stabilt Afghanistan.
Det är mycket glädjande att två kvinnor har utsetts
till ministrar i den interimsregering som i dagarna
utsetts att tillfälligt styra Afghanistan. I framtiden får
vi se om det är början på en positiv trend eller en
tillfällig politisk lösning för att blidka den väster-
ländska opinionen.
Här måste vi i Sverige ta varje möjligt tillfälle i
akt för att uppmuntra ett starkt och naturligt deltagan-
de av kvinnor i det politiska livet och i samhällets
olika aktiviteter i Afghanistan. Det finns en säker-
hetspolitisk vinkling på det påståendet, fru talman.
I flera på varandra följande rapporter från För-
svarsberedningen har vi kunnat ta del av forsknings-
rön som betonar nya typer av säkerhetspolitiska hot,
sårbarheter och problem. Hoten bygger i ökad grad på
andra faktorer än de rent militära och bekämpas allt-
mer med andra medel än de traditionellt militära.
Sårbarheten har blivit mer internationellt ömsesidig
och problemen svårare att lösa för enskilda stater.
Internationellt samarbete är i dag en nödvändighet för
nationers säkerhet.
Den säkerhetspolitiska debatten har i våra dagar
blivit ännu en dimension vidare. Vilka konsekvenser
terrordåden i New York och Washington kommer att
få för samhällets säkerhet och säkerhetspolitiken i sig
är i dag omöjligt att helt överblicka. Utöver en för-
ändring av folkrätten kan två intressanta och i sig
unika händelser noteras redan nu. För första gången
har Nato åberopat artikel 5 i alliansens stadgar som
stipulerar att ett angrepp på en medlemsstat är ett
angrepp på samtliga medlemsstater och att alla med-
lemmar därmed är skyldiga att bistå den angripna
staten. Dessutom har FN:s säkerhetsråd i två resolu-
tioner enhälligt fördömt terroristattacken och deklare-
rat att den utgör ett hot mot internationell fred och
säkerhet. För första gången finns det nu i en skrivelse
från säkerhetsrådet ett klart uttryckt samband mellan
rätten till självförsvar och storskaliga terroristattack-
er. Kampen mot terrorismen blir genom dessa ställ-
ningstaganden en internationell angelägenhet på ett
helt annat sätt än tidigare.
Internationaliseringen av kampen mot terrorism är
en logisk utveckling eftersom terrorismen i sig inter-
nationaliserats. Den agerar ofta i gränsöverskridande
nätverk och är därför mycket svår att komma åt för
enskilda länder. Vi kristdemokrater tycker att det är
positivt och riktigt att världssamfundet enats om att
bekämpa terrorismen.
Fru talman! Av någon anledning framställs ofta
den 11 september 2001 som något slags dagen noll -
utgångspunkten - i kampen mot terrorismen, men
kampen mot terrorismen börjar inte i New York och
Washington lika lite som den slutar i Kabul eller
Kandahar. Den 11 september kan däremot kanske ses
som ett uppvaknande inför ett urgammalt problem,
om än i delvis nya kläder. Våldsdåden i USA var det
slutliga beviset på vilken räckvidd den internationella
terrorismen har fått.
Det är ändå förvånande att uppvaknandet inte har
kommit förrän nu. Det förvånar mig hur snabbt vi
glömde det förra terrordådet mot World Trade Center
i New York, och det förvånar mig hur liten vikt vi
fäste vid nervgasattacken mot Tokyos tunnelbana.
Kanske var det tvunget att två av världens mest kända
skyskrapor föll till marken för att vi verkligen skulle
förstå vidden av dagens terrorism. En bild säger mer
än tusen ord.
Kristdemokraterna anser att terrorister bör kunna
ställas inför rätta på det internationella planet. I dag
pågår arbetet med att sätta upp en internationell
brottmålsdomstol som dock inte omfattar terrorism.
Att inkludera även sådana brott skulle vara positivt,
men tyvärr är förhandlingarna om brottmålsdomsto-
len redan i dag ytterst komplicerade och fulla av
motsättningar. Därför vore en alternativ temporär
lösning att sätta upp en internationell ad hoc-tribunal
för terrorister, men målet bör vara att införa även
terroristdåd i den internationella brottmålsdomstolens
befogenheter.
Jag yrkar således bifall till reservation nr 3.
Fru talman! Efter det kalla krigets slut och den bi-
polära maktstrukturens bortfall finns generellt sett
större möjligheter att påverka de otaliga orsaker som
kan leda till våld, väpnade konflikter och krig. Samti-
digt är detta även i dag förknippat med många svåra
praktiska problem. Det har också visat sig vara
mycket svårt att skapa konsensus kring frågor om var,
när och hur det internationella samfundet ska ingripa i
konflikter. Väldigt ofta landar diskussionerna på
folkrättens domäner. Under kriget i Kosovo ställdes
verkligen folkrätten på sin spets. Inom folkrätten sker
hela tiden en utveckling till följd av politiska beslut
och staters beteenden på den internationella arenan.
Då brott mot mänskliga rättigheter sker inom ett
lands gränser eller då staten själv är den som syste-
matiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna, genom
att bl.a. förfölja och terrorisera etniska minoriteter för
att exempelvis lägga beslag på mark och utöka terri-
torier, måste mänskliga rättigheter gå före statens rätt
att hävda icke-inblandning. Omvärldens skyldighet
måste då vara att agera för att skydda människors
rättigheter i landet. Utvecklingen av folkrätten är inte
okontroversiell, men den är likväl ett faktum.
Kristdemokraterna anser att det inom varje land
måste finnas en god bevakning av hur de mänskliga
rättigheterna respekteras. Dessutom måste det finnas
möjligheter och vilja att förhindra, behandla och
bestraffa förbrytare. Det behövs en god lagstiftning
och effektiva domstolar där människor kan hävda
sina rättigheter.
FN behöver också skapa en allomfattande kon-
vention mot terrorism. I dag finns det en rad olika
begränsande konventioner om terrorism, men det
saknas en övergripande och allomfattande konven-
tion. Det är mycket angeläget att de pågående för-
handlingarna inom FN:s generalförsamling skyndas
på så att en konvention mot terrorism kan presenteras
och sedan så fort som möjligt ratificeras av FN:s
medlemsländer.
Fru talman! Av geografiska skäl är det naturligt
att Östersjöregionen är av särskilt intresse för svensk
säkerhetspolitik. Här har vi goda möjligheter att bidra
till och ta ett större ansvar för hela regionens fredliga
utveckling. Det är av stor säkerhetspolitisk betydelse
att utveckla förtroendefulla relationer till Ryssland
och att ytterligare förstärka samarbetet med de nor-
diska och baltiska staterna. Sverige måste verka för
att alla stater i regionen får en långsiktig säkerhets-
lösning.
Trots positiva tendenser är ändå Ryssland fortfa-
rande en osäkerhetsfaktor i det svenska närområdet.
Rysslands innehav av stora mängder NBC-
stridsmedel är det enda permanent stationerade i vårt
område. Barentsregionens omfattande miljöproblem,
Rysslands unionssamarbete med Vitryssland och
Kaliningradområdets ekonomiska och sociala pro-
blem måste beaktas. Osäkerheten om Rysslands sä-
kerhetspolitiska strategier och framtida utveckling
måste också i fortsättningen inkluderas i svenska
säkerhetspolitiska bedömningar.
Fru talman! Det är förvånansvärt tyst om Vitryss-
land - ett land i vår närhet där det inte råder demo-
krati och yttrandefrihet. Sedan valsegern 1994 har
Alexander Lukasjenko målmedvetet arbetat för att
stärka sin egen makt samtidigt som den politiska
oppositionen och regimkritiska massmedier har fått
allt svårare att verka. Trots att den vitryska huvudsta-
den Minsk ligger mindre än 100 mil från Stockholm
är våra kunskaper både om landet Vitryssland och om
övergrepp mot oppositionella politiker, journalister
som inte ger president Lukasjenko sitt obetingade
stöd samt regimkritiker mycket begränsade.
Det duger inte att Sverige och EU slår sig till ro i
frågan om Vitryssland genom att konstatera att det
görs insatser. Insatser är en sak, fru talman, men
verklig förändring är en annan. Så länge grundläg-
gande demokratiska strukturer inte implementeras
och demokratiska rättigheter inte respekteras är de
insatser som gjorts uppenbarligen otillräckliga. De
spirande demokratiska rörelser som trots allt ändå
finns i Vitryssland måste ges ett starkt stöd. Våra
kunskaper om situationen i landet måste öka så att
våra insatser och vårt engagemang för Vitryssland
kan intensifieras och ges ökad offentlighet.
I detta sammanhang vill jag hänvisa till vårt sär-
skilda yttrande nr 11.
Fru talman! I början av år 2000 uttalade FN:s sä-
kerhetsråd att hiv/aids kan ses som ett säkerhetshot.
Politiskt sett anser de flesta ännu så länge att kampen
mot hiv/aids handlar om utrikes- och biståndspolitik,
men de skräckbilder som målades upp under 80- och
90-talen rörande hiv/aids har tyvärr infriats, varför
detta ofantliga problem måste bedömas som en sä-
kerhetspolitisk risk. Epidemin orsakar närmast ofatt-
bar förödelse i form av utslagning av tiotals miljoner
människor, nedbrytning av staters system, strukturer
och administrationer. När samhällen bryts ned ökar
risken för konflikter avsevärt.
Vi i Sverige, som i mångt och mycket är ett före-
gångsland i bekämpningen av hiv/aids, måste göra
allt som står i vår makt för att bistå i kampen mot
epidemin, såväl nationellt som globalt. Hiv/aids är en
säkerhetspolitisk risk, och därför bör vi agera inte
enbart utifrån en humanitär utan också utifrån en
säkerhetspolitisk horisont. Det är hög tid att få in det
tänkandet hos både enskilda och myndigheter.
Fru talman! En säkerhetspolitik för fred och frihet
nås genom aktivt samarbete med andra länder och
organisationer. Ensam är inte stark. Vi kommer i
framtiden att bli ställda inför att försvara inte bara
vårt territorium utan också de värderingar som vårt
fria och demokratiska samhälle präglas av. Inför det
kan vi inte ställa oss neutrala. Sverige kan inte heller
förklara sig neutralt om något av våra grannländer
angrips. Nya hot såsom terrorism måste i högre grad
bekämpas tillsammans med andra stater. Därför bör
Sverige efter förmåga och kapacitet även fortsätt-
ningsvis aktivt ta del i arbetet med att lösa säkerhets-
problem såväl i Europa och i närområdet som i övriga
delar av världen. Sveriges medlemskap i FN och EU
och samarbete med Nato ger oss tillgång till de bästa
kanalerna och möjligheterna. Det är dags att lämna
den tidigare doktrinen till historien och att bygga en
modern säkerhetspolitik för Sverige.
Jag yrkar bifall också till reservation 8.