Fru talman! Problemet är ju att det inte finns någ-
ra fungerande institutioner som hanterar de tidiga
varningar i olika konfliktområden som vi får. Det
finns early warning systems, men det finns ingen
naturlig institution som tar den här informationen och
med automatik utvecklar konkret konfliktförebyg-
gande politik. Jag tror att det är på grund av avsakna-
den av sådana institutioner som vi heller aldrig ser
utvecklandet av konkret konfliktförebyggande politik.
Samma sak gäller när diplomatiska ansträngningar
har misslyckats. Då finns det ingenting att sätta in
före bombplanen, före de militära angreppen. Det är
väl det som är det stora bekymret. Hade vi haft t.ex.
det som EU-parlamentet beslutade att genomföra en
genomförbarhetsstudie om, dvs. en europeisk civil
fredskår, ja, då funnes det också ett instrument att
använda sig av efter det att diplomatin har misslyck-
ats men före det att vi använder oss av de militära
medlen. Om man konsekvent avslår alla de här för-
slagen och inte är beredd att stödja EU-parlamentets
beslut på den här punkten är jag rädd att vi får se ett
upprepande av det vi har sett tidigare, nämligen pas-
sivitet fram till dess att kriget är ett faktum. För då
har vi resurser, då vet vi hur det ska fungera och då
kan vi agera. Men då är det för sent för väldigt många
människor. Detta är en stor brist i utvecklingen av
EU:s kris- och konflikthanteringspolitik.