Fru talman! Det är ett känt faktum att svenska
neutralitetspolitiken och alliansfriheten spelat en
viktig roll. När vi ser tillbaka på historien kan vi
konstatera att Sverige har kunnat fungera som länk
mellan stridande parter i olika internationella kon-
flikter som kontakt- och fredsmäklare, alltifrån andra
världskriget och kriget mellan Finland och Sovjet till
konflikten mellan Palestina och Israel - om man så
vill säga: från Kollontaj till Arafat. Det som gjort att
Sverige kunnat spela denna roll är vårt internationella
anseende. Dess källsprång är alliansfrihet och neutra-
litet.
Sverige har i årtionden aktivt deltagit i FN:s kris-
hantering, både den civila och den militära. De
svenska insatserna i Kongo, på Cypern och i Mella-
nöstern är väl kända.
I dessa sammanhang har Sverige åtnjutit stort för-
troende just på grund av neutraliteten och alliansfri-
heten. Sverige har inte kunnat misstänkas för att gå
någon annan makts eller någon stormakts ärende.
Sverige har varit trovärdigt, Sverige har kunnat tjäna
freden.
Förenta nationerna tillkom dock i en värld som
hade två mycket tydliga särdrag. Det ena var inled-
ningen till det kalla kriget. Det andra var att världen
1945 inte var avkoloniserad. Dessa två särdrag satte
stark prägel på FN:s utformning som organisation.
Den tidens stormakter fick en dominerande roll i FN.
De fattiga kolonierna eller före detta kolonierna fick
en underordnad ställning.
I dag är detta en försvunnen värld. Det kalla kriget
är slut. Det finns bara en koloni kvar, Västsahara som
lever under Marockos dominans. Men FN:s organi-
satoriska struktur är i huvudsak densamma. Stor-
makterna dominerar och dominerar det viktigaste
organet, säkerhetsrådet. Världens fattiga länder spelar
fortfarande en underordnad roll.
Fru talman! Världsbanken och IMF har i dag
övergivit sin tidigare politik med s.k. strukturanpass-
ningsprogram som innebar nedskärningar i ländernas
statsapparater som inte sällan fick svåra sociala följ-
der. Detta bidrog till att öka de ekonomiska klyftorna
både mellan olika länder och inom olika länder. Följ-
den av denna utveckling blev naturligtvis starka soci-
ala motsättningar och en fördjupad social oro. Ur
fattigdom och okunnighet växer de fenomen fram
som vi de senaste månaderna fått vederfaras på ett
mycket kännbart sätt - terrorism och krig.
Sedan en tid har Världsbanken, IMF och FN satt
fattigdomsbekämpningen högst på dagordningen.
Man har insett vad som är det verkliga problemet för
världens folk. För att komma till rätta med det krävs
inte bara ett officiellt erkännande av rådande förhål-
landen utan en lång rad åtgärder. Det handlar om
jämlika handelsvillkor, skuldavskrivningar, tillträde
till marknaden för de fattiga länderna, samordning av
globala finansiella institutioner, bistånd m.m.
Vad stormakterna gör spelar naturligtvis stor roll.
Men det är knappast rimligt att stormakterna ska
bestämma vad som ska göras. Då blir det beslut över
fattiga länders och fattiga människor huvuden.
De fattiga måste vara med när viktiga och avgö-
rande beslut fattas. Det torde inte räcka med att några
av dem då och då gästspelar under en tvåårsperiod i
säkerhetsrådet. Världens fattiga måste ha ett ökat
politiskt inflytande över världsutvecklingen. Detta har
framhållits i den s.k. Carlsson-Ramphal-rapporten.
Fru talman! Den senaste tidens utveckling har vi-
sat att nödvändigheten av omfördelning av världens
resurser under ledning av ett reformerat FN är större
än vi kanske anade bara för några månader sedan.
Inför ett sådant arbete bör Sverige inte sitta i knät på
någon militär allians utan behålla sin neutralitet och
trovärdighet.
Mot bakgrund av detta blev jag naturligtvis något
oroad av den socialdemokratiska partiledningens
hållning vid den socialdemokratiska partikongressen.
Man ville helt enkelt slopa neutraliteten. Kongressen
gick inte med på det. Neutraliteten blev kvar, något
som vi givetvis välkomnar.
Fru talman! En annan sida av den svenska neutra-
litetspolitiken är vårt förhållande till våra grannlän-
der. De bittra åren som sovjetrepubliker har gjort att
de baltiska staterna har sökt medlemskap i Nato.
Sovjet existerar i dag inte längre. Man kan ha syn-
punkter på lämpligheten av de baltiska staternas sä-
kerhetspolitiska orientering. På den punkten vill
Vänsterparitet i enlighet med neutralitetsprincipen
och av respekt för de baltiska ländernas självbestäm-
manderätt helt lämna beslutet i de baltiska staternas
händer. Det är deras sak.