Fru talman! Jag ber att få tacka för Henrik Lan-
derholms gratulationer även om de är för tidiga.
Riksdagen har ännu inte fattat några beslut vad gäller
ordförandeskapet i utrikesutskottet. Jag tror att man
ska vänta med sådana gratulationer tills besluten är
fattade. Det har jag lärt mig under några år i politiken.
Vad gäller den militära alliansfriheten och den
nya doktrinen är det ju på det sättet att det här ut-
skottsbetänkandet säger att vi har partiledaröverlägg-
ningar. Vi ska väl, precis som Marianne Andersson
sade tidigare, kanske överlämna de diskussionerna åt
partiledarna, överlämna åt dem att försöka hitta de
nya formuleringar som på ett bättre sätt beskriver den
säkerhetspolitiska situation som vi faktiskt befinner
oss i.
Jag håller med Henrik om att vår politik i dag är
inriktad på ett samarbete, på en integration, på att
vara med i ett solidariskt arbete tillsammans med
andra nationer för att bygga upp en alleuropeisk sä-
kerhetsordning. Det ska naturligtvis också synas i den
säkerhetspolitiska doktrin som ska komma ut ur det
här samarbetet. Självklart är det på det sättet.
Men jag kan inte riktigt förstå varför Henrik Lan-
derholm så enormt benhårt håller sig fast vid att han
är rädd för ordet "möjlighet", alltså att det finns en
möjlighet att vara neutral. Det är ju på det sättet. Är
vi militärt alliansfria har vi möjligheten att ställa oss
neutrala. Varför är det så farligt för Moderaterna att
över huvud taget ha en liten hänvisning till att vi ska
kunna vara det?