Fru talman! Jag tänkte redovisa lite grann om
ABM-avtalet och diskussionerna om ett missilförsvar.
När Sten Tolgfors säger att den svenska regering-
en varit hårdare i tonen mot USA än vad t.o.m.
Ryssland har varit tycker jag att han tar till överord.
Ryssland har faktiskt ibland hotat med att gå ur olika
avtal. Man har försökt träffa överenskommelser med
andra länder, allt för att sätta press gentemot USA
och säga: Ni får inte bryta detta unilateralt.
Så har Sverige inte gjort, utan vi har påtalat farhå-
gorna kring ett unilateralt brytande av ABM-avtalet.
Vad vi då främst syftat till är egentligen inte relatio-
nen Ryssland-USA och terrorbalansen där, utan det
handlar om att ett brytande av ABM-avtalet också ger
argument för Kina och andra att fortsätta med sin
upprustning av sina kärnvapenarsenaler för att på det
sättet kunna möta ett missilförsvar.
Jag tycker att detta är en viktig fråga och menar
att det är oerhört bra att Putin under den senaste tiden
haft en lite annan inställning. Det är också bra att
George W Bush sagt att han är beredd att ha en dialog
och en diskussion om hur ett missilförsvar kan se ut i
framtiden. Dock oroas jag. Jag delar alltså inte Sten
Tolgfors fantastiska hyllning om att allting går så
oerhört smärtfritt här.
Vi har haft en mängd toppmöten mellan Putin och
Bush där det innan sagts: Nu har man snart en lösning
på detta. Nu kommer man att komma överens om
ABM-avtalet. Nu har man snart kommit överens om
än det ena, än det andra.
Vi ser dock inget resultat av detta. Det finns gans-
ka många oroande tecken på att det kanske inte är så
enkelt att lösa de här frågorna.
Ryssland kanske kräver en hel del för att kunna gå
med på att man ska skrota ABM-avtalet. Visst är det i
olika avseenden ganska obsolet. Ryssland och USA
står inte mot varandra, som de gjorde en gång i tiden
under terrorbalansen - det har Sten Tolgfors rätt i.
Men en viss försiktighet tycker jag man ändå kan
kräva.