Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation nr 9, den enda reservation som vi har fogat
vid detta betänkande. Vi tycker att de motionsyrkan-
den som vi hade har blivit besvarade på ett tillfreds-
ställande sätt.
Vad som skedde den 11 september visade med all
tydlighet att hoten mot fred och säkerhet är annorlun-
da i dag än tidigare. Det bekräftar också att den om-
ställningsprocess för det svenska försvaret som Cen-
terpartiet medverkar till är rätt väg att gå. Hoten i dag
är inte traditionella militära invasionshot utan helt
andra.
Efter århundraden av territorialt försvar kommer
nu samhällsförsvaret, ett infrastrukturförsvar som ska
klara det moderna samhällets reella hot, t.ex. IT-
hoten. Någon på andra sidan jordklotet skulle kunna
slå ut stora delar av vår samhällsfunktion. Fred och
säkerhet i vårt eget land är ju det övergripande målet
för svensk säkerhets- och försvarspolitik, men det
internationella samarbetet och insikten om betydelsen
av globalt samarbete växer sig naturligtvis allt starka-
re i dagens läge.
Men för oss då? Den nya säkerhetspolitiken ställer
helt andra krav på internationellt samarbete än tidiga-
re och på förebyggande arbete, bl.a. underrättelse-
verksamhet. De nya hoten mot det moderna samhället
ser helt annorlunda ut än de som det svenska försva-
ret under många år byggt upp för att möta. Sam-
hällsutvecklingen har också lett till ökad sårbarhet i
olika samhällssystem. Ett särskilt viktigt område är
t.ex. kärnkraftsanläggningar. Svåra olyckshändelser
som den i Tjernobyl får effekter som inte bara berör
enskilda länder. T.ex. medförde den att uppemot en
fjärdedel av Vitrysslands jordbruksareal blev obruk-
bar för åtminstone all överskådlig framtid.
Sårbarheten är också stor när det gäller elförsörj-
ning, vattenförsörjning och kommunikationer och
även när det gäller kemiska fabriker och liknande
anläggningar. Transporter av farligt gods och radio-
aktivt avfall ger liknande problem.
Också den organiserade internationella brottslig-
heten är ett potentiellt hot. Särskilt farligt är det om
brottslingar eller kriminella organisationer utnyttjar
tyngre konventionella vapen eller massförstörelseva-
pen i utpressningssyfte eller som ren inkomstkälla
genom illegal försäljning.
Sist men kanske viktigast av allt - och det hänger
ihop med det senast nämnda - är kampen mot terro-
rismen. Den 11 september visade att det inte är det
starkaste militära försvaret som hjälper mot den fana-
tiker som offrar sitt eget liv. Här hjälper det inte med
att förebygga, vilket vi naturligtvis ska göra för att
minska fattigdomen. Det undanröjer inte de hjärnor
som ligger bakom terrorismen, men det kan hjälpa till
att minska grogrunden för stödet till terrorismen. Jag
tycker att Sverige har intagit en stark och konsekvent
hållning i kampen mot terrorismen och i det som har
skett under hösten.
För oss ligger de stora säkerhetspolitiska utma-
ningarna i den vida gråzonen mellan avancerad kri-
minalitet och krig. Det innebär att det förändringsar-
bete som är påbörjat måste gå vidare. Konkret hand-
lar det om att den breddade hotbilden också för med
sig en naturlig och nödvändig breddning av försvars-
politikens ansvarsområde.
Vi måste i Sverige etablera en ny struktur för
hanteringen av sårbarhet och säkerhet i samhället,
med helhetssyn och rationellt kostnadseffektivt ut-
nyttjande av resurser. Försvarsresurserna ska givetvis
användas i fred för både svåra påfrestningar och an-
nan civil krishantering, även internationell. Också den
civil-militära samverkan bör utvecklas ytterligare.
Fru talman! Att leva i fred och säkerhet utan för-
tryck är varje människas fundamentala och yttersta
rätt och önskan. Alltför många saknar denna rätt i dag
i världen. Afghanistan, Mellanöstern, Sudan, Kongo
och Eritrea är några aktuella exempel, och allt det
som hänt på Balkan, i Rwanda och i Burundi under
det senaste decenniet är andra. Vi har ett stort ansvar
för att på olika sätt medverka till att förebygga kriser
och krig i världen, naturligtvis i internationell sam-
verkan med olika organisationer. FN har ju sitt ansvar
för internationell fred och säkerhet, en alldeles central
roll i hela den internationella fredsfrämjande verk-
samheten.
Nu finns det ett ökat medvetande om nödvändig-
heten av ett kraftfullt globalt samarbete för att lösa
gemensamma och överhängande problem. Jag tror att
det som har hänt i höst har ökat den medvetenheten
på ett mycket kraftfullt sätt. Men i arbetet med att
lösa de här stora globala överlevnadsproblemen måste
vi sträva mot att stärka FN:s och FN-organens effek-
tivitet och roll.
FN-systemet behöver bli ett ännu bättre och mind-
re byråkratiskt instrument för att forma globala stra-
tegier och samordna insatser. Just samordning är en
oerhört viktig fråga. Jag hoppas att det nu går bättre i
Afghanistan än vad man har visat tidigare.
De olika FN-organen, t.ex. UNDP, måste få en
nyckelroll i kampen mot världsfattigdomen. Detsam-
ma gäller UNEP i fråga om de globala miljöproble-
men osv.
Världssamfundet måste utveckla sin förmåga till
konfliktförebyggande och krishantering, och det
måste komma in på ett tidigare stadium för att för-
hindra att våldet bryter ut och tar över. Vi och jag har
sagt detta många gånger tidigare, och jag säger det
igen. Det är oerhört viktigt att vi blir bättre på detta.
Konfliktförebyggande instrument och system måste
byggas upp så att man tidigt kan fånga upp signaler
om att utvecklingen i ett konfliktområde håller på att
gå i fel riktning och så att man snabbt kan göra insat-
ser.
Man måste skaffa sig förmåga och kapacitet att se,
upptäcka och ingripa i konflikter, och man måste
också kunna mobilisera resurser när man ser att det är
någonting på gång, innan konflikten trappas upp till
väpnad konflikt. Early warning måste leda till early
action, som vi har sagt så många gånger.
Än så länge har vi inte sett så många lyckade ex-
empel på early action, möjligen undantaget Makedo-
nien, men det är det som diskuteras oerhört mycket,
och det måste vi bli bättre på. Sverige måste ta en
ledande roll i detta. Jag är glad att Sverige arbetar
med de frågorna mycket. Vi talar ju ofta om humani-
tär intervention, eftersom de flesta kriser sker inom
länder, och det är ju så: Det sker en utveckling inom
folkrätten mot att ta mer hänsyn till individer och
mänskliga rättigheter i stället för till staters suveräni-
tet.
Fru talman! Kvinnors roll i krishanteringen har
nämnts här, och den är ju oerhört viktig. Jag är myck-
et glad över att FN nu har lyft upp de här frågorna
och att Elisabeth Rehn nu har fått ett uppdrag att
studera alla krishärdar i världen i det avseendet för att
lämna en rapport i början av nästa år. Den rapporten
förutsätter jag inte ska bli någonting som ligger i
någon hylla, utan att den verkligen används och också
leder till beslut och till att man lyfter upp kvinnors
roll när det gäller förebyggande krishantering och
krishantering under och efter en konflikt.
Fru talman! När det gäller den säkerhetspolitiska
doktrinen trodde jag att Centerpartiet och Socialde-
mokraterna låg verkligt nära varandra, men vi kan nu
konstatera att s-kongressen flyttade tillbaka Social-
demokraternas och därigenom regeringens position i
och med att ordet neutralitet enligt vad jag förstår ska
ha fortsatt stark tyngd. Vi i Centerpartiet menar, och
det sade vi redan för nästan två år sedan, att neutrali-
teten som begrepp inte längre har samma aktualitet i
den nya säkerhetspolitiska omvärlden. Det finns ju
inte längre några block att förhålla sig neutral till på
samma sätt som under det kalla kriget. Det förefaller
allt mindre sannolikt att Sverige vid en konflikt i vårt
närområde skulle vara neutralt. Eftersom partiöver-
läggningarna nu enligt uppgift ska återupptas har vi
ingen reservation eller särskilt yttrande om detta, men
jag vill ändå ta upp den frågan och höra hur social-
demokraterna ser på det.
Däremot anser vi att den militära alliansfriheten är
den ram som med nu kända förutsättningar är det som
bäst tar till vara våra svenska säkerhetspolitiska in-
tressen. Vi är övertygade om att det medverkar till att
undvika konflikter och spänning i vårt närområde och
ger oss goda möjligheter att utveckla förtroendefulla
relationer och samarbete, och då handlar det natur-
ligtvis om Ryssland i allra högsta grad. Vi menar
också att rätt utnyttjad kan den svenska militära alli-
ansfriheten vara en tillgång i byggandet av en gemen-
sam europeisk fredsordning. Alliansfriheten är alltså
för oss ett medel och inget självändamål.
Att vi är militärt alliansfria minskar ju inte vår
förpliktelse att föra en aktiv utåtriktad säkerhets-
främjande politik; tvärtom ska vi fortsätta att vara
mycket aktiva i vårt deltagande i internationella civila
och militära fredsfrämjande insatser även i fortsätt-
ningen, naturligtvis. Det är ju en del av svensk utri-
kespolitik.
Vi samarbetar ju som alla vet med Nato på en
mängd områden, inte minst när det gäller fredsfräm-
jande, internationella insatser, och den militära alli-
ansfriheten utgör ju inget hinder för det. Den sätter
inte heller några hinder för att vi ska vara aktivt del-
tagande i alla fördjupade internationella säkerhets-
samarbeten som finns, även inom det militära områ-
det. Den är heller inget hinder när det gäller den eu-
ropeiska krishanteringen, och inte heller en gemen-
sam euro-atlantisk krishanteringsförmåga.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att det är
viktigt att Sverige är aktivt när det gäller förebyggan-
de krishantering och att förhindra konflikter och att vi
driver på i alla internationella sammanhang och är
aktiva i allt internationellt samarbete i alla de interna-
tionella organisationerna EU, OSSE och FN.
Jag yrkar bifall till reservation nr 9.