Fru talman! Det var ju i samband med starten av
FN som vi - även då - hade bekymmer med vår neut-
ralitetspolitik. Vi har ofta gömt oss bakom just det här
begreppet, att vi ska vara neutrala. Därför har vi inte
alltid varit så aktiva på de här områdena. Så var det
också historiskt när FN bildades. Vi var tvungna att
vänta ett år och fundera här i riksdagen på om vi
skulle gå med eller inte. Sedan har vi varit mycket
aktiva, och vi är mycket aktiva. Det är jättebra. Det är
likadant med EU. Det tog lång tid där också. Nu när
vi har kommit med är vi aktiva, och det är jättebra.
Samma resonemang borde också kunna gälla Na-
to, där vi så att säga tövar och är med lite grann men
inte är fullt aktiva. Fördelen med detta, Urban Ahlin,
skulle vara att vi då är med i de rum och runt de bord
där beslut fattas och diskussioner sker. Då kan vi vara
med och påverka. Det är bakgrunden till resonemang-
et. Det borde väl även Urban Ahlin tycka är bättre; att
kunna göra sin röst hörd fullt ut. Det borde vara bättre
än att vara lite passiv, som i de andra exemplen, de
historiska exempel som jag har tagit upp. Så har vi
gjort tidigare.
Då är det också lite konstigt, tycker jag, att man
vill ha den här säkerhetspolitiken så att säga à la car-
te. Man vill vara med lite grann men inte fullt ut. Man
vill inte vara med och ställa upp på § 5 och inte vara
med och aktivt stödja andra länder som kommer i
svårigheter. Vi har under många år, i decennier, under
det kalla krigets tid förlitat oss på hjälp från väst. Det
är det jag menar med just à la carte. Är det inte bättre
att vi höjer vår röst och fullt ut går med som fullvär-
diga medlemmar? Jag tror att det också skulle stärka
svenskt självförtroende i de här frågorna. Det kan
annars diskuteras och bli lite naggat i kanten på grund
av att vi inte tar klar ställning.