Fru talman! Jorden är vårt gemensamma hem. Vi
delar alla samma biosfär - ingenting försvinner och
allting sprider sig. Det finns ingen möjlighet att via
isolering från resten av världen undkomma proble-
men. Från jorden finns ingen flyktväg, och inte heller
finns det någon del som är möjlig att isolera från
helheten. Vi är alla förpliktade att ta ansvar för helhe-
ten. Slutsatsen av denna grundläggande insikt kan
bara vara en: För att vi skall kunna nå en hållbar ut-
veckling på hela vår jord, lösa de allvarliga fattig-
domsproblemen, överbefolkningen, miljöproblemen
och hoten mot fred och säkerhet, behövs internatio-
nellt samarbete.
Trots att det finns människor också i vårt land som
har ekonomiska svårigheter är Sverige i jämförelse
med de flesta andra länder ett oerhört rikt och välmå-
ende land. Det internationella utvecklingssamarbetet
hör till våra viktigaste och mest konkreta utrikespoli-
tiska verksamheter. Förutom att det visar solidaritet
med människor som har det svårt är det ett bidrag till
lösningen av ett antal centrala internationella pro-
blem, som måste lösas om inte mänsklighetens livs-
betingelser gradvis skall försämras.
Det är således ett gemensamt ansvar att i grunden
angripa gemensamma problem som annars hotar jor-
dens överlevnad. Det är en självklarhet att Sverige
skall ta på sig sin del av ansvaret också för de globala
problemens lösning. Vi måste vara med och betala,
antingen nu eller senare. Men om vi väljer att vänta,
kommer kostnaderna att öka.
Den bild vi får av utvecklingen i vår omvärld är
komplex. Alltfler länder formas till stabila demokrati-
er. Alltfler länder förmår resa sig ur den djupaste
fattigdomen, och för många människor på vår jord har
1990-talet inneburit förbättringar. Men vi ser också
exempel på motsatsen: människor som far illa i länder
som förtärs av inre konflikter och människor vilkas
livsbetingelser föröds av miljöförstöring och rovdrift.
Fru talman! Centerpartiet har länge kritiserat den
dominerande roll som landprogrammen haft för bi-
ståndsanslagens uppbyggnad. Den strikta uppdelning-
en på landprogram har resulterat i att den bistånds-
politiska debatten och de biståndspolitiska priorite-
ringarna alltför mycket har handlat om vilka länder vi
skall hjälpa och alltför litet om vilka globala problem
vi vill medverka till att lösa.
En given biståndsnivå i ett visst land har lätt
kommit att uppfattas som en rättighet för det landet
och en sänkning av densamma som en ovänlig hand-
ling som svensk sida.
Centerpartiet anser att biståndsprioriteringarna
skall göras problemorienterade och relaterade till de
biståndspolitiska mål som riksdagen lagt fast. Center-
partiet har i konsekvens med detta förordat en mera
ämnesinriktad uppdelning av anslagen. Under fyrpar-
tiregeringen togs vissa steg i den riktningen, men
någon konsekvent omläggning hanns inte med.
Vi föreslår för framtiden en anslagsstruktur byggd
på anslagens ämnesvisa ändamål. Ur dessa anslag får
sedan medel tas i anspråk för att skapa landprogram
för olika länder. Jag vill i det här sammanhanget be-
tona att en sådan omläggning inte innebär att landpro-
grammen helt avskaffas. Men genom ett dubbelt sys-
tem med anslag och program får politiker och allmän-
het en betydligt bättre insyn i hur resurserna fördelas
både ämnesmässigt och geografiskt.
Jag vill fråga Pierre Schori om han kan tänka sig
att regeringen går i den här riktningen än mer fram-
över. Vi utvecklar detta i reservation 12.
Vi kan konstatera att man i svenska biståndsinsat-
ser inte alltid gjort de bästa prioriteringarna. I stället
bör riksdagen konstatera att tidigare biståndsstrategier
haft allvarliga brister. I det svenska biståndet har man
inte utnyttjat lokala resurser och lokalt kunnande, och
detta har bl.a. bidragit till svårigheterna att nå de allra
fattigaste. Vi i Centerpartiet noterar nu ett ökat gehör
för våra synpunkter att Sverige behöver förändra
inriktningen av biståndet. Det är positivt.
En avgörande förutsättning för hållbar utveckling
är en fungerande demokrati. Utan en fri debatt är det
svårt att förhindra ineffektivitet, korruption, nepotism
och brott mot mänskliga rättigheter. Auktoritära dikta-
toriska system innebär också att en elit gynnas på de
stora befolkningsgruppernas bekostnad. Detta gör
demokrati till en av de nödvändiga förutsättningarna
för utveckling.
En fungerande demokrati är en demokrati som
också engagerar människorna på den lokala nivån och
som ger kvinnor samma villkor som män. Misslyckas
man att mobilisera människor på landsbygden och i
storstädernas slumområden är risken stor att de socia-
la klyftorna ytterligare vidgas. Demokratin riskerar att
bli något exklusivt för städernas medel- och över-
klass. Den lokala demokratin som även har stor bety-
delse för att i ett tidigt skede lösa konflikter riskeras
om den inte kan expandera.
För att ge män och kvinnor i städer, såväl som på
landsbygden, möjligheter till en självständig uppfatt-
ning i val av partier och kunskaper om hur en demo-
krati fungerar krävs omfattande folkbildningsinsatser.
I flera länder är partiarbete fortfarande föraktat av
många människor på grund av alla år med partidikta-
tur. Enskilda organisationer, folkrörelser och vux-
enutbildningsorganisationer har en viktig funktion att
fylla i denna process.
Ungefär tre fjärdedelar av jordens befolkning bor
på landsbygden - huvudsakligen i fattiga länder. I
många av de fattigaste länderna är landsbygdens pro-
duktion också helt avgörande för ekonomin. Det är i
landsbygdsmiljön som större delen av världens eko-
nomiska misär, miljöproblem och sociala problem
finns, även om de många gånger kan vara mer drama-
tiska i den snabbt växande storstadsslummen. Inflytt-
ningen till städerna skapar nya problem för länderna i
tredje världen. Arbetslösheten är enorm. Framväxan-
de slumområden tär hårt på miljön, orsakar sjukdo-
mar, föder brottslighet osv. Storstädernas tillväxt i u-
länderna är i grunden också orsaken till svårigheterna
att få en utkomst på landsbygden.
Därför är det naturligt att ställa landsbygdens ut-
veckling i centrum för ansträngningarna att bekämpa
fattigdomen och att åstadkomma en positiv utveck-
ling. Landsbygdens utveckling måste sättas i centrum
och större vikt måste läggas vid ett bistånd som stöttar
ett miljömässigt hållbart samhälle, inte minst inom
livsmedelsproduktionen. Ökad vikt skall ges åt svik-
tande livsmedelsproduktion och åt bristande tillgång
till rent vatten. Genom att satsa på landsbygden når vi
de fattigaste - fattigdomsinriktningen stärks - samti-
digt som en sådan satsning innebär att inflyttningen
till storstädernas slumområden bromsas.
Fru talman! Vi ser också att det har skett en ökad
feminisering av fattigdomen. I dag lever ca 1,3 mil-
jarder människor i fattigdom. Kvinnornas andel har
ökat, och utgör i dag omkring 70 % av dessa. Det är
därför viktigt att bättre beakta kvinnornas ofta avgö-
rande roll då stödinsatserna utformas.
I de flesta samhällen har kvinnor ett stort ansvar
för sig och sina familjer. Däremot är det nästan alltid
männen som har makten, både i det lokala samhället
och i de beslutande församlingarna. Kvinnor har
drabbats särskilt hårt av den ekonomiska åtstramning
som skett under strukturanpassningsprogram, och
dessutom av privatisering och ökad arbetslöshet.
Biståndet har hittills mest kommit männen till del.
Även efter det att jämställdhet införts som ett mål för
allt svenskt bistånd finns det ett stort behov av sär-
skilda projekt vars syfte just är att förbättra kvinnor-
nas situation. Av det svenska biståndet används i dag
endast 1 % av Sidas medel till direktinsatser för jäm-
ställdhet. Därför är det av stor betydelse att man i det
svenska biståndet uppmärksammar kvinnornas roll i
utvecklingsprocessen.
Några kvinnor från Centerpartiet har skrivit en
motion om kvinnornas roll i biståndet och särskilt
riktade insatser till kvinnor. Vi ville ha en försöks-
verksamhet under ett par års tid där man satsade di-
rekta, lika stora, summor dels på kvinnor, dels på
män. Sedan ville vi ha detta utvärderat efter ett antal
år. Jag har inte själv följt upp detta motionskrav i
utskottet eftersom jag inte är riktigt färdig med tanken
och idén. Men nu har jag väckt den, och jag diskute-
rade detta på Sida i går kväll. Möjligtvis skulle man
kunna använda mikrolånen som ett sådant här jämfö-
relseområde. Jag känner att det skulle vara intressant
att göra en utvärdering av biståndet till kvinnor re-
spektive män. Man skulle se vilken effekten blir och
vilket resultat det hela får. Jag undrar om Pierre
Schori kan tänka sig att ha någon åsikt om det här,
som jag själv som sagt inte har drivit särskilt hårt i
utskottet hitintills.
Förutom detta behövs insatser för att höja utbild-
ningsnivån bland kvinnor. Det finns ett stort behov av
stöd och lån till kvinnors företagande. Ökade möjlig-
heter för kvinnor att klara sin försörjning är mycket
viktigt, inte minst för att få kontroll på befolkningsut-
vecklingen. En utbildad kvinna med försörjningsmöj-
ligheter föder inte fler barn än hon själv kan ta hand
om.
Fru talman! Barn- och mödravård är en viktig del i
det kvinnoinriktade biståndet. Primärvården bör pri-
oriteras. I denna ingår mödra- och barnavård som en
viktig del. Insatserna för att minska mödradödligheten
bör förstärkas. Centerpartiet anser att dessa insatser
skall förstärkas genom utbildning av barnmorskor i
byarna. Detta har genomförts med gott resultat i An-
gola. Vi kan tänka oss tillbaka till den tiden när vi i
Sverige utbildade våra barnmorskor, och vilken stor
betydelse det hade för att minska mödradödligheten
vid sekelskiftet. Det finns alltså stor anledning att dra
nytta av de goda erfarenheterna från Angola. Barn-
morskeutbildning bör därför prioriteras alltmer i fler
programländer. Utskottet skriver också välmenande
om detta område, men vi i Centerpartiet tycker inte att
det är tillräckligt tydligt. Därför har vi en reservation
på den punkten.
Centern står också bakom reservation 20. I den
framhålls vikten av årliga rapporter om situationen
och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter
och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd.
Detta skall ske i samband med budgetförslaget. Det
skulle vara en viktig signal till mottagarländerna om
svenska riksdagen noggrant följde och värderade
utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati i
dessa, samtidigt som man inte kan utesluta att det
också skulle kunna påverka utvecklingen i positiv
riktning.
Slutligen vill jag bara understryka behovet och
vikten av bistånd till de allra fattigaste; det enorma
behov av bistånd och utveckling som finns och ökar i
Afrika. I en flerpartimotion har särskilt den besvärliga
situationen för de västsahariska flyktingarna tagits
upp. Eftersom jag själv besökt flyktinglägren i Alge-
riet kan jag bara understryka vikten av att detta bi-
stånd fortsätter och utökas. Vi hade en särskild sam-
ling här i riksdagen i går som gällde stöd till västsa-
harierna. En betoning av detta bistånd skulle vara
viktig.
I en motion av Inger Koch och undertecknad
framhålls vikten av ett utökat stöd till FN:s minröj-
ningsprogram i Afghanistan, eftersom landet räknas
som ett av världens mest minerade länder. Enligt FN:s
beräkningar finns det minst 10 miljoner kvarlämnade
minor i landet, vilket självfallet kommer att innebära
stort lidande och nöd för dem som kommer att drab-
bas innan minröjning skett. Redan har över 400 000
människor, i många fall barn, blivit invalidiserade.
Åtskilliga tusen har dödats. Självklart behövs också
insatser i Afghanistan på utbildningsområdet. Särskilt
viktigt är det att uppmärksamma att även flickor får
utbildning.
Jag vill också nämna behoven av ökat humanitärt
bistånd till de tibetanska flyktingarna i Dharmsala.
Nyss hemkommen från Nordkorea kan jag inte låta bli
att nämna de enorma behov av humanitära insatser
som krävs för att förhindra den svältkatastrof som
hotar där, även om detta inte berörs i betänkandet.
Med detta, fru talman, vill jag understryka att jag
står bakom alla reservationer där Centern finns med,
men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation
nr 12.