Fru talman! Vänsterpartiet behöver inte dra in mig
i kyrkan. Jag är redan där.
När det gäller skuldlättnader tänker vi särskilt på
det s.k. HIPC-initiativet, alltså initiativet för de mest
skuldsatta fattiga länderna. Vi har nyligen upplevt hur
olika nationella intressen har försinkat den process vi
vill ha genom att efterskänka skulder till de allra fatti-
gaste. Man försökte från en gammal kolonialmakt i
Europa att föra in ytterligare ett land som hade tillhört
den gamla kolonialkretsen, som inte platsade i den
krets man redan var överens om.
Nåväl, nu har man brottat ned detta och kommit
fram till det som är huvudsyftet med det initiativ som
Sverige aktivt och ekonomiskt stöder, nämligen att ge
de fattiga och skuldtyngda länderna möjlighet till en
permanent utgång från de ständiga resurskrävande
skuldomförhandlingarna. Då kan i stället deras resur-
ser frigöras för ekonomiska och sociala reformer. Det
är det ärkebiskopen har tagit upp, och det är det vi
stöder.
Jag tycker att ärkebiskopen har rätt i sin kritik i
vissa delar. Vi tycker t.ex. också att det inte fanns
behov av att kräva ytterligare ett års reformer av
Uganda, som var aktuellt, liksom av Bolivia. Men nu
går vi vidare och trycker på, tillsammans med likasin-
nade inom detta initiativ, tillsammans med världsban-
kens president Wolfensohn.