Herr talman! När riksdagen i dag ånyo skall disku-
tera biståndet och biståndets innehåll sker det på ett
sätt som vi från Vänsterpartiet inte riktigt tycker gag-
nar biståndet och internationellt utvecklingssamarbe-
te. Vi har nämligen haft ett flertal debatter under
hösten och tidigare under våren angående omfattning-
en av de ekonomiska satsningar vi gör på detta områ-
de. Vi har först diskuterat hur vi lägger fast taket -
ramarna. Sedan har vi haft ytterligare en debatt om
hur vi fördelar pengarna mellan de olika anslagen. Så
har vi då denna tredje debatt, där vi ser på innehållet i
verksamheten.
Jag hävdar att detta inte är ett meningsfullt sätt,
och att riksdagen måste se över frågan och hitta andra
former. Vi måste diskutera pengarnas fördelning
samtidigt som vi diskuterar hur vi vill fördela dessa
pengar. Jag hoppas att andra partier och även rege-
ringen välkomnar någonting sådant.
Jag vill understryka att det är betydelsefullt att se
pengarna i sammanhanget. Vi har från Vänsterpartiet,
liksom från flera andra partier, envist upprepat att vi
vill ha kvar enprocentsmålet. Vi kräver att regeringen
börjar en återgång till enprocentsmålet. Vi har haft
full förståelse för att det ekonomiska läget är kärvt,
men vi tycker ändå att regeringen kunde ha presente-
rat en plan. Vi är klara över att man inte kan förändra
det från ett år till ett annat, men det måste gå att på-
börja den utvecklingen. Vänsterpartiet vill med kraft
hävda att det måste finnas med.
Vi kommer att få en fjärde debatt om internatio-
nellt utvecklingssamarbete när vi behandlar vårbudge-
ten. Regeringen har gjort återställare och bra insatser
vad gäller kommuner och andra områden, men man
återställer inte förhållandena på biståndets område. Vi
hävdar att man gör ett stort misstag. Jag hoppas att
Pierre Schori kan deklarera hur regeringen kommer
att se på dessa frågor. Det går inte att isolera frågan
om innehållet i biståndet från frågan om hur mycket vi
satsar ekonomiskt. Självfallet gäller det i lika hög
grad Moderaterna, som ju vill anslå ännu mindre
pengar i vårbudgeten.
Herr talman! Ämnet är internationellt utvecklings-
samarbete. Det är ingen slump att vi inte kallar det
bistånd. Det signalerar ett nytt sätt att se på samarbe-
te. Vi vill få till stånd ett samarbete och inte dela ut
allmosor. Därvid har det hänt mycket på biståndsom-
rådet. Karl-Göran Biörsmark talade om när vi fast-
ställde enprocentsmålet och när riksdagen lade fast
ramarna. Mycket som är bra finns ju kvar - en sats-
ning på hälsosektorn, på utbildning och på en rad
andra områden. Men väldigt mycket av innehållet i
biståndet har förändrats.
Nu i dagarna har vi avslutat satsningen på ett nytt
kraftverk i Indien, som har varit en oerhört storskalig
satsning. Den satsningen kan höra till de sista på ett
område där biståndet mer och mer har inriktat sig på
småskalig verksamhet. Det sker en övergång till sats-
ningar på mänskliga rättigheter och demokrati, som
andra har varit inne på, men också på att bygga upp
fungerande förvaltning. Vem kunde tro att en satsning
på ett fungerande skattesystem skulle vara en del av
vårt internationella bistånd? I dag är det så, och det är
en viktig del.
Vi har också andra nya delar som är väsentliga,
såsom minröjning och satsning på kvinnors utbildning
och jämställdhet.
Hur mycket vi än värnar om biståndet - "bistånd"
är kortare än "internationellt utvecklingssamarbete" -
och hur mycket vi än vill driva på för att vi skall nå
enprocentsmålet tror jag att vi måste understryka att
biståndet ändå i förhållande till en rad andra insatser
har en relativt liten betydelse. Handel, företagande
och möjligheter för länderna att själva växa har minst
lika stor eller större betydelse.
Några av oss var nyligen på resa i Mellanöstern,
till de palestinska områdena. Vi fick då uppgiften att
samtidigt som man har gett ett totalt bistånd på knappt
3 miljarder - det är ett bistånd som går till de pales-
tinska områdena, efter Osloavtalet 1993 - har Israels
avstängningar av Västbanken och de palestinska om-
rådena kostat dessa områden mer än det dubbla. Det
visar alltså på att de politiska insatserna är ekono-
miskt betydligt väsentligare i vissa lägen än själva
biståndsinsatsen. Därför räcker det naturligtvis inte
med bistånd för att man skall nå utveckling i världen
och minska fattigdomen.
Det som gör att det är viktigt att vi tar upp frågor-
na om utvecklingssamarbete i riksdagen och som
skiljer sig från handel och företagande är det faktum
att vi här faktiskt kan påverka politiskt. Vi lägger fast
ramarna, och vi gör det i demokratisk ordning. Det
gäller hur vi vill se pengarna fördelade, hur mycket
pengar vi vill satsa och vad vi tycker är väsentligt.
Därför kan vi på ett helt annat sätt använda biståndet
också som ett utrikespolitiskt instrument.
Jag inledde med att säga att det är många nya frå-
gor i det utvecklingssamarbete som vi har i dag. Vi
har miljöfrågorna. För 20-30 år sedan fanns det en-
dast ett fåtal talare som tog upp dem på ett närmast
väckelsemässigt sätt. I dag är de frågorna en integre-
rad och viktig del i vårt bistånd. Skuldsanering växer i
betydelse. Jag konstaterar att det är mycket bra att
regeringen har agerat och att finansministern har varit
ute och talat om skuldsanering för de fattigaste län-
derna. Det är absolut nödvändigt. Men jag tror att den
bild som finansministern har gett och som delvis
också finns i utskottets text inte är tillräcklig. Det är
en något idealiserad bild av verksamheten. I en debat-
tartikel den 9 maj i Dagens Nyheter pekar ärkebisko-
pen på att de fattigaste länderna, som skulle bli före-
mål för skuldlättnader från Världsbankens sida, har
krympt i antal. I dag handlar det om ett mycket litet
antal. Om de länder som verkligen behöver dessa
insatser inte får dem kommer de eventuellt att tvingas
att ha kvar privatisering av skolor och skolavgifter,
eftersom de inte kan genomföra de reformer som de
vill.
Jag vill fråga Pierre Schori hur det står till med
den kampanj som bl.a. kyrkorna driver. Man kallar
den jubelprogrammet år 2000. Där finns tanken om en
skuldfri start för runt en miljard människor år 2000.
Man går tillbaka till den bibliska tanken om jubelår.
Har regeringen ställt sig bakom den här kampanjen?
Vill Pierre Schori personligen ge den sitt stöd? Det
vore värdefullt om Sverige agerar klart och tydligt på
detta område.
Herr talman! EU-biståndet är också ett nytt inslag
i det svenska biståndet. Det är av stor betydelse. Ef-
tersom EU är världens näst största biståndsgivare är
det väsentligt att vi har klara uppfattningar och att
Sverige agerar. Mitt intryck är att Sverige har agerat
och gjort ett bra arbete, precis som Bertil Persson var
inne på tidigare. Det är bra, men det är inte tillräck-
ligt. Vi kan ju se hur det bistånd som EU ger fortfa-
rande domineras av en patriarkalisk inställning, hur de
demokratiska möjligheterna för de länder som ingår i
ACP-programmen fortfarande inte är så stora när det
gäller att påverka. Det handlar inte om något part-
nerskap. Det är också väsentligt att man ser att den
del som går till de fattigaste länderna i södra Afrika
relativt sett har minskat. Sverige måste agera i det
avseendet.
Vi har i flera motioner krävt att riksdagen skall få
mer redogörelser, att riksdagen skall få en mer aktiv
roll och få möjlighet att väcka motioner och att ha
särskilda debatter om detta. När det gäller IMF och
Världsbanken upprepar vi återigen från utskottets sida
att vi vill ha en skriftlig redovisning från regeringen,
gärna tillsammans med FN-skrivelsen och helst årli-
gen. Då har riksdagen möjlighet att påverka på det här
området.
I det här betänkandet finns också något med som
jag ser som stora steg framåt. Det gäller barnperspek-
tivet. Vi har från samtliga partier motionerat om och
tagit upp att barnperspektivet och FN:s barnkonven-
tion måste ligga till grund för allt utvecklingssamarbe-
te. Jag är naturligtvis glad över att hela utskottet har
ställt sig bakom de krav som vi har ställt i motionen.
Men jag vill klart och tydligt fråga Pierre Schori: Är
ni villiga att från regeringens sida stå som värd för en
internationell konferens 1999, just för att följa upp
barnkonventionen och dess tioårsjubileum? Är Sveri-
ge villigt att göra det? Formerna kan naturligtvis
växla. Det behöver inte vara en jättelik FN-konferens.
Men det är viktigt att markera detta tioårsjubileum på
något sätt.
På jämställdhetsområdet är det väsentligt att lyfta
fram kvinnors roll och att peka på kvinnors företa-
gande men också på kvinnors hälsa, som Ingbritt
Irhammar var inne på. Vi från Vänsterpartiet tycker
precis som Centern att stöd till barnmorskor och den
typen av verksamhet är av stor betydelse. Exemplet i
Angola är bra, men man behöver inte exakt kopiera
den modellen.
Herr talman! Jag vill understryka att vi från
Vänsterpartiets sida naturligtvis står bakom samtliga
de reservationer och de särskilda yttranden som vi har
fogat till detta betänkande. Men jag vill särskilt lyfta
fram några punkter.
Jag vill peka på betydelsen av en biståndspolitisk
utredning och att man ser över de biståndspolitiska
mål som finns. Vi instämmer då i reservationen från
Folkpartiet och i en annan reservation som är gemen-
sam med Folkpartiet och Moderaterna. Vi menar att
de nuvarande biståndspolitiska målen har fungerat,
men det är nu ett smörgåsbord. Det finns all anledning
att se över dem, särskilt när vi nu har fått det sjätte
jämställdhetsmålet. Det tycker vi är väsentligt.
Jag nämnde att miljöfrågorna är av stor betydelse.
FN har arbetat aktivt, men jag vill anmäla att vi från
Vänsterpartiets sida vill ställa oss bakom den reserva-
tion som Miljöpartiet har om att man även skall ta upp
vattenfrågorna i säkerhetsrådet. Jag är själv litet oklar
över om man verkligen inte kan ta upp dessa frågor i
säkerhetsrådet. Vi menar att det på allvar måste prö-
vas.
OECD har i våra ögon spelat ut sin roll som or-
ganisation. Det finns andra utvecklingsorgan. Exem-
pelvis UNDP skulle kunna ta över många av OECD:s
uppgifter. Därför föreslår vi det.
K-G Biörsmark var inne på biståndet till Kina.
Vänsterpartiet hävdar också att det inte bör fortsätta.
Så länge Kina kränker mänskliga rättigheter skall det
inte förekomma några u-krediter. Däremot är det
naturligtvis välkommet och bra med utbildningspro-
gram när det gäller mänskliga rättigheter som Wal-
lenberginstitutet anordnar, där kinesiska deltagare kan
vara med.
Angående stödet till Kuba - jag ställer mig inte
bakom att det bör avbrytas - vill jag fråga Folkpartiet:
Är det inte bra att svenska och latinamerikanska eko-
nomer deltar i ett utbildningsprogram på Kuba där
man lär ut marknadsekonomi till studenter som tidiga-
re inte har så mycket sådana kunskaper? Är inte det
ett bra sätt att föra in de frågorna på Kuba? Jag undrar
om Folkpartiet inte välkomnar det.
Jag vill också peka på att Vänsterpartiet inte vill
att man lägger ihop biståndet till u-länder och till
Europa - det gäller f.d. Jugoslavien - i en klump. Vi
menar att biståndet skall gå till de fattigaste länderna i
världen, och det skall vara länder i tredje världen.
Däremot anser vi självfallet att återuppbyggnadsstö-
det till f.d. Jugoslavien skall fortsätta oförminskat.
Jag vill också peka på några enskilda länder som
behöver stöd. Ingbritt Irhammar var inne på Västsaha-
ra. De flyktingar som finns i Algeriet behöver allt
stöd. Guatemala, Angola och ett flertal andra regioner
vill vi särskilt uppmärksamma.
Slutligen vill jag ta upp frågan om partnerskap.
Den svenska regeringen har gått ut väldigt hårt och
lägger fram förslag om ett partnerskap när det gäller
Afrika.
Det är bra och självklart att de som själva är be-
rörda skall komma in och ha synpunkter på insatser
som görs i deras egna länder. Annars vet vi att det inte
fungerar, om man inte själv har inflytande över vad
som görs. Men jag förstår inte varför regeringen inte
har gått längre. Redan i debatten för ett år sedan lyfte
vi fram exemplet Holland. Där har man gått ett steg
längre och också inbjudit deltagare från biståndslän-
der att komma hit och bidra, ha synpunkter på vår
samhällsutveckling och komma in på konkreta områ-
den - ett direkt kontrakt med landet i fråga. Jag kan
inte se några tecken, vare sig i regeringens proposi-
tioner eller någon annanstans, på hur man arbetat
vidare med detta. Det holländska exemplet vore väl
definitivt värt att ta upp också i Sverige. Jag undrar:
Har Pierre Schori själv gjort någonting på det här
området?
Herr talman! Jag vill ställa mig bakom reservatio-
ner och yttranden och yrka bifall till reservationerna 2
och 10.