Fru talman! Jag tror att den sviktning vi har sett i
biståndsviljan och i attityder till flyktingpolitiken har
berott på ekonomiska och sociala förhållanden i vårt
eget land. Arbetslösheten exploderade i början av
1990-talet, och den sammanföll med katastrofen i
Jugoslavien. Det tär på solidariteten. Det krävs ett
oerhört kraftfullt pedagogiskt, medmänskligt budskap
från alla håll och kanter. Ny demokrati skapades i
dessa sammanhang. Där tror jag att de grundläggande
skälen finns.
När ekonomin börjar vända uppåt skall vi också
vända procentsatserna, som är viktiga som en signal.
Det viktiga är att bibehålla en trovärdighet, legitimi-
tet, för flykting- och biståndspolitiken. Vi skall visa
att vi för samma politik, har samma värderingar och
samma vilja i såväl inrikes- som utrikespolitiken.
Sedan var det biståndet till kvinnor och män. Sve-
rige är ett av få länder som har jämställdhet som ett
biståndsmål. Vi har gått vidare genom att ta denna
fråga på allvar, fru talman. Vi har påbörjat utbild-
ningsprogram inom Sida, UD och alla departement
som berörs av internationellt utvecklingssamarbete.
Det har en betydelse att det finns ansvariga personer
som har genomgått en viss utbildning med jämställd-
hetskunskap. Vi har också gjort en utvärdering och
kommer att gå vidare med de erfarenheterna.
Därefter kan vi ta en diskussion om nästa steg -
kanske av den typ som Ingbritt Irhammar var inne på.