Herr talman! Det vore väl fel om man alltid blev
nöjd. Det vore väldigt illa om vi här i kammaren alltid
vore nöjda. Då tror jag inte att man skulle se någon
utveckling. Det är ju bra om vi pressar på i olika
sammanhang. Det finns alltid mer som man kan göra.
Det är väldigt positivt att vi nu ser att regeringen
har tagit till sig den kritik som har funnits mot bi-
ståndsnivån genom att det kom en vändning i vårpro-
positionen.
Vi skall också komma ihåg att Sverige tillsam-
mans med några andra länder fortfarande är världsle-
dande när det gäller biståndet. Om vi inte längre lig-
ger i topp, så ligger vi alldeles strax under. Det är
ytterligt få länder som kommer upp till vårt bistånds-
mål. Vi har anledning att vara mera förgrymmade
över det sätt på vilket t.ex. USA behandlar biståndet.
Med den starka ekonomi som man har där orkar man
ändå inte ge mer än 0,1 %, dvs. en tiondel av vårt
mål. Det är vad den stora rika nationen USA orkar
med.
Nu har vi behandlat vårpropositionens förslag i
utrikesutskottet. Utrikesutskottet vill att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande till regeringen om att
man nu skall ta vara på markeringen av vändningen
och öka takten, så att vi inte hamnar i den situation
som Ingrid Näslund pekar på, att det skulle ta 40 år att
uppnå enprocentsmålet. Det är naturligtvis inte tal om
att det skall ta 40 år. Mot bakgrund av det tillkännagi-
vandet har vi all anledning att förvänta oss att det
kommer att gå betydligt fortare. Jag är helt övertygad
om att detta självfallet också är Utrikesdepartementets
mål.