Fru talman! Internationellt utvecklingssamarbete
är rubriken på dagens betänkande. Det skiljer sig
något från tidigare betänkanden i och med att det inte
handlar om pengar. Det diskuterar vi numera i annan
ordning. Trots det tog Bertil Persson upp pengarna
och enprocentsmålet. Han sade att socialdemokrater-
na har bekymmer med enprocentsmålet. Det kan vi
hålla med om.
Samtidigt har Bertil Persson sina egna bekymmer
när det gäller medlen till biståndet. Bertil Persson
säger att det behövs rejäla biståndsanslag. Det kan vi
också skriva under på. Men vi vet att moderaterna i
sin motion med anledning av vårpropositionen före-
slår kraftiga nedskärningar. Det rimmar illa. Det är
inte bara socialdemokraterna som har bekymmer med
enprocentsmålet. Moderaterna har bekymmer med att
få det att gå ihop, med rejäla biståndsanslag och kraf-
tiga nedskärningar.
Jag tänker inte uppehålla mig vid enprocentsmålet
och pengarna i dag. Vi har diskuterat det ganska
mycket här. Det råder nog ingen okunnighet om var
Folkpartiet står i denna fråga. Jag tänkte i stället gå in
på innehållet - hur skall vi använda de pengar som
står till förfogande, antingen det är 0,7 %, 0,8 %,
0,9 % eller 1 %? Det är innehållet i biståndet vi nu
skall försöka koncentrera oss på.
Vi får ganska mycket information om biståndet.
FN-organ ger ut informationsskrifter. Undersökningar
görs. Det kommer information från Sida. Enskilda
organisationer berättar om vad de åstadkommer. Här-
omdagen fick jag på mitt bord Världsbankens atlas.
Världsbanken ger också ut mycket bra informations-
material om biståndet. Det är mycket intressant läs-
ning.
I Världsbankens atlas sägs bl.a. att levnadsstan-
darden har förbättrats över hela världen. Många ut-
vecklingsländer har lyckats reducera fattigdomen.
Barndödligheten har halverats sedan 1970. Då var
barndödligheten 107 barn per 1 000 födda barn. År
1995 var barndödligheten 60 barn per 1 000 födda
barn. Medellivslängden har ökat från 55 år till 64 år.
Världens befolkning är i dag friskare, bättre utbildade
och äter bättre än för 25 år sedan.
Men det råder stora olikheter. Det är det som är
problemet. Det är därför vi talar om utvecklingsländer
och industrialiserade länder, i-länder.
Mer än 1,3 miljarder människor lever i dag på
mindre än 1 dollar om dagen, alltså mindre än 7-
8 kronor om dagen. Av dessa bor 60 % i Asien och
Afrika söder om Sahara. Medellivslängden i Afrika
söder om Sahara är 52 år, jämfört med över 60 år i
andra utvecklingsländer.
Sådan statistik finns att tillgå. Den ligger till grund
för våra bedömningar, när vi skall diskutera innehållet
i biståndet.
Jag har gått tillbaka och tittat i den s.k. proposition
100, som skrevs 1962. Den är portalpropositionen för
biståndet. Jag tror att det var Olof Palme som höll i
pennan. Där skrev den dåvarande regeringen följande:
"Den växande känslan av solidaritet och ansvar
över gränserna är ett uttryck för en fördjupad insikt
om att fred, frihet och välstånd inte är exklusivt natio-
nella angelägenheter utan alltmer universella och
odelbart. De ideella motiven för biståndsgivningen är
alltså samtidigt i hög grad realistiska.
Det svenska utvecklingsbiståndet kräver inte nå-
gon annan motivering än den här anförda."
Ja, så står det i proposition 100 av årgång 1962.
Det har gått 35 år sedan denna epokgörande proposi-
tion lades på riksdagens bord. Mycket har hänt inom
biståndspolitiken under dessa 35 år, såväl positivt
som negativt. Vi har 35 år av erfarenhet att falla till-
baka på vad gäller det svenska biståndet.
Det kan vara värt att vid en biståndsdebatt som
denna citera ytterligare några rader ur proposition 100
för att understryka hur förutseende och framåtsyftande
Sveriges riksdag var i biståndsfrågan när den för
första gången formulerade sig i frågan.
"Eftersom biståndet berör vårt förhållande till
främmande stater och biståndsgivande internationella
organisationer utgör det - - - en del av den svenska
utrikespolitiken. Ett viktigt syfte för denna är att bi-
draga till utjämning och större förståelse mellan fol-
ken och därigenom främja internationell solidaritet
och en fredlig utveckling i världen. Vårt aktiva stöd åt
FN är ett led i denna politik. Det svenska utveck-
lingsbiståndet bör stå i samklang med dessa strävan-
den - - -. En ekonomisk utjämning mellan fattiga och
rika folk kan på längre sikt bli ett villkor för fredliga
internationella relationer."
Litet längre fram i propositionen utvecklas demo-
kratins betydelse för utvecklingen. Jag tänker ägna en
del av mitt anförande i dag åt demokratins betydelse
för utvecklingen i världen. Det står nämligen där att
det kan "vara rimligt att söka inrikta biståndsgivning-
en så att den, så långt man kan bedöma, medverkar till
en samhällsutveckling i politiskt demokratisk och
social utjämnande riktning. Det är inte i överens-
stämmelse vare sig med det svenska biståndets motiv
eller med dess mål att den bidrager till att konservera
en framstegsfientlig samhällsutveckling."
Enligt mitt förmenande är det framför allt inom
det senare området, demokratiutvecklingen, som
biståndet till stora delar misslyckats. Alltför länge
utgjorde demokratimålet enbart en dekoration och
vackra ord utan substantiellt innehåll. Demokratimå-
lets långsiktiga karaktär betonades så till den grad att
några krav på praktiska resultat i form av ökad plura-
lism knappast ställdes. Krav på demokratiska refor-
mer tonades ned med motiveringen att det rörde sig
om inblandning i andra länders inre angelägenheter.
Afrikansk demokrati exempelvis skulle vara av
något annat slag än det vi traditionellt menar med
demokrati. Det ledde bl.a. till att enpartistater ursäk-
tades och försvarades. Ja, det t.o.m. antyddes i bi-
ståndsdebatter att politisk frihet inte hade någon vida-
re relevans för fattiga länders utveckling. Regleringar
och centralstyrning i socialistisk och kommunistisk
anda ansågs näst intill nödvändiga för den resurs-
mobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras
armod.
I dag, med facit i hand, vet vi bättre. Undfallenhe-
ten gentemot diktaturstater har på ett förödande sätt
hindrat mänsklig och ekonomisk utveckling och det
har hänt att biståndsmedel har förbrukats på odugliga
och korrupta regimer. Låt oss lära av misstagen.
I dag står vi inför en historisk chans, då land efter
land söker sig mot stabil demokrati. Låt oss ta vara på
den genom att klart och tydligt ge vårt stöd till demo-
kratiutveckling. Demokrati är den enda styrelseform
som garanterar att de flesta medborgarnas intressen
tas till vara.
1960 talades det om att en förändringens vind skulle
svepa över den afrikanska kontinenten. Det blev en
förändringens vind, men resultatet blev inte vad man
hade hoppats på. Land efter land blev fritt från sitt
koloniala styre, men land efter land införde enparti-
system: Moçambique, Angola, Zambia, Zimbabwe,
Kenya, Tanzania, Uganda, Zaire. Många fördröjde
valen - länder i Syd- och Mellanamerika likaså.
Nu har denna utveckling brutits. Nu gäller det att
ge understöd åt dessa svaga demokratier. Vi måste
därför tala klartext vad gäller demokrati och mänskli-
ga rättigheter i biståndet. Det är också därför som
Folkpartiet i dagens betänkande föreslår att det bör
övervägas om demokratimålet bör bli överordnat
inom biståndspolitiken. Jag utvecklar dessa tanke-
gångar ytterligare i reservation nr 4 - Synpunkter på
de biståndspolitiska målen - som jag härmed yrkar
bifall till.
Som jag tidigare framhållit har det svenska demo-
kratibiståndet varit alltför vagt och försiktigt. Demo-
kratibistånd är inte enbart olika utbildningsprojekt
och information om mänskliga rättigheter, som ofta på
ett bra sätt bedrivs av enskilda organisationer, eller
uppbyggnad av rättssystem, som ofta framgångsrikt
drivs av Sida. Givetvis hör mänskliga rättigheter och
demokrati ihop, men demokrati är samtidigt något
mer än att människor tillförsäkras grundläggande
rättigheter.
Jag skall här ta några av de punkter som jag anser
vara viktiga att föra fram i detta sammanhang.
1. Budskapet skall vara entydigt även till länder där
vi har starka exportintressen.
2. Då demokratibistånd skall bedrivas i diktaturer
skall detta endast kunna ske via enskilda organi-
sationer - inte via korrupta diktatorer.
3. Vårt budskap skall fästa stort avseende vid rätts-
väsendets betydelse, vikten av yttrande- och or-
ganisationsfrihet samt kampen mot tortyr och
dödsstraff.
4. Motståndet mot enpartisystem och förord för fler-
partisystem skall vara entydigt.
5. Det måste stå klart för mottagarländerna att bi-
ståndets omfattning och inriktning kan påverkas
av hur demokratifrågan hanteras. I denna mening
skall inslaget av villkor i biståndet öka.
6. Insatser för uppbyggnad av oberoende rättsväsen-
de och stöd till organisationer på detta område är
av strategisk betydelse.
7. Stöd till uppbyggnad av andra demokratiska insti-
tutioner såsom lokalt självstyre, parlament och
politiska regelsystem bör ha hög prioritet.
Vi tar sedan i vår reservation upp förslag om att
man skall börja diskutera biståndsmålen. För 20 år
sedan lade riksdagen fast fyra biståndsmål. Det var
resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, eko-
nomisk och politisk självständighet - det s.k. obero-
endemålet - och demokratisk samhällsutveckling.
Sedan har det kommit till ytterligare två mål - miljö-
målet och jämställdhetsmålet.
Folkpartiet menar att det är dags att börja diskute-
ra dessa mål förutsättningslöst ur två synvinklar. Den
ena har jag redan nämnt, nämligen att demokratimålet
skall vara det övergripande målet. Utan demokrati får
vi ingen utveckling, och det är det vi vill åstadkomma.
Det andra är det s.k. oberoendemålet, som vi anser är
något föråldrat. Oberoende kan låta bra, men det
faller i stor utsträckning tillbaka på självtillitstanken,
som man trodde sig kunna värna genom att länderna
skulle klara sig själva. Men i den globaliserade värld
vi nu lever i, där kontakter och handel är så viktigt,
leder oberoendemålstanken fel. Det är inte oberoende
gentemot andra länder som är viktigt, utan det är
beroende genom handel och utveckling. Vi för ett
resonemang om att man skulle kunna ta bort det må-
let.
Mina frågor till Socialdemokraternas företrädare
här i dag, Pierre Schori och Berndt Ekholm, är följan-
de: Är ni beredda att gå in i en förutsättningslös dis-
kussion om biståndsmålen? Kommer vi att få en ut-
redning på detta område? Jag tror att biståndet skulle
må väl av det, nu när det har gått 35 år sedan propo-
sition 100 lades fram.