Fru talman! Jag ska ge Hans Andersson en eloge,
för jag tror att han, nu som oftast, är mycket uppriktig
när han talar om sin besvikelse. Men jag tror också att
det kan bero på en låsning som man inte har blivit
förlöst från. När Hans Andersson talar om att vi nu
saknar verklig tillväxt och utveckling och att det har
blivit utredningar, förseningar, vacklan och vanmakt,
och att ett statsråd har misskött sin uppgift, kan det
inte tolkas på något annat sätt än så.
Vad är det egentligen som hade behövts för att det
skulle kunna komma loss? När det gäller företag och
demokrati tror jag att det finns ett mycket brett intres-
se långt utanför Hans Anderssons intressesfär.