Herr talman! Pär Nuder rör sig nöjt i drivor av färska konjunkturrapporter. Han är nöjd. Det finns inga problem. Oppositionen är förlamad. Det är inte ens några personangrepp. Och han känner sig förvirrad och undrar: Vad har hänt? Vad ska jag boxas mot?
Problemen, Pär Nuder, dyker ju upp om man ger sig ut i verkligheten, ut till de svenska äldreboendena. Jag har talat om det tidigare. Där har vi tusentals, kanske tiotusentals, gamla människor som väntar på att det ska finnas pengar i deras kommuner så att de ska komma in på ett särskilt boende. Vi har gamla människor som sitter ensamma. Pär Nuder borde tänka litet på de brister som faktiskt finns i välfärden.
Jag ska gå direkt över till en skärningspunkt, nämligen de olika ideologiska koncepten. Jag har talat om ideologiska skygglappar med klasskampsförtecken, och jag har fokuserat det till en symbolfråga, nämligen förmögenhetsskatten. Pär Nuder och jag talade om det förra gången som vi stod i den här talarstolen.
Nu vill jag ställa frågan igen: Ser Pär Nuder förmögenhetsskatten enbart som ett bra fördelningspolitiskt instrument i Sverige? Vi i Sverige är snart ensamma om att ha en förmögenhetsskatt. Den har drivit ut 500 och kanske upp till 1 500 miljarder. Tre av de rikaste personerna i Schweiz är svenskar. Storbritanniens rikaste person heter Hans Rausing och är en före detta svensk. Detta är en situation som i en globaliserad ekonomi ändå måste intressera finansministern. Jag tycker att det vore intressant att höra om han på något sätt någonsin kan tänka sig att ta bort denna skatt. Om Sverige är det enda landet i världen som har denna skatt kvar, ska den då vara kvar?
Sedan vill jag passa på att fråga finansministern om värnskatten: Kan vi fortsätta att vara en kunskapsnation om vi faktiskt har kvar en straffskatt på högre utbildning som klockrent träffar dem som har exempelvis en forskarutbildning och som har varit ryggraden i den svenska välfärden? De drabbas av detta.