Herr talman! Högt uppskattade svenska folk! Ärade åhörare! Sverige är ett bra land att leva i. Det är ett rikt land. Men så rikt är inte Sverige att vi har råd med detta skattesystem.
På en punkt kan man emellertid lita på Socialdemokraterna. När det gäller skattepolitiken är detta parti Sveriges mest konservativa parti. Alla skatter går i en riktning. De går alltid uppåt.
Herr talman! I grund och botten har jag i detta anförande bara dåliga nyheter att komma med. De består i att Folkpartiet egentligen inte har några nyheter att komma med. Vi har samma skattepolitik i år som vi hade förra året, och med all sannolikhet kommer vi att ha samma skattepolitik även nästa år - för vi tror på det vi står för.
Man kan gå tillbaka långt i tiden för att hitta den ideologiska grunden för den skattepolitik som vi står för. År 1936 gav Bertil Ohlin ut boken
Fri eller dirigerad ekonomi?
Där myntas begreppet "det måste löna sig att arbeta". Då kommer jag att tänka på, om man vet något om vad som hände 1937, att Bertil Ohlin myntade begreppet "det glömda Sverige" vid FPU-kongressen i Bro. Jag tror att det var 1937. Det finns alltså en ideologi att gå tillbaka till.
Skatteverket Sverige är mycket effektivt. Det driver in ungefär 99 %, eller något däröver, av de debiterade skatter och avgifter som finns. Det är en mycket hög siffra. Men problemet är att så många potentiella skattebetalare, trots all retorik om solidaritet, avstår från att delta i detta system, från att finansiera vår generella välfärd. Det är ett jättelikt etiskt problem som vi har att skattebördan inte uppfattas som rättvist fördelad.
En av de viktigaste sakerna för en ny regering, som jag ser det, är att se till att vi får fler skattebetalare genom lägre skattesatser. Den nuvarande majoriteten har inte den förmågan även om de säger något annat. Vi måste se till att få fler skattebetalare genom lägre skattesatser. Då måste vi också se till att sänka de viktigaste skatterna först.
Folkpartiet och Socialdemokraterna tog i början av 90-talet, genom 1990 års skattereform, ett mycket stort ansvar för att, i strid med många andra partier, reformera det skattesystem som den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt hade betecknat som perverst. Tyvärr har Miljöpartiet och Vänsterpartiet under åren haft ett betydande inflytande så att stora delar av detta principiellt mycket väl genomtänkta skattesystem deformerats. Vi har fått ett lapptäcke av reduktioner, kompensationer och upp- och nedtrappningar som trasslat till skatteskalorna. Därför behöver Sverige en ny skattereform som gör att vi får fler skattebetalare och lägre skattesatser.
Jag tror att en av de viktigaste saker som deformerat skattesystemet är frångåendet av den princip som Socialdemokraterna och Folkpartiet en gång i tiden var så eniga om, nämligen att högsta marginalskatten skulle vara 50 %. I Folkpartiets förslag avvecklar vi den så kallade värnskatten. Vi kan dock inte göra det med en gång, utan vi säger att vi behöver två år på oss, både 2006 och 2007. Så är det. Man kan inte ha råd med allting.
Arbetande pensionärer är en väldigt speciell grupp. Karin Pilsäter talade tidigare om problemen med demografin, men vi menar att arbete alltid måste löna sig. Man kan tycka att det gäller en liten grupp, men vi har för vår del tagit fasta på att regeringen för sju år sedan lovade att se över beräkningsschablonen bakom de nuvarande nivåerna för den särskilda löneskattesatsen. De skulle behöva sänkas för att stimulera fler människor, som har mycket att ge, till att vara kvar längre och bidra till vår gemensamma välfärd. Det är lite sorgligt att man inte ser detta.
Vi föreslår också att förmögenhetsskatten halveras redan för 2006. Nu är det så, vilket jag sagt många gånger i denna kammare, att förmögenhetsskatt inte är något som i grund och botten strider mot liberal ideologi. Däremot har formerna för den fått helt groteska konsekvenser. Den har i praktiken blivit, som Skatteverkets generaldirektör Sjöstrand säger, en frivillig skatt.
Vår nuvarande finansminister är nöjd med att två tredjedelar eller något mer - jag kommer inte ihåg procentsiffran, kanske 80 % - av förmögenhetsskatten betalas av den rikaste kvartilen. Han är nöjd med detta. Men jag måste säga, herr talman, att det är en katastrof. Det är en katastrof, för det betyder att någon annan än de verkligt rika människorna i det här landet betalar bortåt en tredjedel av förmögenhetsskatten. Och vi vet vad det beror på. Det beror på att en stor del av förmögenhetsskatten drabbar vanliga människor och deras fastigheter, de hus de bor i. Så är det. Jag är mycket missnöjd med att finansministern är så nöjd och anser att förmögenhetsskatten slår rätt. Jag anser att det är en katastrof att den slår så felaktigt, att det inte finns något samband mellan förmögenhet och hur man tar ut skatten.
Med hänsyn till att tiden är begränsad ska jag gå vidare och ta upp just fastighetsskatten som jag råkade nämna tidigare. Också den är en fullständigt felaktig skatt i den bemärkelsen att den bryter mot tre viktiga skatteprinciper. Den bryter mot förmågeprincipen, eller skatt efter bärkraft. Den bryter mot likviditetsprincipen; du kan inte sälja en gavel eller taket för att ha råd med skatten. Den bryter även mot några andra principer.
När finansministern säger att det är bra att vi nu ökar antalet personer som hamnar under begränsningsregeln, från 119 000 i år till 202 000, genom att höja gränsen från 5 % till 4 % - en del säger att man sänker gränsen, men i själva verket höjer man den - menar jag att det är ett strålande bevis på att man inte förstått att förmågeprincipen är den viktigaste principen för beskattning. Det vore bra om Socialdemokraterna förstod att om man höjer den skatten på det sättet måste vanliga människor spara någon annanstans.
Jag har, herr talman, många gånger i denna talarstol frågat Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet: Vad ska vanliga människor spara på när de får höjd fastighetsskatt? Vad ska de spara på? Trots att jag ställt frågan många gånger har jag aldrig någonsin fått ett svar - aldrig någonsin. I stället får jag alltid motfrågan: Vad ska staten spara på? Jag lovar att svara på det när ni svarat på frågan vad vanliga människor ska spara på när de får tusentals kronor mer i fastighetsskatt. Det är många som får det.
Jag ska slutligen ta upp ytterligare två skatter. Den ena är flygskatten. Skatteutskottet, som det finns en talesman för här i kammaren, har godkänt att man ska införa en flygskatt i detta land på så lösa grunder att man inte kan acceptera det, särskilt inte när Danmark tar bort den flygskatten på samma grunder som den nu föreslås införas i Sverige. Flygskatten, oavsett vilken form den har, motiveras av miljöskäl, men det finns inga faktiska sådana skäl. Den hotar linjer som går till Kristianstad, Arvidsjaur, Vilhelmina, Lycksele, Trollhättan, Mora och många andra ställen. Till och med flyglinjer till Sturup och Skavsta hotas.
Allra sist, herr talman, vill jag ta upp energibeskattningen på elektricitet. Detta framgår, vill jag berätta för de ärade åhörarna, av det särskilda yttrande som Folkpartiet från skatteutskottet avgivit i finansutskottet. En ny kilowattimme i Ringhals drabbas från den 1 januari av följande nya skatter: höjd effektskatt, höjning av energiskatten på el med 0,6 öre per kilowattimme, en indexuppräknad elskattesats på 0,1 öre per kilowattimme, elleverantörernas egenförbrukning görs skattepliktig och slutligen läggs mervärdesskatt på allt detta.
Herr talman! Denna illustration till en liten skattehöjning visar hur felaktigt det svenska systemet är. Skatt på skatt lagras på varandra, och det är Sveriges centrala problem. Sverige är rikt, men så rikt är det inte att det klarar dessa skatter.