Herr talman! Jag börjar med frågan om förmögenhetsskatten.
Mats Odell utmålar det som att om man slopar förmögenhetsskatten skulle hundratals miljarder - han sade så om Italien - komma tillbaka. De hade visst amnesti också. De hade amnesti för skattefusk. Det sistnämnda, det där om amnesti för skattefusk, tror jag inte på.
Erfarenheterna från andra länder som har försökt är att det inte kom tillbaka några pengar. Det är inte bara för att undgå förmögenhetsskatt som man flyttar ut pengar. Det finns andra skäl för att flytta ut pengar. Det finns andra skäl för att svenska storföretag låter pengarna vara kvar ute. Det kan måhända vara för att de ska investeras där, eller så småningom tas hem till Sverige.
Tanken bakom medfinansieringen är att alla ska ta ansvar för att de som finns på svensk arbetsmarknad ska ha bra arbetsförhållanden. Alla ska ta det ansvaret. Penningen brukar ju tala. Om det blir dyrbart att inte ta ansvar tar man ansvar, verkar det som.
Jag vet inte om det är en överraskning eller en nyhet för Mats Odell, men samtidigt som vi införde detta sänkte vi arbetsgivaravgiften. Det är väl bekant för Mats Odell?
De som tjänar på detta är de små företagen. Det är dem som ni alltid talar om. De har bättre arbetsmiljö. De bryr sig om sina anställda mer. Det är bättre förhållanden mellan arbetskompisarna. Man ringer om någon är sjuk och frågar: Hur är det med dig? När kommer du tillbaka? Kan vi hjälpa dig med något?
De små företagen tjänar på detta. Vilka skulle vara förlorare om vi slopade medfinansieringen och höjde arbetsgivaravgiften? Jo, de små företagen.
Det kanske inte är så dumt. Men det är säkert inte optimalt. Vi kanske behöver göra vissa justeringar. Låt oss studera det närmare.