Herr talman! Jag vill börja med att hälsa finansministern välkommen tillbaka till Sverige efter resan. Jag förstår att det kan kännas lite motigt att sitta här efter en så lång flygning, men vi ska se till hålla finansministern vaken i några timmar i alla fall.
Det kommer många goda rapporter om konjunkturen nu. Konjunkturen är ungefär som femdygnsprognoserna för vädret. Det är beskrivningar av vad man tror kommer att hända, inte en beskrivning av någon viljeinriktning där man tror att man kan påverka saker och ting.
SE-banksekonomernas rapport och Småföretagsbarometern kom i går, och båda visar att det är bra drag i konjunkturen men att det likafullt är så att jobben inte kommer alls i den utsträckning som de borde. Med tanke på den mycket låga räntan, den mycket svaga kronan och den eldiga finanspolitiken borde resultatet konjunkturmässigt vara ett helt annat.
Vi vet att vi ganska snart kommer att få höra först Arne Kjörnsberg och sedan Pär Nuder räkna upp hur bra Sverige ligger i alla möjliga rankningslistor. Men det är egentligen ganska ointressant. Det intressanta är ju vilket resultat man uppnår. Det är ungefär som att jämföra den som är rankad si och så i golfligan med den som vinner och faktiskt får prispengarna. Man har ingen nytta av en bra rankning om man inte presterar resultat.
Det blir inte tillräckligt många nya jobb, och det beror på att vi har ett antal systemfel i svensk ekonomi. Det är systemfel som vi kan göra någonting åt. Jag är helt övertygad om att Sverige verkligen kan, herr talman.
Vi har två mycket stora utmaningar som ligger framför oss. Den ena är den demografiska förändringen där alltfler kommer att vara över 65 år i förhållande till hur många som kommer att vara mellan 20 och 64 år, och därmed utgöra den normala arbetskraften. Det är det ena stora utmaningen.
Den andra är att stå stark i en fortsatt turboglobalisering där alltmer blir mer och mer öppet. Men Sverige har klarat det här jättebra förut. Vi har klarat en sådan omställning jättebra förut. Hundra år tidigare, mellan 1850 och 1950, utvecklades Sverige från ett u-land till ett av världens absolut rikaste länder. Det är ingen som helst omöjlighet att vi inte bara skulle kunna hänga med utan också klättra närmare toppen igen.
Det Kina som finansministern just kom hem ifrån hade för nionde kvartalet i rad över 9 % i tillväxt. Det är naturligtvis ingenting man kan sätta upp som mål för ett land som Sverige som har en helt annan befolkningstillväxt, i själva verket ingen befolkningstillväxt alls i stort sett, och ligger på en helt annan nivå. Men det är ändå ganska slående.
Låt mig, i diskussionen om globalisering och Kina, börja med att säga att det finns väl egentligen ingenting som skulle gagna både tillväxt och välbefinnande i den här världen så mycket som om Kina kunde förvandlas från en av världens absolut blodigaste diktaturer till en demokrati. Jag är helt övertygad om att den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska öppenhet som Kina nu har slagit in på också innebär att man har tagit oåterkalleliga steg på vägen mot en demokratisk utveckling, även om det är mycket lång väg kvar. Jag förutsätter att finansministern, vid sina överläggningar i Kina, har framfört en sådan ståndpunkt från Sverige som innebär att vi ställer klara krav på Kina att gå mot en demokratisk utveckling. Det har ju varit lite otydligheter tidigare från olika representanter för Socialdemokraterna på den punkten. Jag förutsätter att finansministern har haft en annan hållning.
Herr talman! I skenet av de goda konjunkturrapporterna räknar regeringen nu med att Sverige ska ha nått full ekonomisk kapacitet 2007. Det kommer man att ha gjort trots det mycket stora utanförskapet, den mycket stora långtidssjukfrånvaron och förtidspensioneringarna på arbetsmarknaden. Det här visar bara att uppdraget för en ny regering är att verkligen ta itu med de här systemfelen och inte försöka heja på eller mäta konjunkturen bättre än någon annan.
Sverige kan stå starkare, men vi kan bara göra det genom mer kunskap, mer arbete och mer trygghet för sjuka och äldre och genom en trygghet genom förebyggande och brottsbekämpande arbete.
Herr talman! I den närmaste historien bakåt har det visat sig att det framför allt är i de små och medelstora företagen som antalet anställda verkligen ökar. De stora företagen är viktiga, men där ökar inte antalet jobb. Småföretagsbarometern som kom i går visar att det är väldigt bra drag, särskilt i de exportorienterade småföretagen som kan dra nytta av den mycket svaga kronan, men det är få som planerar nyanställningar. Och varför är det så? Jo, företagen har inte i tillräcklig utsträckning lust att växa. Det finns några mycket enkla grejer som man skulle kunna göra snabbt för att ge företagarna - för det här handlar om människor av kött och blod som måste ta ansvar och risker - lusten att också ta det här ansvaret och de här riskerna. Det kan man göra genom att minska riskernas storlek där man kan och genom att se till att om de lyckas och om det fungerar finns det lite mer kvar åt dem själva när de har tagit det här stora ansvaret. Ta bort medfinansieringen av sjukpenningen, den här delprivatiseringen som ni har genomfört! Den skrämmer många mindre företagare från att ta det här ansvaret och gör att människor som har den minsta förhöjd risk att bli sjuka ställs ännu längre bak i kön. Ta bort den här delprivatiseringen av sjukförsäkringen! Ge alla företagare en rabatt när de ökar antalet nyanställda, och inte bara som ni har föreslagit under mycket kort tid. Vi vet ju inte ens riktigt vad ni har föreslagit, men ni har sagt att man under mycket kort tid, det vill säga ett år, ska få rabatt om man går från noll till en. Vårt förslag är att man ska få rabatt på alla nyanställningar och under fyra års tid.
Herr talman! En statistisk uppgift som vi säkert snart kommer att få höra talas om är den höga siffran för antalet nyregistrerade företag. Samtidigt kom ju ITPS i går eller förrgår med en rapport om att det visar sig, i alla fall i glesbygden, att nyföretagandet inte alls skapar nya jobb, vilket ju då skulle kunna vara en liten motsägelse mot hur vi tidigare har läst utvärderingar och resultat. Det beror just på detta att man blandar ihop korten i statistiken. Antalet nya företag är inte alls samma sak som antalet nya företagare.
En sak som händer just nu är att på grund av de förslag som finns i de nya skattereglerna för de företagare som är aktiva i egna aktiebolag kommer det att löna sig att omregistrera företag inför de nya skattereglerna. Det är en sak som blåser på statistiken. En annan är folk som på deltid eller vid sidan om startar företag. När det gäller antalet företagare är ökningen inte alls så stor, och den verkar plana ut. Man är fortfarande inte uppe i lika många företagare som det fanns på botten av lågkonjunkturen 1993.
Vi läser i betänkandet när det gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken att majoriteten är väldigt upprörd över att de borgerliga partierna i alliansen använder andra siffror än den formella AKU-statistiken över öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man skriver till och med så här: Längst går Folkpartiet som oriktigt påstår att den verkliga arbetslösheten uppgår till 17 %. De andra partierna hävdar att nära en och en halv miljon personer inte går till jobbet.
Då förstår ju alla här att det var några avsnitt av barnprogramserien Fem myror är fler än fyra elefanter som majoriteten missade, eftersom 17 % av arbetskraften är betydligt mindre än en och en halv miljon människor. Det här visar att man för det första måste ha koll på siffrorna, och för det andra måste man också kunna tolka dem.
Vi menar att det är precis tvärtom. Det är genom att man nöjer sig med att använda AKU-statistiken över den öppna arbetslösheten som man också leder politiken i fel riktning. Majoriteten skriver att vi skapar stor förvirring bland de ekonomiska aktörerna samt leder den ekonomiska politiken i fel riktning.
I Rosengård är den officiella öppna arbetslösheten 6 %. Det är en procentenhet högre än i riket. Om man bara tittar på den statistiken skulle man kunna dra slutsatsen att situationen i Rosengård är ungefär som i Sverige i övrigt när det gäller arbetslöshet. Därför behöver vi inte ta till några andra särskilda åtgärder för att komma till rätta med situationen där.
Det menar jag är ett exempel på när regeringens och majoritetens användning av statistiken för det första skapar stor förvirring. Jag tror att väldigt få känner igen sig i uppgiften att det skulle vara bara 6 % arbetslöshet i Rosengård. För det andra leder det just politiken i helt fel riktning, och det är därför vi måste ta itu med det stora utanförskap som även finns bland de människor som inte släpps in på arbetsförmedlingen och som går på socialbidrag och hamnar hos socialtjänsten fast de ingenting har där att göra, och bland alla de som är långtidssjukskrivna därför att de inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb eller inte får rätt hjälp och stöd att komma tillbaka i arbete.
Herr talman! I dag ska vi fatta beslut om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetramarna. Ändå vet vi att i år, precis som förra året, är det här egentligen inaktuellt innan det ens klubbas. Jag vill bara nämna ett enda exempel på det. Under tiden som vi har behandlat det här i finansutskottet har det kommit en uppgörelse om avstängningen av Barsebäck 2. Den redovisas i ett pressmeddelande på regeringens hemsida. Den är inte tydligt redovisad, men det finns vissa uppgifter. Den kommer att kosta statskassan minst 1 miljard kronor nästa år och de kommande åren. Det här är ingenting som finns med i budgetramarna, så budgeten är på det sättet redan överspelad.
Herr talman! Förutom de satsningar på jobb och företagande som vi tillsammans med kamraterna i alliansen och i någon mån även på egen hand föreslår i våra riktlinjer vill vi satsa över 1 miljard kronor per år på äldre. Vi tycker att äldreomsorgen behöver en kraftig förstärkning. Vad gäller människor med funktionshinder: Den kanske största frihetsreformen under 90-talet, lagen om stöd och assistans, bör återställas och förbättras.
Vi tillstyrker att man höjer anslaget till biståndet till 1 %. Vi vill gärna också se att det betalas ut. Regeringen har ju ett väldigt dåligt
track record
när det gäller att avsätta pengar som aldrig betalas ut.
Rättsväsendet behöver förstärkas.
Vi behöver avsätta mer pengar till forskning. Folkpartiet föreslår en satsning på ett elituniversitet som ska vara i topp i riktig världsklass.
Vi föreslår också en sänkt fastighetsskatt.
Herr talman! Jag är mycket optimistisk: Sverige kan klara det här. Men det krävs att vi lägger om politiken. Sverige behöver en ny regering, och vi kommer att arbeta och göra vad vi kan för att Sverige om ett år ska kunna fastställa en budgetproposition som innehåller en helt annan riktning på jobb och företagande.
Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall till nr 1 och nr 4.
(Applåder)